[PRS] Cipriano & Cawith

Tåget saktade in och tillslut stannade det helt. Han kollade mot tavlan där det stod vart de var och det stod "Slutastation" på den.
"Framme antar jag", mumlade han och reste sig upp.

Mal nickade och reste sig upp. Hon gick ut från tåget och såg sig omkring. Visste inte riktigt åt vilket håll de skulle gå, hon väntade på killen och la armarna i kors över brösten.

"Vart ska vi?", frågade Damon när han hade gått ur det kvava tåget. Han kollade sig omkring, perrongen var näst intill tom på folk och han såg inga som kunde vara potentiella monster.

Mal ryckte på axlarna och suckade högt.
"Jag vet inte. Ska vi ta ett till tåg eller stanna här?" undrade hon och satte sig på en bänk. Hon ville inte stanna, det kändes inte särskilt bra att stanna på samma plats. Hon pillade med sitt hår och såg sig omkring, kände sig iakttagen men var troligtvis väldigt paranoid. "Förresten, jag är Malvina." sade hon och sträckte fram handen.

"Damon", svarade han och skakade om hennes lilla hand i ett stadigt grepp. "Vi kanske borde fortsätta, desto längre bort vi kommer desto bättre", fortsatte han.

Mal nickade lite och reste sig upp igen. Hon såg på tågen som skulle gå och försökte bestämma sig för ett.
"Vilket vill du ta? Jag valde tåg hit, välj ett du." log Mal snett och såg på honom.

"Kanske New York? Jag har alltid velat se storstaden", svarade han efter en stunds betänketid.

Mal slutade le och svalde hårt. Hon nickade lite och bet sig hårt på underläppen.
"Jag bodde där med min familj." sade hon tyst och suckade tyst. Hon skakade av sig alla dåliga känslor och suckade högt. "Jag behöver köpa nya kläder, pappa har en lägenhet och om dörrvakten ska släppa in oss behöver vi se fräscha ut." sade hon och såg på honom.

Damon kollade ned på sig själv. Hans kläder var både smutsiga och slitna, och byxorna var helt sönderrivna efter attacken.
"Du behöver? Du ser ut som rena rama fotomodellen jämfört med mig", utbrast han.

"Nämen! Var det där en komplimang?" skrattade Mal och boxade löst till honom på armen. "Kom nu, vi behöver fräscha upp oss. Hår och sånt kan vi fixa på tåget. Nu behöver vi kläder." log hon gulligt.