Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Freya spärrade förvånat upp ögonen men log stort, kunde inte ens försöka dölja leendet.
"Inte en enda tjej? Är jag så oersättlig?" skämtade hon och la armarna om hans midja. Hon hade inte hållit på med någon kille alls, hade känt nån motvilja till det hela och hon gick oftast på känsla.

Hon kunde kanske skämta om saken men han var fullt allvarlig. Det fanns ingen som kunde eller skulle kunna ersätta Freya. Hon betydde allt för honom och det fanns ingenting som han inte skulle göra för hennes skull
"Ingen är som du."Han tryckte lätt sitt pekfinger mot hennes näsa och log.

Freya fnittrade till och drog bort sitt ansikte lite för att snabbt pussa hans pekfinger.
"Detsamma, jag har inte heller varit med någon. Jag har ju dig och sen så har det alltid känts fel. Som att något dåligt kommer att hända ifall jag gör något." sade hon ärligt, tänkte inte ljuga för honom.

Han såg tankfull ut och sjönk in i sin egna värld för en kort stund. Han behövde få Raina kring sitt finger men då behövde han något att använda emot henne. Lyckligtvis så trodde han sig ha något användbart.
"Om jag skulle dö då? Tror du att du skulle bli lycklig med någon annan?" Han frågade av ren nyfikenhet då han inte planerade att dö inom en snar framtid.

Freya tog inte alls frågan med lätthet utan blängde irriterat på honom.
"Om jag dog, hade du gått iväg och glömt mig och lekt glada familjen med någon b- version av mig eller?" fnös hon irriterat och tog litet avstånd ifrån honom.

Hans ögon mörknade en aning. Han förstod varför hon blev irriterad men vända det hela mot honom var lite onödigt.
"Gjorde jag inte redan klart att du är oersättlig?" undrade han och sträckte ut händerna mot hennes, drog henne närmare sig själv eftersom han inte tänkte tillåta henne att ta avstånd från honom. Inte nu när han fått henne tillbaka igen och definitivt inte över en sådan liten sak.

"Aha, så det var otydligt från min sida? Nej, din idiot, jag kommer inte gå och vara lycklig med någon annan. Jag kommer hitta personen som dödade dig, döda alla den brydde sig om och sen döda den eller driva den till självmord. Sen har jag ingen plan men jag kan garantera dig att nån kille som gör mig lycklig inte fan är involverad i dom planerna." sade hon upprört och vände honom ryggen, lät honom dock hålla kvar henne eftersom hon innerst inne hade saknat honom otroligt mycket. Freya var dock för stolt för att vända sig om och krama om honom, han hade ändå förolämpat henne med den frågan.

Han snurrade bestämt runt henne så hon stod vänd mot honom igen och tog sedan tag om hennes händer igen.
"Förlåt. Det var dumt och okänsligt av mig att ställa den frågan." Han såg uppriktigt ledsen ut - slog mentalt till sig själv för att ha gjort henne upprörd. Att tänka för innan han öppnade munnen var inte hans starkaste egenskap.

Freya log nöjt när han bad om ursäkt och kysste hans kind.
"Lugnt, du är ganska dum och okänslig." flinade hon och kramade om honom.

Ace hummade instämmande, rätt så okänslig av sig var han verkligen. Han vände ryggen till henne och böjde sig lite ner så hon lättare skulle kunna hoppa upp. "Tycker du fortfarande om att åka på ryggen?" undrade han och sneglade bak mot henne.