Tredje Världskriget

Nike märkte inget hon var alltför utslagen och trött att hon sov så djupt. Hennes drömmar var oroliga, men inget syntes på henne. Dock när Akhiti var klar hördes ett svagt kvid, ett gnällande över att hon inte var nära henne längre. Det faktum att hon lagt sig i hennes säng hade hon inte ens tänkt på. Prinsen hade inte varit nådig och Nike hade kämpat emot, men självklart hade han vunnit, det syntes ju.

Akhiti hörde Nike gny men förstod inte varför.
För att undersöka saken vände hon sig om och studerade kvinnan bredvid sig. Hon märkte inget konstigt och somnade istället om igen.

Under morgonens timmar rörde sig Nike allt mer mot Akhiti och la armen på hennes midja, som att skydda men ovetandes i sömnen. Hon sov långt in på dagen, över lunch.

Akhiti vaknade några gånger men var för lat för att stiga upp eller registrera sin omgivning.
De automatiska gardinerna hade åkt ner under dagen och det stannade mörkt i rummet.

Nike gnydde något, stelnade till och satte sig sedan stelt upp. Hon var likblek och när äntligen mardrömmen släppte sitt grepp darrade hon kraftigt.

Akhiti vaknade och såg mot Nike direkt.
"Vad är det mumlade hon?" Tomt och satte sig upp. Ögonen var oroliga när hon räckte över en flaska med vatten.

"Inget.......jag...bara." mumlade Nike otydligt fram och tog flaskan.
"Mardröm" sa hon utan se på Akhiti, hon gissade att Akhiti kanske gissade allt. Nike såg förvånat, hennes sår var omlagda, hon såg mot Akhiti.
"Tack." mumlade hon då hon gissade att det var hon.
"Väckte jag dig?" frågade hon ångerfullt och märker sedan var hon var, i sängen, men tänkte inte kommentera det.

Akhiti klappade Nike på ryggen några gånger.
"Varsågod, det var så lite."
Hon ställde sig upp och sträckte på sig så tröjan visade magen ett tag.
"Och det gör inget att du väckte mig, jag har redan missat ett möte." Svarade hon och gäspade.
Prinsessan gick mot sarkofagen för att byta kläder.

Nike log svagt och studerade Akhitis mage som hon så gärna ville röra.
"Åh, förlåt det var inte min mening." sa Nike olyckligt över att hon väckt henne. Hon kliver upp på rätt darrande ben, men det går och snart är de normala. Dock är hennes kläder i trasor, hennes fina gröna byxor med, tänkte hon olyckligt.

Akhiti vet att om hon frågar varför Nike är så skadad lär hon inte få något svar, så hon struntar i att fråga det.
"Gör inge." Säger hon bara.
Snart kommer hon ut ur garderoben med ett mycket intressant klädesplagg.
Det var som om byxorna satt ihop med en tröja som sedan hade en krage av pärlor.
Hon tog av sig tröjan och gled in i det vita tyget.
"Men vi måste verkligen gå snart så klä på dig." Lägger hon till stelt och studerar de sönderivna kläderna.