~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Draco och Tamara satt vid mitten utav Slytherin bordet i Stora Salen. Dracos tankar var inte fokuserade och han hade svårt att följa med Tamara i hennes samtal. Han försökte äta maten som stod framför honom men den smakade inget vidare trots att han mage tacksamt hade kurrat då han hade börjat äta.
"...Längtar verkligen. Det är en utav de bästa lektionerna vi har." avslutade Tamara och Draco nickade trots att han inte hade någon aning om vilken lektion det var som Tamara längtade efter.
"Så vilken är din?" frågade hon då Draco satt tyst och stirrade stint på sin mat. Draco ryckte axlarna.
"Hmm... Inte så samtalig idag..." sade Tamara och ryckte på sin axlar.
"Finns det något alls du vill tala om?" Draco tänkte tillbaka på hur han för inte länge sedan hade önskat sig någon att prata med mer än något annat. Men det kändes inte rätt att göra det mitt i Stora Salen, så han skakade på huvudet och tog en bit sallad i munnen.

Laura såg ner på sina händer och torkade bort tårarna nu som rann ner för hennes kinder. Du är inte den som brukar gråta över en kille Laura, tänkte hon och lutade huvudet mot väggen och snyftade till nu.
" Jag är inte samma person som jag var i slutet på femte året" sa hon för sig själv och såg ut över uggelboet med tåriga ögon. Hon reste sig upp och lockade till sig sin uggla som kom flygandes direkt mot henne. Hon strök henne över fjädrarna och log till för sig själv.
" Om jag bara hade någon att prata med om mina känslor" sa hon för sig själv.

Middagen fortskred med att Draco nickade då och då medan Tamara pratade om lite allt möjligt. Draco trivdes i Tamaras sällskap och han märkte själv att han var mer avslappnad kring henne.
"Du, Tamara," mumlade Draco så att inte närsittande elever skulle höra, "tack för att du pratar..." sade han sedan. Hon nickade med ett litet leende på läpparna.
"Inga problem." sade hon och drack ur sitt glas. Draco log mot henne lite hastigt, knappt så att det syntes.
"Men, i alla fall, så jag tänkte att vi kunde sitta bredvid varandra imorgon när vi har lektion igen?" Draco nickade, han satt gärna bredvid Tamara under trolldomsjuridiken med professor Hart.
"Låter bra." sade han och svalde den sista tomaten på sin tallrik.
"Härligt," Tamara ställde ner sitt glas, "ska vi gå?" Draco nickade och de reste sig från bordet. Draco funderade på vart Laura hade tagit vägen då Harry hade kommit tillbaka till Stora Salen utan henne. hon är säkert i Gryffindors elevhem... Tänkte han och försökte fokusera på vad Tamara pratade om igen medan de gick mot Slytherins elevhem.

Laura satt kvar i uggleboet och nu började mörkret lägga sig och det blev direkt mycket kyligare men hon drog bara tröjan tätare om sig och satt kvar. Hennes uggla satt bredvid henne och nafsade henne lite på handen för att få mat.
" Det är bara du och jag nu" sa Laura och såg på sin uggla med ett litet leende. Hon visste att hon borde gå tillbaka till sällskapsrummet men hon hade inte orken att stötta på Harry eller någon annan för hon behövde lite ensamhet just nu och tänka över allt som hänt under dagen. Allt som hänt med Draco, tänkte hon och log till för sig själv. Hon tänkte på hans vackra gråa ögon och efter en stund föll hon in i ljuvlig sömn.

Draco och Tamara hade suttit i sällskapsrummet ett bra tag, det var mörkt ute och Draco kunde höra vindarna utanför. De hade inte pratat särskilt mycket utan de satt båda i egna tankar, med varsin bok om Trolldomsjuridik. Draco spetsade öronen då han hörde folk komma in genom dörren. Det var Pansy, Crabbe och Goyle.
"Haha, Draco, vänta tills du får höra!" utbrast Pansy då hon fick syn på honom. Draco sneglade uttråkat upp från sin bok.
"Du vet den där smutsskallen som hänger med Potter och de där?" Draco nickade, han visste inte om Pansy menade Granger eller Laura, "alla håller på att bli tokiga! Ända sedan hon bråkade med Potter så har hon varit borta!" Pansy skrattade högljutt men Draco mådde bara illa, är hon fortfarande borta? Är hon inte i Gryffindor? Dracos tankar snurrade. Tänk om hon sitter ute i båthuset! Det är ju svinkallt ute! Draco reste sig och slängde boken till Pansy.

"Draco, vart fan ska du?" muttrade Pansy surt med sitt gristryne till ansikte i en butter min.
"Kommer sen." sade Draco bara och drog på sig kappan som han hade hängt på en krok vid hatthyllan. Han spatserade ut ur Slytherins port och såg sig omkring. Där fanns ingen, Draco började springa. Han sprang och sprang, stannade inte för något. Sitt inte ute, sitt inte ute... tänkte han och skyndade på sina steg ytterligare. Han sprang hela vägen till båthuset och slet upp dörren.
"Laura?!" men när han inte fick något svar och hon inte syntes till efter att han hade letat i den lilla byggnaden muttrade han ilsket för sig själv.
"Vart kan hon vara..." Draco såg sig omkring, han funderade på vilka andra ställen hon kunde tänkas vara. Men han hade ingen aning.

Draco stannade upp på sin vandring tillbaka mot Hogwarts, han såg sig omkring igen, han funderade och funderade på vart Laura kunde vara.
"Kanske hennes uggla kan hitta henne..?" Tanken hade slagit honom så fort att han hade yttrat den högt för sig själv. Han nickade och tittade mot tornet där ugglorna befann sig. Han började springa igen, med snabba ben hade han tagit sig fram och började bestiga trapporna. Han klev in genom det öppna dörrvalvet, in bland alla hoande ugglor och hans hjärta slog ett extra slag. Där satt Laura, med sin uggla liggandes i famnen.
"Laura?" hon svarade honom inte, Draco funderade hastigt på hur länge hon hade suttit ute i kylan med bara en tröja på sig.
"Laura?" sade han igen och sjönk ner bredvid henne, han satte handen mot hennes kind, hon var kall.
"Laura?" sade han igen och skakade hennes axel försiktigt så att hon inte skulle bli skrämd, han kunde se att hon sov men detta var ingen plats hon borde sova på och Draco kände en stark önskan om att få krama om Laura.

Laura slog upp ögonen direkt och såg på Draco innan hon såg sig omkring.
" vart är jag?" frågade hon och såg nu på Draco igen. Vad gör han här och hur kunde han hitta mig, tänkte hon och märkte nu att hon frös jättemycket.

Draco struntade i allt vad som var tillåtet och förbjudet, när Laura satt skakandes och såg på honom kunde han inte hejda sig. Han lutade sig hastigt fram och drog in henne i en varm kram.
"Jag var så orolig..." mumlade han i hennes öra.

Laura la huvudet hos Draco direkt och log till av hans ord. Hon drog in hans doft och flinade lite.
" Jag är okej Draco" sa hon.

Draco suckade, han var glad att Laura var okej men oron han känt satt fast i hans mage. Han strök henne en gång över håret och lutade sig sedan tillbaka så att han kunde se Laura i ögonen.
"Försvinn inte sådär..." mumlade han och drog av sig kappan, "blir ju orolig, de letar efter dig..." fortsatte han medan han hängde kappan om Lauras axlar. Hans röst var allvarlig, den lät nästan lite bitter men han var verkligen inte det.

Laura sänkte blicken och såg ner på sina händer.
" Förlåt men jag var tvungen att komma ifrån Harry" mumlade hon och drog kappan tätare om sig.