Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

Atem såg på henne och s.
- Den där killen verkar tycka om dig, eller är det bara för dina ögon.

Han gick in i klädkammaren efter en stund och började kolla sig omkring.

"Det är nog bara mina ögon, farao", sa Amari och skakade av sitt leende. Varför skulle någon tycka om henne om det inte var för hennes ögon?

han kommenterade inte det hon sa utan bara gav henne en svag nick innan han gick fram till en hylla och s.a
- Här finns kläderna som tillhör personlig tjänare, allt det här blir helt ditt om klarar hela veckan.

Amari nickade och synade kläderna.
De var jättevackra. Men faraon skulle väl inte kunna tänka sig henne som sin personliga slav?

Atemu tittade på henne och sa.
- Oroa dig inte, om du sköter dig som du gjort hitills med det lilla du gjort redan nu så är det lugnt.

Amari nickade utan att säga något. Hon tittade runt i rummet, vad mycket kläder!

Atemu gick och hämtade lite kläder åt sig själv och la kläderna över sina axlar och såg henne gå omkring.
Han var trött men det var lunch om ett tag så då skulle han säkert bli piggare.

"Skall jag bära det åt er, farao?", undrade Amari och såg mot honom. Hon gick fram till honom och synade faraon

Atemi såg på henne och sa.
- Inte om du inte kan ta bådas samtidigt, du ska ju ha några kläder till dig själv i veckan.

"Jag kan ta bådas", sa Amari och nickade lite. Hon synade alla kläder en sista gång, innan hon tog de kläder som såg mest slitna ut