Blood rose (PRS)

han såg på honom.
"Jag är ledsen. Du måste glömma henne. Du kommer aldrig att få se henne igen." Luce tog hans arm.
"Kom vi måste gå"

James ögon fylldes av tårar och de ran tillslut ner för kinderna. Han kramade om Luce och borrade in ansiktet i hans mage.
" Vill inte glömma mamma " grät James.

"james du kan inte leva såhär." Han suckade och tog sig loss.
"Jag är lite utbildad som läkare. Jag kommer ge dig något lugnande så gör vi såhär." Han torkade bort hans tårar.
"Jag kommer köra hem dig för en timme. Du har ingen rätt att tala om vad du har gjort eller varit. Sen måste du komma ut. Om inte måste vi tyvärr döda din mor."
han smekte hans kind.
"Så vad sägs?" Han log svagt.
"Träffa mamma en sista gång?"

" Okej en sista gång " sa James och torkade tårarna det här var jobbigt för honom men han ville inte samtidigt känna att han hade hjälpt till att dödat sin mor.

"Du får inte äns säga vem jag är." Han började gå ut.
"Men sen måste du börja äta ordentligt. Det blir vårt avtal." Han öppnade garaget och hoppade in i sportbilen.

" Okej jag äter men inte stora bortioner " sa James och satte sig i sportbilen.
" är rädd för att spy då min mage inte är van vid stora bortioner " fortsatte James och satte på sig bilbältet.

"Du måste då äta mer än tre gånger." Han såg på honom och startade bilien.
"Så du bor en stat bort." Han sneglade.
"Minns du vad din mamma heter?"

" Hon heter Lucia " sa James okej lunch middag och kvällsmat får det bli tänkte han.
" Jag kan äta lunch middag och um morgon mat " sa James och såg på Luce.

"Det är tre. jag menar typ 6 gånger." Han såg på honom och började köra i tysnad.
"Men sen kommer jag behöva öva dig." Luce tog och rattade in lite musik.
"Mästaren är väll inte hård?"

" ibland är han hård " sa James och såg ner han torkade en tår. Han kände att det kanske vore bäst om min mamma glömde vem jag är tänkte James.