Privat mellan Masato och Cipriano

Han såg på henne och sa.
- Många skulle kalla det för en liten spökhistoria och det trodde jag och min besättning också när vi först hittade guldet som är gömd på en ö som inte kan hittas förutom av dem som redan vet var den är.
Men vi hittade den, och där fanns kistan, på insidan gulden, vi tog alltihop och spenderade dem på dryck, mat och angenämt sällskap.
Men ju mer vi gav bort, ju mer insåg vi att dryck inte kunde släcka vår törst, att mat blev till aska i munnen och all kvinnlig sällskap inte kunde släcka vår lust.
Vi är förbannade män Miss Beckett.
Vi drevs av girigihet och nu förtärs vi av den.

Han reste sig och gick ed apan till en liten gunga och apan hoppade över till dne och sa.
- Det finns ett sätt att bryta förbannelsen.

Nora såg på honom och svalde hårt.
"Hur vet du vad jag heter? Jag talade inte om det för er." sade hon osäkert och bet sig löst på läppen. Hans historia skrämde henne en aning och han skrämde henne även.

Barbossa såg på henne och sa.
- Jag hörde det du och en av mina besättningsmän prata.
Och vill du höra hur man bryter förbannelsen?

Nora nickade lite och fuktade sina läppar. Hon hade en känsla av att hon inte alls skulle gilla det hon var på väg att få höra.

Barbossa såg på henne och sa.
- Alla guldbitarna måste återföras till kistan och blodet måste återbetalas.
Tack vare dig har vi den sista biten.
Och det leder oss till den sista saken att berätta och en ny förhandling.
Nå vill du veta mera?

"Jag vill hem. Hur kommer jag hem?" undrade hon och såg på honom. Hon reste sig upp igen och såg sig omkring i rummet.

Barbossa såg på henne och sa.
- Vi tänker inte döda dig, Miss Beckett, om du vill ha chansen att träffa din far så måste du lyssna på vad jag vill säga och lyssna på mitt förslag.

Nora nickade lite och suckade lågt.
"Nåväl, vad är ditt förslag?" undrade hon en aning irriterat.

Hon såg på honom och sa.
- Vi behövde några droppar blod från din far för att bryta förbannelsen men eftersom vi sänkte hono till båten så trodde vi ett tag att han var död, men så fick vi höra rykten att han hade skonats från döden och tvingats ta värvning på ett mycket fruktad fartyg.
Men hans blod finns i dina ådror.
och detta är det jag vill säga.
Följ med oss till ön, låt oss ta några droppar blod och vi hjälper dig sedan med risk för våra egna liv att hitta det fruktade fartyget, för att hitta din far, och även se om vi kan hitta ett sätt att befria din far från dess Kapten.
Vad säger du?

"Bättre förslag. Ta några droppar nu, vänd fartyget och släpp mig vid hamnen där ni tog mig. Min far har varit borta länge, jag minns inte honom men min mor däremot. Hon kan inte förlora mig med." sade hon och la armarna i kors. Tänkte inte alls på hans löfte att aldrig återvända.