A dark Secret [SV]

Helt otroligt bra kapitel!

mm jag med den e awesome!!!!!!!!!!!!!!!!

åh vid ni är söta!! ♥

Nytt kapitel!

------------------------------------------------------

Kapitel 19
Vårkänslor
1978-03-17

Snön hade börjat smälta då det nu var mitten på mars. Det märktes även på eleverna inne i slottet. Fler och fler gick runt i söta par och kysstes i korridorerna. Men Clarissa mardrömmarna blev allt värre och Lily och Elle blev mer oroliga.
”Vi måste göra något åt det Lily!” sa Elle allvarligt.
”Jag tycker vi pratar med James!” sa Lily eftertänksamt.
”Okey, men samla ihop i deras sovsal medan ser till att Clare inte kommer på oss!” sa Elle fundersamt.

”Hej Clare!” Clarissa såg upp ur läxboken.
”Hej Elle?”
”Är det där trolldrycksläxan?”
”Nej?”
”Vi tänkte jobba med vår nu, du kanske borde leta upp Snape. Det är ju snart dags för redovisningen…?”
”Jo, i och för sig…”

”Vart skickade du henne?” frågade James då Elle kom in i killarnas sovsal.
”Till Snape, redovisningen är ju snart, så jag övertygade henne att de behövde förbereda sig…”
”Snape?” Han lät mycket ogillande.
”Jag gillar det inte heller, men jag kom inte på något annat!”
”Vad ville ni som var så akut?” frågade Remus.
”Clarissa, hennes drömmar blir ännu värre. Vi vet inte hur vi ska kunna hjälpa henne…” sa Lily lågt.
”Vi har märkt det…” sa James fundersamt.
”Jag tycker vi tvingar henne att prata med oss!” sa Sirius irriterat.
”Ja…” höll James med.” Men hur?”
”Marodörkartan?” kom det från Peter.
”Jag vet…” sa Remus lågt.
”Du är den smarta, vi får planera noggrannare sen. Datum för operation Få Clarissa Att Prata får bli den 24 mars!” sa James allvarligt.

Håltimmen eller sovmorgonen, var snart slut och likt vanliga fredagar var det dags för lektioner. Clarissa var inte särskilt medverkade på dem. Hennes tankar flög hela tiden iväg mot osäkra marker.
”Clarissa!” McGonagalls röst väckte henne ur tankarna.
”Oh, förlåt professorn!”
”Du gråter!” Clarissa såg sig snabbt om i rummet för att se att ingen var där innan hon sa lågt:
”Jag kan inte sluta tänka på pappa…”
”Men du… kom till mitt kontor ikväll så kan vi prata. Jag har en lektion om fem minuter!”

Clarissa försökte i största möjliga mån undvika allt och alla. Hon ville inte att någon skulle se henne ifall hon började gråta.
”Professorn?” frågade Lily på trolldryckslektionen.
”Ja Evans?” Snigelhorn kom närmare och väntade.
”Hur hade professorn tänkt att vi ska kunna redovisa den 18 mars, då det är i morgon och lördag?”
”Hm… så sant som det är sagt Evans. Bra att du rättar denna gamla gubbe! Redovisningen blir såklart på måndag istället kära klass!” Höga hurrarrop fyllde klassrummet.

”Clare!” Det var Arvid.
”Ja?” frågade hon och såg förvånat på honom.
”Kan du träna upp Mortenage tror du eller ska jag försöka prata vett i Drossbye?”
”Jag ska försöka Arvid men jag kan inte
garantera något!”

Innan kvällen var slut stod hon återigen utanför Dumbledores kontor.
”Kom in…” Clarissa steg in och såg osäkert på honom.
”Sätt dig ned Clarissa och säg vad du har på hjärtat.”
”Jag… kan inte jag få gå om ett år eller två?”
”Varför skulle du vilja det? Du vet ju inte hur dina betyg ser ut än.”
”Jag vill inte… jag har ingenstans att ta vägen efter Hogwarts och … jag vill inte sluta…”
”Det finns gott om jobb och bostäder ute i världen Clarissa.”
”För en sådan som jag? Skulle de verkligen vilja anställa mig?” Dumbledore blev tyst ett slag innan han sa:
”Jag ska se vad jag kan göra, men håll inte hoppet uppe, det är inte mycket jag KAN göra…”

Clarissa gick långsamt därifrån och började gå mot McGonagalls kontor. Det var bara hon och Dumbledore som visste. Men skulle hon skaffa ett jobb var hon skyldig att berätta för arbetsgivaren.

”Clarissa.” sa McGonagall och släppte in henne i sitt kontor. ”Sitt.” Hon satte sig i en stol framför skrivbordet i det relativt stora kontoret.
”Hur är det?”
”Jag… kan inte sluta tänka på pappa och…” Tårarna började återigen rinna ned för hennes kinder. ”Mina mardrömmar oroar Lily och Elle…”
”Vad säger du till dem då?”
”Att jag inte minns vad drömmarna handlade om…”

De lämnade inte kontoret förrän flera timmar senare. McGonagall gick med henne till uppehållsrummet för att ingen skulle kunna dra poäng, då det var efter läggdags. Sen gick hon själv vidare till sovsalen. Hon lade sig i sin säng och lät de envisa tårarna rinna. Även om McGonagall förstod mer än de flesta, förstod hon inte hennes känslor på samma sätt som hon kanske gjort om hon varit yngre. Det fick henne att känna sig ensam…

Bra!! ♥

Mer

McGonagall ♥

Yes... I like her!! She is sooo nice!

haha sant! :'D

skriver in kapitel 20 då jag kommer hem... men skriver epilogen i mitt skrivhäfte nu...*vill gråta* USCH!! :'(

EDIT: Epilogen är färdig... *gråt* VILL INTE :'(

Har sträckläst allting, du skriver helt otroligt!