PRS Kaninis & Adora

Nate ryckte generat på axlarna. Han hade inte direkt haft något annat val. Han hade äntligen insett hur ond Jadis egentligen var och hon måste stoppas. Redan av att ha förlorat en bra soldat var en stor förlust från hennes sida.
Han vände blicken till Esme och nickade. "Men jag borde gå och prata med Aslan först, höra vad han tycker." Han reste sig upp igen och styrde stegen mot lejonets tält.

--

"Nej, jag sa ju att jag vill ta det lugnt." Izzy såg genast allvarlig ut igen och den busiga glimten från hennes ögon var som bortblåst. Hon la armarna omkring sig själv i en kram innan hon gick iväg till badrummet för att borsta tänderna. Gång på gång fick hon kväva en gäspning som ville fram, det var värst vad sömnig hon blivit på så kort stund.

Esme kollade efter Nate med en orolig blick. Hon ville att han stannade för annars skulle han vara i fara.
" Aslan kommer låta han stanna mitt kära barn" sa fru bäver.

Colin suckade och smällde igen dörren till sitt rum och la sig ner i sängen.

Med en stor klump i halsen följde han efter Aslan upp på en liten kulle. Lejonet satte sig ner och placerade sin väldiga tass på Nates axel. Han ville veta ifall Nate visste någonting om vad häxan planerade. När Aslan fått resa på allt som den unga killen visste, log han vänligt. "Du är välkommen att stanna, gosse. Tillsammans kommer vi alla att sätta stopp för den vintern häxan skapat och välkomna våren och grönskan till Narnia." Nate blev alldeles till sig av glädje och gav lejonet en försiktig kram. Aslan skrattade till och föreslog att han skulle gå tillbaka till Esme och få i sig lite mat. "Resan måste ha varit utmattande," menade han.

--

Izzy hoppade till när en dörr smälldes igen. Oj, Colin hade inte reagerat gott på att hon inte ville något mer än max kyss för tillfället. Ogillande rynkade hon på pannan. Om de skulle ha gått längre än en kyss skulle hon ha känt sig utnyttjad av honom. Och då skulle han inte ha någon rätt att påstå att Archer såg på henne som om hon vore ett objekt, när hennes egna bror verkade behandla henne som ett. Hon smög tyst upp till sitt rum, stängde dörren efter sig och böt om till ett vitt nattlinne innan hon kröp ner under täcket. En kort stund senare hade hon somnat.

Esme satt och flätade håret och pratade med fru bäver. Hon kollade hela tiden bort mot Aslan och Nate.

Colin låg i sängen och kollade upp i taket. Han sov inte den natten.

Nate satte sig ner bredvid Esme och la armen kring hennes axlar. "Jag fick stanna," meddelade han med ett leende och växlade blicken mellan bävrarna och den vackra flickan. Fru Bäver klappade förtjust i sina tassar och erbjöd honom sedan en skål med soppa.

--

När Isabelle vaknade följande morgon var klockan runt nio. Kvickt steg hon upp och rotade i sin garderob. Det fik bli en mörkblå klänning med små, vita bollar på. Från köket tog hon ett äpple ur fruktskålen innan hon skyndade sig mot stallet för att hjälpa hästskötarna med morgonfodringen.

Esme log till och kramade om Nate direkt.
" Det är ju underbart" sa hon och la huvudet mot hans axel sen. Hon gillade honom men hon visste ju inte hur gammal han var.
" Nate hur gammal är du?" frågade hon.

Colin gick upp och satt i köket och åt frukost på kallingar.

Nate tog tacksamt emot skålen med soppa och åt upp under tystnad. Han hade inte blivit helt mätt men vågade inte be om mer. Istället vände han sig mot Esme. "Arton, varför undrar du det?" undrade han förvånat.

--

Izzy kände en hand på sin axel och fick syn på en skuldmedveten Archer. Han bad om ursäkt för gårdagen. "Du borde nog prata med Colin också," mumlade hon fundersamt. Hon såg dock på honom att han inte alls hade någon lust till det.

" Jag kom på att jag inte visste din ålder bara ditt namn och din bakgrund" sa Esme och log till mot Nate.

Colin satt och messade med Tim.

"Du känner bara till mitt smeknamn och en del av min barndom," rättade han henne. Fru Bäver erbjöd honom en till skål med soppa. Herr Bäver hade å andra sidan inte sagt mycket, utan sneglade bara lite misstänksamt mot Nate då och då. Han förstod varför.

--

Isabelle hade undvikit att gå in halva dagen. Hon ville inte stöta på Colin just nu. I brist på annat att göra klättrade hon över staketet till hagen och satte sig ner i gräset. En kelsugen islandshäst kom genast springande fram till henne.

" vad är ditt riktiga namn då nate?" Frågade esme och kollade på honom med ett leende. Hon var nyfiken på honom det förstod alla. Hon hade fortfarande huvudet mot hans axel.


Colin hade klätt på sig och satt nu och spelade på sitt play station.