Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape låste dörren igen och vände sig om och nu rann tårarna på honom och sa lågt.
- Jag ville inte låta dig veta.....eftersom....du väckte det i mig som jag länge trodde var djupt begraven.
Ja, du är visserligen mycket yngre än mig....och jag vill aldrig göra något för att skada dig.
Men det var du....som mer eller mindre tog första steget, det var du som väckte de känslor i mig som jag trodde var döda för all evighet.
Men....jag antar....att du ville veta historian om hur det gick till då jag gjorde det dåraktiga beslutet att gå till honom.

Lova gick ner snape på stolen och satt sig i hans knä med huvudet mot hans axel.
" Berätta" sa hon lugnt och pillade med hans hand.

Snape svalde och sa.
- Ja det började egentligen då jag träffade Lily Evans och hennes syster som är mugglare.
Mina föräldrar bråkade och jag stod inte ut och ja började umgås med Lily allt mer av den anledningen.
Hon var min enda vän och när vi kom till Hogwarts så blev hon sorterad i Gryffindor och jag i Slytherin, men hon fortsatte och umgås med mig.
Dock avskydde hon de vänner jag lyckats få från mitt eget elevhem.
De är alla dödsätare idag, de som jag kallade vänner på den tiden.
Mitt femte år begick jag ett av alla mina första misstag i livet och då var jag extremt mobbad av James Potter och en gång när Lily kom och försökte skydda mig så råkade jag slänga ur mig det värsta ord man kan kalla en mugglarfödd, ett ord jag ångrar att ens glidit ur min mun.
Efter det gick mitt liv utför, och mina vänner sa att det fanns en väg att gå om jag ville ha mina drömmar uppfyllda, jag var desperat och trodde att det var det rätta att göra.
Jag var hans tjänare i flera år tills jag begick det största misstaget i mitt liv.
Jag var på uppdrag åt mörkrets herre då då jag hörde en profetia från gömlet där jag var.
Jag förstod inte alls vad den handlade om, men jag vidarebfodrade det till honom och det var då jag förstod vilket dåraktigt misstag jag hade gjort ända sedan jag gick till honom.
Profetian jag sa till honom fick honom att förfölja Lily, James och Harry potter.
Och jag visste att min enda chans att på något sätt gottgöra allt ont jag gjort var att gå till Albus och meddela honom allt han behövde veta och be honom skydda familjen Potter till varje pris.
Albus begäran var att jag tog plats som lärare på Hogwarts och blev spion på hans vägnar.
Mörkrets herre tror än idag att jag är hans tjänare, men jag riskerar mitt liv varje gång.
Jag kan gå till honom för att aldrig mer komma tillbaka.

Snape tystnade och sänkte huvudet och försökte stoppa tårarna men det var nu omöjligt.
Han hade inte gråtit nu så varför nu?

Lova satt tyst och kollade på snape.
" Sev du begick ett misstag alla gör det" sa hon lugnt och rörde hans kind.
Hon älskade honom men vågade inte säga något till honom.
" Om du vill vara ifred kan jag gå" sa hon tyst.

Snape såg på henne och sa lågt.
- Du...behöver inte...gå om du inte vill....men om du stannar här för länge kanske dina vänner saknar dig.

Lova kysste snape och kollade honom i ögonen.
" Dom kommer tro jag är i bibblan och pluggar" sa hon och fortsatte kyssa honom. Hon trasslade in sina händer i hans hår och satt sig grenslade över hans knä.

Snape visste att hans kinder fortfarande var våta men han brydde sig inte.
Hon besvarade hennes kyss och slöt ögonen

Lova lät en av sina händer treva in under hans tröja och stryka honom över bröstet.
" Sev jag älskar dig" viskade hon mot hans läppar.


( Kan vi inte kanske hoppa till att snape dödar albus och lova ser det och när snape och dödsätarna lämnar slottet springer lova ikapp snape och ber honom ta med henne hem till honom)

Snape svalde när hon la sina händer innanförhans skjorta och stelnade till lite men slappnade av rätt snabbt.
Snape hade lite svårt för att säga ordet älskar men han sa lågt.
- Jag.....ä...älskar dig med.....Lova.

(Ja om du vill)

~Albus död~

Lova var vid astronomi tornet och höll på med en uppgift. Hon var under själva golvet där det fanns en trappa.

( Lova och severus kan väl vara tillsammans nu)