Prs(Dragon Fantasy)

Uriahs ögonlock fladdrade till och hans mossgröna ögon mötte Minas blick. Han log vagt. "Du ser rätt risig ut!" flinade han, med tankarna cirkulerandes kring ironin med sitt eget uttalande.

Mina log snett åt honom.
"Och du ser ut som en prins som varit ute och ridit på sin vita springare." mumlar hon och ser på honom.
"Önskar att du inte gjort det, du ser hemsk ut." sa hon och tänkte på sin far, undra hur han mådde, hoppas han var okej.

Uriah skrattade hest. Han log varmt mot Mina och strök hennes hand med en smådarrig hand. "Jag önskar inte att jag inte gjorde det. Det var värt att få skydda dig. Och se på mig liksom - Prinsen på sin vita springare, kan det bli bättre?" log han. Han satte sig upp med möda och kysste Minas hand lätt.

Mina bara såg på honom och suckade.
"Du hade inte behövt, en prins på en vit springare är bara sagor. Sagor för små försvarslösa prinsessor, det är inte jag." sa hon allvarligt, men hon var det, med sin far var hon försvarslös, han hade en faders makt mot sin dotter över henne.

Uriah skakade på huvudet. "Enligt mig är prinsar på vita springare alla möjliga folk, som du. Folk som står upp för det de älskar. Det var det jag gjorde, eller snarare försökte göra när jag började slåss mot din far. Jag tror inte att han är bra för dig, jag anser att han skadar dig och då gör jag allt jag kan för att skydda dig. Så är det bara. Du behöver inte vara en hjälplös prinsessa, du kan lika gärna vara kung över landet Ingenstans, vem du än är så kommer jag alltid göra allt för dig."

Mina hade fått tårar i ögonen, det var inte ofta hon rördes till tårar, aldrig för att vara sanningsenlig. Men nu satt hon där med tårar i ögonen av hans ord.
"Oh, Uriah." var det enda hon fick fram och slog försiktigt armarna om honom.

Uriah skrattade förvånat. "Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka - är du glad eller ledsen? Sa jag något dumt?" frågade han förvirrat men kramade Mina tillbaka.

Mina skrattade lätt med tårarna fortfarande rinnandes.
"Både och gissar jag. Ledsen för att du är skadad glad för att du är du." förklarade hon och log snett.

Uriah log större. "Jag antar att jag får ta det som något bra då!" skrattade han hest. Han torkade Minas tårar lätt med sin tumme och kysste henne mjukt. "Älskar dig!" log han tyst mot hennes svala läppar.

Mina log kysste honom och slutade gråta.
"Och jag dig, lilla odåga till prins." sa hon skämtsamt men satte sig upp i stolen då en satyr kom med frukost till dem.