Privat Unicornhorn och Moa.elisabeth

Ben tittade på Lily.
"Vill du att jag stannar som stöd?" frågade han och lade en hand på hennes axel. Han log ett svagt leende.


Alice svor tyst när hon kände hur tårarna rann över. Hon torkade dem med ärmen på tröjan, men de fortsatte att komma. Så var det alltid, när hon väl började kunde hon inte sluta. Hon knöt handen och slog med den i golvet så hårt hon kunde. När det inte hjälpte slog hon igen och igen. Känslorna tumlade runt inne i henne. Hon förvandlades till fyra olika sorters personer innan hon var tillbaka till sitt rödhåriga utseende igen. Hon tog den knutna handen och slog rakt genom altarringen hon satt framför, som var gjord av trä. Den ena pinnen bröts av. Hon stirrade på den.

Lily nickade.
- om du vill sa hon tyst och kollade på honom. Läraren granskade henne.

Damon gick mot det lilla kapellet som fanns. Han gillade att sitta där och tänka. Han öppnade den stora dörren.

Ben nickade och vände sig mot läraren, som harklade sig.
"Resa i tiden, det är en väldigt ovanlig Gåva du har. Skulle du kunna förklara mer ingående vad det innebär när du reser i tiden?" frågade hon och satte sig ner.


Alice andades häftigt. Det tog på krafterna att förvandlas mycket på kort tid. Hon tittade ner på sina knogar, där några små sår hade öppnat sig när hon slog handen genom träet. Hon hörde hur dörren till kapellet öppnades när tog den avbrutna pinnen från marken och slängde den tvärs över hela kyrkorummet.

Lily kollade på läraren.
- jag har inte så mycket kontroll men jag kan se saker som har hänt eller kommer hända, både inom kortare och längre perioder sa hon och svalde hårt.

Damon kom in.
- hey, hur är det? sa han när han såg Alice och satte sig bredvid henne och drog in henne i en kram.

Läraren funderade en stund.
"Kan du förhindra det du ser, eller är det en bestämd framtid som du inte kan påverka?" frågade hon och satte sig ner.

Hon vred på huvudet när hon hörde Damons röst. Hon hann inte öppna munnen innan han hade dragit in henne i en kram. Hon slappnade av och andades lugnare, och hade näsan och munnen mot hans arm.
"Bara frustrerad" sa hon mufflat, eftersom hennes mun var täckt av hans arm.

- jag har som sagt inte lärt mig min kraft helt men ja, jag kan förhindra det sa hon med en suck.

Han log svagt.
- du l¨åter som en smurf sa han med ett litet leende och kollade på henne.

Läraren nickade.
"Vi får hjälpa dig att lära dig kontrollera och förstå dina krafter, det är därför du är här" sa hon och log. Hon reste sig upp.



Alice log lite. Damon såg det inte, men han kanske kände det. Hon morrade irriterat när de blåa mönstren vandrade över hennes kropp igen. Hon förvandlades återigen till den lite längre, snäppet äldre kvinnan som var väldigt lik Alice i utseendet. Snabbt därefter blev hon en yngre tjej som om man tittade nära så var Alice rätt lik den yngre tjejen när hon var i sitt blåa, originalutseende. Hon förvandlades till sitt originalutseende och sen tillbaka till den rödhåriga "vardagsutseendet". Hon svor tyst, kanske inte det bästa att göra i en kyrka.