Varför sa du inget Tramptass? [sv]

aww awesome D

Tackar ♥ ska se om jag hinner skriva mer i morgon jag vet lite vad som ska hända o jag tkr det ska bli kul o skriva när Harry flyttar in xD

kommer harry att få reda på remus ♥ sirius då? :? asså när han flyttar in dit?

Ja inte först tror jag, men det är ju lite jobbigt om de ska tisla och tassla med det xD o jag vill att Harry ska få reda på det

längtar redan men kän ingen press

Kul att du gillar den jag är en Riddle, vi håller alltid huvudet kallt men jag tror jag fortsätter i mon

hoppas du gör de

Jag ska se, det beror på om jag orkar plugga xD

awzom!

Tackar och nu har ni turen att jag har skrivit ett kapitel till

Kapitel 9: två bortglömda tekoppar

Remus och Sirius satt vid köksbordet. De hade tagit en paus i städandet och njöt av varsin kopp te. Sirius betraktade Remus som hade ett förklädde på sig, som enligt Sirius själv var lite tjejigt men hans älskade var söt i det. Remus la huvudet på sned och studerade Sirius som verkade lite tankspridd och han trodde inte det bara hade med huset att göra. Nej för Sirius föräldrahem började bli betydligt ljusare och mer städat än det varit på år. De hade gjort i ordning hela övervåningen och hade nu börjat på undervåningen, nej Remus misstänkte att det var något annat. Du får inga svar om du inte frågar. Sa hans inre röst och han nickade lite för sig själv
"Sirius? Vad är det som gör dig så dyster?" frågade Remus vänligt och Sirius mötte hans blick
"Voldemort" svarade den andra mannen dystert
"Kan du inte tänka på något gladare?" frågade Remus
"Jag bara önskade att han hade haft någon familj så jag kunde få hämnas. Så han kunde förstå hur det känns att förlora dem man älskar" sa Sirius sammanbitet. Remus bet sig i läppen, han visste inte i fall han hade rätt att berätta för Sirius om Cara.
Black sonen märkte förändringen i varulvens kroppsspråk, det var något som han dolde och inte visste om han skulle avslöja. Sirius hade sätt det här beteendet många gånger under deras skoltid.
"Månen?" sa Sirius lite trevande och Remus slutade bita sig i läppen och lyfte blicken och nickade. "Vad är det du inte berättar?" frågade Sirius med en road ton
"Jag vet inte om jag egentligen får berätta det här så du måste lova att inte berätta det för någon!" sa Remus allvarligt och Sirius undrade vad det var som kunde vara så hemligt, men han nickade och väntade på att den andra mannen skulle fortsätta. "Voldemort har en dotter"
"VA?" skrek Sirius och ställde sig häftig upp och stolen ramlade i golvet. "VEM ÄR DET? JAG MÅSTE FÅ TAG I HENNE!"
Remus gav honom en lugnande blick och Sirius tog upp stolen och satte sig ner igen
"Du har faktiskt träffat henne" sa Remus och visste inte riktigt hur han skulle fortsätta.
"Har jag träffat henne?" Sirius kände sig förvirrad. Han kunde inte minnas att han träfat någon som påminde om Voldemort.
"Hon är inte som han" sa Remus som om han kunde läsa Sirius tänkar.
"Vem är det då? Jag vill ta ett allvarligt snack med henne" sa Sirius och undrade om man kunde utpressa Voldemort?
"Du har pratat med henne ett flertal gånger." svarade Remus och hoppades innerligt att Sirius skulle förstå vem han syftade på, för då hade han inte svikit Caras förtroende.
"Jag har inte pratat med någon från Slytherin på år. Jag måste få tag på henne. Voldemort måste få veta hur det känns att förlora sin familj" sa Sirius kallt, men Remus skakade på huvudet
"Hon går inte i Slytherin, hatten placerade henne i Gryffindor och jag vet inte om du skulle kunna skada henne" sa Remus. Men den före detta läraren var inte säker på vad Sirius skulle göra om han träffade Cara efter att han fått reda på henens fars identitet.
Sirius försökte förstå vart Remus ville komma. Varför måste han alltid tala i gåtor när han inte vill avslöja hemligheten? Frågade han sig själv, vad hade han sagt? Hon gick i Gryffindor, han hade träffat henne och de hade pratat. Sirius fick plötsligt en svag aning om vad hans vän menade
"Cara?" frågade han och visste inte vad han egentligen ville ha för svar. Remus bara nickade och den svarthåriga mannan stirrade förvånat på honom. "Men hur går det ihop? Jag menar hon är så…ja icke Voldemort-aktig" Det var det bästa Sirius kunde säga
"Jag vet inte hela historien men vad hon och Dumbledore berättade för mig var att Voldemort hade tagit hand om henne efter att hon överlevt den dödliga förbannelsen som han kastade över ett barnhem. Så han är inte hennes biologiska far. Hennes riktiga föräldrar är tydligen döda och det var hennes morfar som lämnade henne på barnhemmet" sa Remus och inväntade raden av följdfrågor som han visste Sirius skulle ställa
"Vem är hennes morfar då? Och varför kunde hon inte bo där?" löd Sirius första fråga
"Hennes morfar är på något underligt sätt Merlin och jag vet faktiskt inte varför hon inte kunde bo hos honom" svarade Remus tålmodigt. Han hörde Sirius mumla något men brydde sig inte om att fråga vad han sa. Måntand var minst sagt förvånad när Sirius tystnade och inte ställde några fler frågor. Remus följde Sirius med blicken när han reste sig från stolen och gick fram till fönstret och blickade ut över gatan. Remus reste sig och gick fram till den andra mannen och la armarna runt hans midja och la sitt huvud på den andra mannens axel.
"Så du menare att jag står i skuld till Voldemorts dotter?" sa Sirius lågt utan att slita blicken från den tomma gatan
"Det gör vi båda" svarade Remus för att visa att Sirius inte var ensam. "Men jag undervisade henne i ett år och hade jag inte vetat det hade jag aldrig gissat att hon var Voldemorts dotter"
"Jag tyckte hon var märklig men jag kunde aldrig föreställa mig det här. Är du säker på att hon inte är som honom?" frågade Sirius allvarligt
"Ja jag är säker och hon kommer bli arg i fall du tror det. Hon vill vara sig själv, det är därför hon inte berättar" sa Remus och vände Sirius mot sig och log sedan "Men kom nu, det har varit en lång dag"
Sirius nickade och de lämnade köket med de två tekopparna kvar på bordet och gick upp mot Sirius rum som nu även var Remus rum.
"Vi borde kanske be Harry flytta in snart?" sa Sirius och log vid tanken på sin gudson
"Ja hans rum är ju klart. Men vad ska vi säga till honom om, ja vi?" sa Remus lite nervöst och undrade hur Harry skulle reagera och om Sirius tyckte det var seriöst nog att berätta det för den snart fjortonåriga pojken.
"Jag vet faktiskt inte. Hur talar man om för sin gudson att man är kär i en man? Som dessutom råkar vara hans förra professor" frågade Sirius och Remus kinder hettade till av Sirius ord.
"Jag vet inte. Jag tror inte det finns något bra sätt att säga det. Men vad sägs om att vi väntar tills han är redo? Ni två har mycket att ta igen och det är kanske inte en av de saker som ni bör dra upp först. Men vi berättar när vi är redo! Det är ingen annan som heller vet, ja förutom Cara då" sa Remus och steg in i deras sovrum som inte längre var Sirius tonårsrum. Väggarna gick i en mörkröd nyans, affischerna på motorcyklarna och tjejerna hade ersatts av fotografier från deras skoltid, Gryffindor-banderollen hängde kvar. Sirius enkelsäng hade bytts ut mot en dubbelsäng som stod mitt i rummet, skrivbordet hade flyttats till ett av hörnen och i ett annat hörn stod en bokhylla som mest bestod av Remus böcker. Rummet hade även två nattduksbord och en garderob. Remus styrde stegen mot sängen och vände sig mot Sirius
"Lägg du dig. jag ska bara skriva brevet till Harry" sa Sirius och gav Remus en kyss och styrde sedan stegen mot skrivbordet. Remus log mot Sirius och bytte om till pyjamasen och kröp ner i den varma sängen. Han höll just på att somna när Sirius la sig bredvid honom och la armen runt hans midja
"God natt Måntand" sa Sirius mjukt
"God natt Tramptass" svarade den andra mannen och slöt ögonen