The Dark Side [Sv]

Gulliga ni är! Ska försöka fixa ett kapitel till ikväll/imorgon men sen blire upphåll tills fredagen den 16 för jag drar till Turkiet

okej ha det så bra i turkiet.

Tack nilla10 :'D

sista kapet på en vecka!

-------------------------------------------------

Kapitel 10
Annars kommer du önska att du aldrig levt
1997

Det var i början på februari och vinter låg kall över England. Snön låg som ett vitt täcke över marken och träden och dolde all glädje som fanns under den. Utanför barnfamiljernas hus lekte barnen med snön, byggde snögubbar och snölyktor med glada leende och röda nedkylda kinder. Clarissa log mjukt då hon satt i buskarna och betraktade ett syskonpar. Pojken såg ut att vara kanske ett eller två år äldre en den lilla flickan som satt bredvid honom i snön. De pratade ivrigt medan de hjälptes åt att bygga en snögrotta. Tro om hon någonsin skulle få se sin egen son växa upp? Skulle hon någonsin få se honom med så röda kinder och glatt leende som barnen framför henne hade nu? Troligen inte, suckade hon och ställde sig upp. Inte om Travers fick bestämma i alla fall!

”Vart var du?” Clarissa fick tygla de arga kommentarerna hon tänkt kasta på honom och sa istället kyligt;
”Jag gick en promenad, olagligt eller?!”
”Du …” sa Travers argt och drog henne till sig. ”Ska säga till om du går någonstans…”
”Jag är inte ett barn! Jag får göra vad jag vill!” fräste hon tillbaka och såg argt och upproriskt in i hans ögon. Han skrattade en mörkt men roat skratt och sa allvarligt.
”Kontigt… för du uppför dig som ett!” Clarissa skulle just skälla ut honom då hans läppar mötte hennes i en djup och krävande kyss. Clarissa visste inte om hon gillade det eller hatade det, men besvarade ändå hans kyss, de skulle ju faktiskt gifta sig om två dagar…

”Är allt fixat nu då?” Han lät inte lika bossig som han brukade, men Clarissa blev ändå arg där hon satt på sängen kvällen innan bröllopet.
”LITAR du inte på mig eller?! Tror du allvarligt talat att jag ska förstöra något?!” Han såg plötsligt arg ut han också.
”DU följer bara ORDER säger du, men den säger inget om hur vi gifter oss eller vart så du kan lika gärna försöka förstöra för att du tror att jag inte VILJA gifta mig!” Han var skrämmande nära nu och Clarissa kände hans hårda grepp om hennes arm.
”VARFÖR tror du det?! TROR du JAG vill gifta mig med någon i ett totalt misslyckat bröllop bara för att få dig att försvinna?! VI MÅSTE JU GIFTA OSS ÄNDÅ DUMMER!” skrek hon argt på honom. Han såg argt på henne och drog henne intill sig.
”Använd inte den tonen mot mig…” sa han lågt och hotfullt.
”Vi är inte gifta än, jag får prata med dig hur jag vill!” fräste hon tillbaka och spände blicken i hans. Något i hans blick fick henne dock att vekna och backade lite, men han var lika snabb efter henne.
”Akta dig noga… annars kommer du önska att du aldrig levt…”
”Jasså? Så du tror att du skulle kunna det?!”

När Clarissa vaknade den morgonen var hon öm i hela kroppen, han hade inte varit snäll mot henne den natten. Han brukade väldigt sällan VARA med henne på natten, bara förfölja henne som en vakthund på dagen! Han låg inte i hennes säng men hon visste att han gjort det, hon kände fortfarande alla slag, alla smekningar, alla rivmärken från natten… Hon rös och drog täcket hårdare runt sig.

”Är du vaken?” hörde hon Narcissas röst från dörren.
”Ja…” svarade Clarissa lågt från kudden. Hon hörde Narcissas fotsteg genom rummet och kände på sängen att hon satt sig ned.
”Är du okej? Vi hörde…”
”Ja då Cissy, jag mår bra…” sa Clarissa och drog sig sakta upp och såg tacksamt på henne.
”Är du säker? Han… måste ha varit väldigt hårdhänt?” Clarissa log bara en grimas.
”Så du menar att Lucius inte är det?”
”Jo… ibland, men det lät… som om Travers var värre…” Clarissa suckade och drog en hand genom sitt stripiga hår.
”Kanske… om jag ställer mig i duschen nu, visst är det dags för allt annat konstig sen då?”
”Bellatrix ser till att rummen ser ut som planerat och att alla sätter sig på sina platser. Jag kommer att finnas här ute med klänningen och sen hjälpa med hår och smink!” Clarissa log lätt, Narcissa var inte alls lika hemsk som alla andra dödsätare, kanske för att hon inte officiellt var en…
”Hur länge får jag duscha?”
”Tills jag ropar på dig!” skrattade hon och föste iväg Clarissa in i badrummet.

Clarissa stod nu framför figurspegeln och såg sig själv i den. Hennes långa blonda hår uppsatt i en fin knut men med några hårslingor lösa längs ansiktet. Hon hade en vit figursydd klänning, med djup urringning och den gick henne bara till knäna. Hon visste varför hon hade denna klänning. Travers ville att hon skulle bära vitt då det var ”oskuldsfullt” och då ALLA visste att hon var allt annat än de så skulle de skratta åt henne. Allt för att sänka hennes självförtroende. Men otroligt nog kände hon sig fin, med de mörkt målade ögonen och de ljusrosa läpparna till hennes klänning och hår.
”Du är jättefin Clare…” sa Narcissa och log.
”Tack Cissy!”

”Alla har kommit nu!” sa Bellatrix då hon kom in, men hennes ansikte förvreds genast i en road grimas. ”Vem valde färgen?”
”Travers!” fräste Clarissa till henne och spände blicken i henne. ”Om alla är här kan du ju gå och sätta dig också så kommer jag snart!” Bellatrix nickade roat och försvann.
”Är du redo att gå?” frågade Narcissa och log lätt.
”Ja då, jag kommer en minut efter dig ungefär!” sa Clarissa och log ansträngt.

En konstig musik ljöd genom huset, en hon aldrig hört förut. Den gav henna kalla kårar och hon kände paniken växa inom henne, men hon tänkte inte visa den för omvärlden. Det var helt tyst i vardagsrummet då hon kom in. Dödsätarna satt på rader och vände genast blickarna mot henne. Medan ett myller av skratt och busvisslingar bröt ut i salen stod Travers med ett nöjt leende i den bortersta delen av rummet. Med ett samlat uttryck, inte glatt men inte rädd så gick hon mot honom. Hon önskade bara att hon hade kunna hållit något i händerna…

Hon stod nu mittemot Travers, osäkerheten sköljde över henne då hon gång på gång såg Sirius besvikna ansikte i näthinnan. Hon borde inte gifta sig med Travers, hon borde gifta sig med Sirius! Hon ÄLSKADE Sirius med Travers bara gjorde henne illa!
”Tager du Elise Clarissa McDougal, Claus Garrett Travers till din make och lovar att lyda honom som en sann fru?”
”Ja…” Vad var det här egentligen?! Hur löjligt på en skala ett till tio var inte den DÄR meningen och frågan?
”Tager du Claus Garrett Travers, Elise Clarissa McDougal till den fru och lovar att tygla det den uppenbara rebellen som bor inuti henne?” Clarissa ville skratta, som OM han skulle klara av det!
”Ja!”
”Då förklarar jag er man och hustru! Du får nu kyssa bruden!”

---------------------------------------------------

Hoppas ni gillar den och att ni inte har något emot att vänta en vecka

Oh, super bra!!! Närå! Ha det bra i Turkiet vännen! ♥

meeeeeeeeeeeer när du kommer hem.

Mer =)

Super duper bra och sååå spännande!
Mer

Jättebra! Ha det gött i Turkiet! (Använd inte ordet "gött" i Turkiet)

varför ska min inte använda ordet "gött" i turkiet?

det betyder rumpa på turkiska, men jag vet inte hur det stavas. Min kompis kommer från Turkiet