Privat fantasy

Anya nickade. De började gå igen och Anya tänkte på nattens händelser, och hur Maya hade lyckats lugna ner henne; något hon var förundrad över. Det var första natten på länge som hon hade sovit okej. Plötsligt pep Aena till och flög ner i Anyas väska. Anya stannade upp och såg sig omkring.
"Vi tänkte väl att du var här" sa en mansröst och Anya tittade åt höger. Där stod en man med svart hår och skägg, och bredvid honom stod en annan man med bågen spänd. Anya kände igen pilen, det var samma sort som hade genomborrat hennes axel strax innan hon träffade Maya.
"Vad säger du om omgång två?" fortsatte den svarthåriga mannen och la en hand på piskan som hängde i hans bälte. Anya ryggade tillbaka vid åsynen av den, och lade handen på sitt svärd. Hon analyserade situationen, hon skulle aldrig hinna fram innan bågskytten släppte strängen. Den här gången droppade det något från pilens spets, som Anya kände igen som magihämmande substans. Hon rörde sig till sin vänstra sida så hon täckte Maya, hon skulle inte behöva råka illa ut på grund av honom. N

Maya fnös.
- ursäkta men vilka är ni? Fnös hon och ställde sig framför anya istället. Det var tydligen hon som behövde skydd i detta fallet. Det var henne de var ute efter. Hon rättade till sin klänning och kollade på mannens pilbåge och sen på den andra mannen. Hon kollade på honom med sina mörka ögon som såg väldigt oskyldiga ut och gav honom ett leende. Kanske skulle det gå med kvinnlig charm. Hon var ändå född av en av de vackraste kvinnorna.

Mannen i svart hår skrattade.
"Vi är här för henne" sa han och pekade på Anya.
"Jag förstår att hon inte har berättat för dig, för annars skulle du inte riskera att följa med henne" la han till och flinade. Anya skakade på huvudet. Han harklade sig.
"Anya här är den sista levande ur magiätten Zorqolat, den mäktigaste magiätten som har existerat. Dödar vi henne, så dör allt magiskt med henne; alla magiska djur, människor och ting. Världen blir ren igen" sa han och tog ett steg mot dem.
"Förra gången jag hade henne i mitt förvar ville jag leka lite med henne först", sa han och klappade på piskan i bältet, "det misstaget gör jag inte igen" sa han och skrattade. Anya tog ett steg bakåt och var redo att dra sitt svärd.

Maya suckade.
- så du känner inte igen mig ? För då hade du inte talat till mig så. I den här provinsen är det jag som är arvtagerska. Skada min vän och jag ska personligen se till att ditt huvud hugs av på närmsta torg sa hon och la armarna i kors.
Hon gick fram till honom. Var orädd. Snabbt som en orm tog hon tag i hans piska och drog den ifrån honom och höll sin dolk mot hans hals.
- eller så kan jag ju skära huvudet av dig själv sa hon i hans öra med ett oskyldigt leende.

"Nej!" tjöt Anya när bågskytten släppte sin pil. Den sköt mot Maya, och Anya sprang fram och ställde sig i vägen. Pilen snuddade vid hennes kind och det blev ett litet, litet sår. Det var tillräckligt. Såret blev svart och hennes blodkärl blev svarta istället för röda, inklusive blodkärlen i ögonen. Hon vrålade av smärta och såg det mesta suddigt. Hon sprang fram till bågskytten och brottade ner honom på marken innan han hann spänna en pil till. Hon såg upp på Maya från marken, som nu stod med kniven mot mannens hals. Han flinade.
"Inte skulle väl en prinsessa som du döda en annan människa? Tänk vilket rykte som skulle gå"

Hon svalde hårt och kollade på mannen.
- ge er iväg fräste hon och tryckte in dolken i bröstet på honom och satte sig på knä hos anya.
- kan du inte använda magi mot det viskade hon.

Mannen skrek när dolken bröt skinnet i bröstet, och han och bågskytten flydde sin väg. Anya låg kvar på marken och andades tungt.
"Nej, substansen som han hade på pilen hämmar magi, de använde den på mig förra gången också. Det går över, men det gör ofantligt ont under tiden det är i kroppen" sa hon och reste sig upp. Hennes händer darrade och hon rörde vid såret på kinden.
"Det var en himla tur att du inte fick i dig det, det är dödligt för icke-magiska människor" sa hon och tog upp sitt svärd som hade fallit till marken.

Hon svalde hårt och kollade på henne.
- men det hade varit bättre att jag var skadad. Du behöver vara på helspänn. Jag hittar ju inte mumlade hon och satt tyst vid henne. Hon smekte hennes hand mjukt.

"Om du hade fått den på dig hade du varit död inom en dag" sa Anya torrt och tog några trevande steg framåt.
"Jag klarar mig, det gör jag alltid" sa hon och fortsatte att gå mot det håll som kartan visade.

Hon svalde hårt och kollade på henne. Sa inget. Varför blev hon på så dåligt humör helt plötsligt? Maya hade ju inte gjort något mot henne. Maya tog sina saker och började gå efter henne med en suck.