If the stars keep shining [Sv]

Fett bra! Du får verkligen in känslorna! Men Georgie måste gå vidare i livet! Det e så hemskt att han blir så deprimerad.. ((

Du skriver jätte bra! Jag började seriöst gråta!

Kapitel 11 -
Ginny Weasley

Jag lät min pudding smälta i munnen och njöt. Efterrätten var alltid det bästa med mammas måltider. Puddingen med kolasmak var inget undantag.
"Var är han någon stans?" Kom det från mamma för säkert hundrade gången.
Jag vände mig mot klockan på väggen. George visare pekade på "Försvunnen"
Ron verkade ovanligt lugn över det hela.
"Han kommer nog snart!", upprepade han gång på gång.
Han fick rätt. Dörren slog igen knappt fem minuter senare.
"Var har du varit unge man?", frågade mamma strängt, men pappa lade en lugnande hand på hennes axel.
"Huvudsaken är att han är hemma!"
"Ledsen att jag stack iväg så där!", sa George till Harry och Ron. De ryckte på axlarna.
Ron såg förstående på sin bror. Det var ett uttryck som jag aldrig sett i hans ansikte förut. Visste han något som jag inte förstod? Jag slängde en blick mot Hermione, som också såg förbryllad ut. Harry däremot verkade helt lugn. Han måste också veta.

Den kvällen förflöt i ett lugn. Jag spelade ett parti trollkarlsschack med Ron. Han vann stort, men det var roligt.
George syntes inte till, men Hermione och Harry satt och mumlade med varandra inne i köket.
Pappa och mamma satt i soffan. Mamma stickade och pappa läste.
Det var en riktigt lyckad dag trots allt.
"Ska vi gå på en promenad allihopa?" Det var Hermione som stack in huvudet i vardagsrummet. Några minuter senare kom vi gående längs den mörka byvägen.
"Titta!", viskade Harry och pekade ut på ängen. Där, i dimman betade en flock hjortar fridfullt. Jag betraktade dem. En reste sitt huvud och tittade mot oss. Hans svarta ögon skådade rakt in i mina.
I nästa sekund var alla borta...

Allvarligt, tvivla inte på att du kan bli författare, du skriver sagolikt bra. Magiskt!!

du skriver j'tte bra!!!!!!

Åååå mer!

Jätte bra MEEER!!!

jätte jätte bra ! meer !♥

Du ska veta att du är en riktigt talangfull författare,du skriver målande så att man liksom får upp bilder av det som händer i huvudet, man kan verkligen känna karaktärernas känslor och jag får kämpa hårt för att inte gråta när jag läser vissa delar av denna historien! Man vill verkligen veta vad som ska hända härnäst....

Jag håller verkligen med dig, hon skriver underbart och jag sitter och gråter nästan hela tiden ♥