Privat mellan Ripadal och ellisen05

Poppy såg på enne och hoppades bara att hon inte skulle gå och fråga rektorn.
Fast rektorn skulle ju inte säga något.

" När blir han bra igen?" frågade jag.

Poppy såg på henne och sa.
- Troligtvis så kommer han att vara på benen för att undervisa igen i morgon.

" Vad bra, för då har vi trolldryckskonst efter Lunch. Men jag börjar snart. Måste tyvärr gå. Jag kommer tillbaka när jag har tid." sa jag och kilade iväg till spådomskonsten.

Poppy såg efter henne och gick in på sitt kontor och suckade.

Vi skulle försöka se in i en kristallkula. Det var enkelt, tyckte jag. men vad jag såg var inte vad jag väntat mig. Det var en mörk rök som hade konturerna av en man med mantel. Framför honom stod en flicka, jag. Han såg flickan som alltså var jag i ögonen. Båda log. Mannen vände sig om och gick. Då föll kul-jag ner på knä och började kravla efter mannen. Sen vände sig mannen om och hjälpte mig upp. Sen försvann synen.

Snape vaknade efter några timmar och det var mitt i natten.
Han suckade.

Jag vaknade mitt i natten av tystnaden. Jag steg upp och tog på mig käder. Sen smög jag ner till sjukhusflygeln och såg att Snape var vaken.
" Hej." mumlade jag till han.

Snape ryckte till och hade stoppat en bit av chockladen i munnen.
Det gjorde nu ont men det värsta smärtan hade avtagit och han såg på henne och sa.
- Hej.

" Hur mår du?" frågade jag blygt.