prs med ingetledigt

Jag kollade ner på mina händer.
- Jack, sa jag tyst.

Jag ignorerade henne.

Jag kände tårarna börja rinna igen.
- Jack jag är ledsen förlåt mig, grät jag.

Jag fortsatte ignorera henne, hennes tidigare kommentarer hade verkligen sårat mig. Polisstationen närmade sig.

Jag tog upp en min kniv som jag alltid bar med mig och tryckte in den i magen. Blodet rann ur såret.

-BECA! Skrek jag och kastade mig mot kniven.
Men jag hann försent, blodet rann redan ur såret. Poliserna flög bokstavligen upp av mitt vrål. Polisen som körde tvärstannade och den andra polisen slängde sig bak till oss för att, precis som jag rädda Beca.

Jag blundade och slappnade av och lät blodet rinna.

Den första polisen, som fortfarande satt kvar vid ratten ringde någon. Troligen ambulansen, tänkte jag.
- Snälla Beca, lämna mig inte, sa jag och kände hur rösten bröt sig i slutet.

- Varför ska jag leva du hatar mig ändå, sa jag svagt och blod sipprade ur munnen på mig.

(ur munnen? xD Hur lyckas hon)

- Jag har aldrig hatat dig och kommer aldrig att göra! Snälla Beca lämna mig inte! Skrek jag.
Utanför hördes ambulansljud närma sig.