The Percy Jackson Club

Nej det gör inget kul att du skrev

Hon tackar

~Arzora´s POV~

Jag vaknar av att vinden viner i fönsterna. Stuga 1 ligger tyst och mörk och solen har ännu inte nått över havet. Hela lägret sover.

Jag brukar inte vara den som bryter mot regler eller så, men just idag går jag upp, tar på mig en jacka och smyger ut genom dörren.
Jag hör havets skvalpande på långt håll, men vinden viner i mina öron. Himlen är fortfarande mörk och jag gissar att klockan är runt 4 på morgonen.

Jag går i riktning mot skogen, trädens löv omsluter mig, men jag kan fortfarande se himlen, vilket gör mig lugn. Jag sätter mig ner på en sten och tittar upp mot himlen och blundar.

Jag vänder mig sängen så jag ligger med ansiktet mot de andra. Min blick sveper granskande över dem, mina syskon. Efter så lång tid ensam så känns det (trots att jag varit på camp i en månad) fortfarande väldigt konstigt att titta på dem. Specielt nu, på natten månens och jägarnas tid, inte vår. Men trots att vi solens barn inte hör hemma här så sover alla så fridfullt och lungt, eller alla utom jag då. Drömmen om mamma hade väckt mig idag igen, alltid samma dröm alltid samma död.
Hon hade suttit på baren som vanligt och jag stod i ett hörn och iaktog henne i smyg. Allt verkar normal, men så faller hon framåt i någto slags anfalll och börjar hosta blod. Jag skyndar mig fram men innan jag ens är halvägs faller hon ner på golvet död.
Det är min värsta mardröm och den kommer varje natt. Min barndoms död...... Helt plötsligt känns det nästan för kvavt i stugan och jag bara måste ut. Så jag reser mig och går, utan jacka och skor. Ut i Artemis och Nyx trretoriom.

((Och ja hon kommer alltid vara så poetisk det är ju hennes förmåga))

Jag tror det....(utom de döda förstås)

Jag vaknade tidigt . Jag kollade på min väcka klocka som stod på nattduksbordet bordet. Den var 6:00. De andra i stugan hade inte vaknat ännu. Percy skulle väll sova hur länge som hälls. Jag gick upp ur sängen och in i badrummet. Sen hoppade jag in i duchen. Jag måste duscha eller bada varje morgon annars så känns det som jag inte har vaknat. Det har att göra med att jag är dotter till posedion. Jag duschade länge. Jag tog på mig min blus och ett par shorts och gick ut och satte mig på trappen

frustrerat lade jag kudden över huvudet när jag hörde det gnisslande ljudet av snäckdörren som öppnades och stängdes. Jag hade verkligen inte lust att bli väckt. Men det verkade för sent nu.
I ett försök att smidigt hoppa ur sängen ramlade jag istället ned.
''Ahj'' Stönade jag och öppnade ögonen. Kylan från golvet fick mig att huttra till men jag tog mig upp på ben.
Morgonsolen strålade in i stuga tre genom det lilla fönstret ut mot kanotsjön. den lugna havsbrisen fick mig att må bättre.
jag drog på mig ett par jeans som jag haft igår men struntade i att byta tröja-eftersom att jag inte orkat t av mig den gårdagen.

~Arzora~

Jag ställde mig upp och började gå tillbaka till lägret. Mina steg hördes i den tysta skogen, men annars var det helt tyst. Vid utkanten av skogen hörde jag vattnet och jag rös. När jag hörde ljudet tänkte jag alltid på mamma. Ingen hade någonsin hittat henne och hennes kropp ligger säkerligen på havets botten. Jag suckade. Hon hade alltid avskytt havet.

Vid kanten av sjön stod min kusin Will från Poseidons stuga. Jag gick fram till henne.
"Hej" sa jag och tittade ut mot havet. Solen började gå upp över horrisonten och den spred ett rött ljus över lägret.

Jag vaknade i min säng, okej hur hade hamnat här? Det sista jag minns är att jag gick ut på en promenad. jag tänkte efter en stund och letade efter något form av minne men ingeting dök upp. Så istället för att elta ett mysterium gick jag upp ur sängen och tog fram en camp halfblood tröja, en skjorta, ett par svarta shorts och mina skor. tyst klädde jag på mig (för att ingen annan var vaken en) och gick ut. När jag kom utanför dörren bara stannade jag och kollade på mitt sovande hem, snart skulle folk träna på fäktningsarenan, skjuta på banorna och paddla i sjön. Men just nu så var det helt tomt. Eller nästan helt tomt, utanför Posedions stuga satt en av hans döttrar.

''Hello'' Svarade jag Arzora och log åt henne. Linn log hälsande till vår kusin.
På mammas sida har jag inga kusiner. Ärligt talat har mamma inga syskon alls. På Poseidons sida hade jag flera stycken. Bland annat min vän som nu stod framför mig, och några andra av mina vänner.
Arzora såg lite blek ut men jag antog att det bara att det var på grund av att det knappast blivit morgon.
''och du är uppe så här tidigt för att...?'' Sa jag och log ett snett leende.

_________________
Linn Lumos Hoppas det var okej att jag skrev med dig