Rollspelare & Wolfy prs

Jason kollade på henne och log smått. Han lämnade kyssar överallt på hennes överkropp och drog försiktigt ner hennes pyjamasbyxor.
"Du är den vackraste människan jag någonsin sett."

Var hennes kinder inte blossande röda från tidigare så var de garanterat rosiga nu, känslan av att vilja gå och gömma sig blev nästan ännu starkare nu. Leah tvingade sig dock att skärpa sig och gav honom ett leende, förde ner händerna till hans byxor för att långsamt börja dra ner dem.

Han sneglade ner på hennes händer och höjde lätt ena ögonbrynet, han visste inte varför han konstant blev förvånad av henne.
"Är du säker?" undrade han.

Leah visste inte varför men hon fick gång på gång intrycket av att det här inte var något Jason ville. Med största sannolikhet så var det bara hennes hjärnspöken som försökte skrämma upp henne - och dessutom lyckades med det - genom att övertyga henne om att hon aldrig skulle vara bra nog och duga för Jason. Att han förtjänade bättre. De tankarna fick henne att ifrågasätta hela situationen. Varför frågade han henne så ofta om det här var något hon ville? Den logiska delen av henne förklarade att han bara tänkte på hennes bästa och ville att hon skulle vara säker, medan hennes undermedvetna pratade på om att Jason på ett snällt sätt försökte dra sig ur situationen.
”Naturligtvis är jag det,” nickade hon.

"Bra." mumlade Jason och återgick till sitt. Allt han kunde tänka på var hur otroligt vacker hon var och hur han gjorde allt för att det skulle vara så bra som möjligt för henne.
Han la sig ner bredvid henne när de var klara och vände huvudet mot henne med ett litet leende på läpparna. Han hade legat med otroligt många tjejer genom åren men hon var utan tvekan den bästa han någonsin haft.
"Jag tror jag älskar dig." sade han försiktigt och bet sig på läppen.

Känslan hon hade efteråt var nästan obeskrivlig. Det var knappt att hon kunde tro på vad som nyss hade hänt. Och med Jason av alla människor, det var mer än hon någonsin vågat drömma om. Hon la sina svagt darrande armar och placerade dem runt Jason för att omfamna honom. Hans kropp var betydligt större än hennes egen. Förvånat lyfte hon blicken för att möta hans, vågade knappt tro att hon hade hört rätt.
”Va?” frågade hon tyst och strök fingrarna längs med hans rygg.

Jason öppnade sin mun och stängde den igen. Han svor tyst till och tittade upp på taket. Han skulle aldrig hitta modet att upprepa sig. Han log bara och skakade lite på huvudet.
”Nä inget.” Log han och kysste hennes panna innan han la sig mer bekvämt och la armarna om hennes kropp.

Att han inte upprepade sig fick hennes hjärta att sjunka lite, men det var också enligt hennes undermedvetna bekräftelse nog att hon bara inbillat sig. Leah besvarade ändå hans leende innan hon gosade sig närmare honom. Tankspritt lät hon fingrarna vandra längs med hans armar, ritade sedan små mönster mot han bröstkorg.

Jason såg ner på hennes hand och log svagt för sig själv. Han gillade inte alls att han var otroligt kär i henne, till och med älskade henne, utan att riktigt veta exakt vad hon kände för honom. Han hade blivit tillräckligt besviken i sitt liv och han skulle aldrig klara av en till besvikelse.

Hon öppnade munnen ett flertal gånger för att säga något men ångrade sig varje gång i sista ögonblick. Hon vågade inte erkänna sina känslor för honom, hon var så rädd för att han inte skulle känna på samma sätt, att han inte skulle ha lika starka känslor. Men hon kanske kunde tala om det för honom på ett annat sätt? Det skulle hon ha tid att tänka på senare. Sömnigt slöt hon ögonen för att vila en stund men det slutade med att hon somnade.