PRS -Emmi&Missy-

Jag såg Sandra titta hitåt och vinkade. Hon vinkade inte tillbaka eftersom hon börjat påärata med någon annan "Vem vinkar du åt?" Frågade Amanda. "Bara en jag träffade på tåget" svarade jag förtvivlat "Min syster hamnade i Puuskopuh. Jag är llite rädd att vi kommer sluta umgås nu" sa hon sorgset. Jag svalde djupt "Vad menar du? Kan man inte vara vänner fast man är i olika?" Hon ryckte på axlarna "Man kan kanske men Puuskopuhs är bara fårskallar" jag lade arlarna i kors "Samdra är ingen fårskalle!"

(FÖRLÅT JAG SKRIVER SÅ LÅNGA MEN JAG HAR SKITTRÅKIGT!!!)

Jag tog mer köttbullar smatidigt som jag hörde tre killar och fyra tjejer prata om familjer.
"Min mamma är mugglare, min pappa är trollkarl, min plastmamma är häxa och mina plastsyskon är trollkarlar", sa en av de.
"Vad menar du med plastmamma?"
"Om en pappa gifter om sig. Jag är mugglarfödd, fick en stor chock då en uggla kom med brevet", skrattade en tjej. Jag suckade lite igen, skulle jag hitta någon annan? Skulle jag gå ensam? Men jag slutade tänka på det då en tjej pratade om Quidditch, min favorit sport s jag började prata med de.

(gör inget :3)

(Skaa vi hoppa till frukost följande dag x) )

^^
Yazzzeee


Jag kom upp från fängelsehålorna (det får vara som på hogwarts nuu x) med Amanda ganska tidigt samma morgon. Precis samtidigt kom Sandra ner för trapporna "Sandra!" Utbrast jag överlyckligt

jag gick ned mot matsalen då jag hörde någon ropa mitt namn.
"Amanda!" jag kramade om henne. "Euhm... Kommer vi fortfarande vara vänner?" frågade jag tvekande och kollade ned mot marken, rädd över svaret.

"Varför skulle vi inte vara?" Frågade jag oförstående och spg på henne med 100% frågande men ärlig blick

"Jag var bara orolig", sa jag. "Ska vi hitta Oliver och Jakob också?" frågade jag samtidigt som vi gick in.

"Javisst! Amanda vi ses på första lektionen?" Hennes syster hade kommit strax efter Sandra och hon vinkade över axeln "Hur i helafridens namn kunde jag hamna där?" Frågade jag när vi var utom deras hörhåll

"Jag vet inte" svarade jag. "Men det är ovanligt..." plötsligt såg jag en otroligt trött Jakob komma ner från trapporna.