Under the Moon (SV)

Nytt kapitel påväg! Håll ut så länge

Jaa!!! Soon!

Förlåååt att det tog sån tid att få det färdigt. Var tvungen att komma med lite "ursäkter" som ni kanske kommer märka. (Jag har ändrat en hel del i min berättelse) Hoppas att ni gillar det i alla fall!
Måste bara säga att skolan börjar imorgon för mig och jag kommer då kanske bara kunna lägga upp MAX ett kapitel per dag... Ni är underbara ändå som kommer med alla fina kommentarer ♥
Låt: Something Big av Shawn Mendes (ja, jag gillar honom)

Kapitel 13
Dani hade svårt att inte tänka på Isac orgonen därpå. Något hade definitivt förändrats mellan dem. När hon satt och tuggade i sig sin äggröra med bacon log hon som ett fån. Isac som satt på andra sidan vid Slytherins bord märkte detta och flinade stort mot henne. Hon rycktes tillbaka till verkligheten av Parvati Patils röst.
”Danielle, ska du kolla på Quidditch-matchen idag?”
Dani tog ögonen ifrån Isac och vände sig mot flickan bredvid henne.
”Öh, ja, jag tror det.”
Gryffindor skulle spela mot Slytherin idag. Det var alltid mer upphetsning när de båda elevhemmen skulle möta varandra. Speciellt då det sas att de var fiender. Vilket till viss del var sant. Men inte längre för Dani’s del, åtminstone inte för stunden.

Efter frukosten började folk redan strömma ner mot Quidditch-arenan. Dani skymtade båda elevhemmens färger på de höga läktarna. Samtidigt som hon letade med blicken efter någon hon kände. Sekunden därpå dök Isacs mörka hår upp i hennes synfält. Hon banade sig fram mellan alla elever för att komma fram till honom. Han mötte henne med ett leende och tog snabbt hennes hand för att dra dem bort från folkmassan.
”Du ska väl kolla idag?”
Dani hade nästan glömt av att Isac var Slytherins sökare. Men hon nickade snabbt.
”Gryffindor kommer slå er”, sade hon och försökte låta trotsig.
”Var inte så säker på det, Green”. Han blinkade med ena ögat. ”Potter kommer aldrig hitta kvicken innan mig.”
Gryffindors sökare, Harry Potter – pojken som överlevde, var utan tvekan väldigt duktig och hade hjälpt elevhemmet till massa segrar. Isac hade ersatt Draco Malfoy. Slytherins förra sökare hade övergått till att vara lagkapten och vaktare.
”Vi får väl se”, avslutade Dani och vände sig för att gå. Men Isac snurrade runt henne igen och gav henne en snabb kyss. Leende gick hon iväg mot Gryffindortornet för att hämta vimplar och halsduk i elevhemmets färger.

Matchen hade pågått i 30 minuter och det stod lika mellan de två lagen. 90-90. Dean Thomas röst ekade i högtalarna.
”Är det Gryffindor eller Slytherin som kommer ta hem detta? Spänningen är olidlig!”
Samtidigt som spelarna susade runt på planen hördes hejarramsor från varje läktare. Men plötsligt hördes ett öronbedövande tjut.
”Slytherin gör 95-90!”, meddelade Dean aningen dystert.

Dani hörde ett dovt surrande och vände sig för att se vad det var. Men bakom henne fanns ingenting. Hon kollade runt bland de andra Gryffindor eleverna för att se om någon hade reagerat på ljudet. Ingen hade så mycket som rört på sig. Sedan slog det henne. Kvickens vingar bringade fram ett surrande ljud. Ljudet blev starkare och Dani tittade upp. Där var den, rätt ovanför hennes huvud fanns kvicken. Hon fick anstränga sig för att inte flämta till.
Samtidigt verkade det som om det började blåsa runt henne och en scharlakansröd och guldig klädnad susade förbi rätt över hennes huvud. Det sprakade till i högtalarna.
”Harry Potter har fångat kvicken! Gryffindor vinner med 240-95!”

Attans Isac! Där var du inte så snabb. Förlåt för ett aningen tråkigt kapitel, men jag kände att det fick bli ett sånt nån gång!
1. Gryffindor vann Did you see that one coming?
2. Jag har ändrat om lite i qudditchlagen som ni kanske märkte, okej/inte okej?
3. Detta var ett värdelöst kapitel, kom gärna med idéer till nästa

Och ni vet ju vad ni ska göra, kommentera, gilla o dela. Härligt att alla verkar vara överens om shipnamnet Greenlow (skulle aldrig kommit på det själv)! Hoppas att ni inte dog av uttråkning, jag skriver ett nytt kapitel imorgon, med mer fart!

1. Nja, nej ^^
2. I och med att det bara är poängen så är det helt okej
3. Inte alls värdelöst! Julbalen?

1. Ja, faktiskt
2. Jätteokej! (Du ska inte fråga sådana frågor! Det är du som är herren över historien!)
3. Jag vet inte... Luke och Isac kanske får reda på att den andra tycker om Dani också, och de börjar bråka om henne?

Superbra!!

Det är okej. Men kan inte alltid vara på skrivhumör. Men kir glad om det kommer ett kapitel och om det inte gör det så gör det inte de och så är det inte mer med det.
Men det hade ju varit kul förstås
Kram!!

Har skrivit på ett nu, men det är inte riktigt klart, vill jobba lite mer på det för att få det så bra som möjligt
Men tack för att du förstår! ♥

Härligt! det var så lite så ♥

Förlåt att ni inte har fått ett kapitel på ett tag, men jag har haft fullt upp med skolstarten (och ett idiotiskt NO-prov om människokroppen)... Men nu kommer ett extra långt (och extra spännande) kapitel åt er! Hoppas ni gillar det!
Låt: Closer av Lemaitre

Kapitel 14
Efter matchens slutsignal hade Isac svårt att dölja sin ilska. Dani tyckte att det var roligt, han var ju trots allt så oerhört självsäker innan matchen. Då alla hade gått från arenan hade Dani stannat kvar, mest för att träffa Isac. Men också för att hon ville komma ifrån allt ljud.
Det jobbiga med att ha förhöjda sinnen var att de kunde överväldiga en ibland. Något hon hade fått känna på allt för många gånger.
Medan hon gick över planen kände hon sig aningen iakttagen. Hon vände sig om, men såg inget. Dani fortsatte gå mot omklädningsrummen. Men känslan avtog inte. Med snabbare steg skyndade hon sig mot sitt mål. Bara några meter från dörren klev en gestalt fram. Hon fokuserade blicken på killen framför sig och rynkade pannan när hon såg vem det var. Luke. Hon hade inte pratat med honom sedan deras misslyckade dejt. Hon hade heller inga planer på att bryta det mönstret.
Men det var försent.
”Danielle!” ropade Luke.
Dani himlade med ögonen och försökte sätta på sig ett leende.
”Hej, Luke”, sade hon med den mest oberörda röst hon kunde.
Luke kom gående mot henne med händerna i fickorna. Dani fick bita sig i läppen för att motstå impulsen att snabbt gå därifrån. Hon knöt händerna och såg på honom med det påklistrade leendet.
Innan hon hade hunnit reagera hade Luke kommit fram och kramat henne. Han luktade starkt av parfym, precis som han hade gjort dagen då de träffades.
”Varför, gjorde du det där?” frågade hon chockat.
”Ja, du vet, du visade mig runt första dagen här och så…” började han.
Dani bara skakade på huvudet och lade armarna i kors. Plötsligt nådde en ny gestalt hennes synfält. Hon fick kisa för att se vem det var.
Isac stod och tittade på henne. Det fanns något besviket i hans blick. Dani såg genast räddningen. Hon knuffade sig förbi Luke och sprang fram till Isac och kastade sig i hans armar. Luke såg chockat på. Dani vände upp blicken mot Isacs grönblå ögon och gav honom en innerlig kyss.
”Vad var det där för?” frågade han och log förvånat.
”Shhh, se inte så förvånad ut”. Hon blinkade åt honom. ”Han ser på.”
Mycket riktigt stod Luke och stirrade på dem med ett aningen besvärat uttryck i ansiktet. När Isac vände blicken mot honom slog han snabbt bort blicken och gick mumlande iväg.

När Dani var tillbaka vid Gryffindortornet stoppades hon vid ingången av Luke, än en gång. Hon såg frågande på honom.
”Tänker du förklara det där?” frågade han bittert.
”Vad har jag möjligtvis att förklara för dig?”
Han blev tyst ett tag. Som om han försökte komma på något bra att säga. Tillslut verkade han hitta orden.
”Så du kysste honom istället för mig?”
Vad ville han att hon skulle svara? Dani skakade på huvudet.
”Luke, det här är löjligt. Kan du flytta dig ur vägen, tack?”
Han knep ihop läpparna. Efter en stunds tvekan steg han åt sidan och släppte förbi henne. Dani väntade med att säga lösenordet förrän han hade kommit utan synhåll och steg sedan in i sällskapsrummet.

Varför? Var frågan i hennes huvud. Luke hade träffat henne ungefär två gånger under hela sin vistelse här. Varför nu?
Dani ruskade på huvudet. När hon hade klivit in i uppehållsrummet var det fullt av elever som jublade och dansade runt. Hon svepte med blicken över hela rummet, tredjeklassare och sjätteklassare dansade med varandra. Det var väldigt mycket ljud. Lite för mycket ljud. Hennes förhöjda sinnen gick på högvarv, lukter, ljud och syn. Hon höll händerna för öronen och hoppades på att dämpa ljudet lite. Sedan gick det upp för henne att hon också borde vara glad, Gryffindor hade vunnit matchen. Ett svagt leende tog plats i ansiktet medan hon letade efter Sam.
De hade inte umgåtts så mycket de senaste dagarna. Dani kände sig praktiskt taget tvungen att i alla fall prata med henne. De var ju trots allt bästa vänner.
”Varför står du här och surar?” frågade Parvati Patil som tydligen inte hade lagt märke till hennes leende.
”Jag är inte…” började Dani, men blev avbruten av flickan framför henne.
”Kom igen! Dansa! Ha lite kul!”
Parvati drog i hennes hand för att flytta henne mot en grupp elever som stod och dansade.
”Parvati, jag tror inte att jag känner för att dansa just nu…”
Besviket släppte hon Dani’s hand, men struttade sedan snabbt iväg för att dansa själv. Dani såg sig omkring. Hon kunde inte hitta Sam. Men hon skulle antagligen dyka upp förr eller senare.
Medan hon gick runt bland alla Gryffindorelever försökte hon bara hålla sig ur vägen. Hon hade aldrig riktigt varit party-typen. Alla svettiga kroppar och alla ljud blev bara för mycket för henne.

Plötsligt fick Dani en känsla av något var fel. Väldigt fel. Hon hade inte sett Sam på alldeles för länge. Hon började leta med blicken över hela rummet, i varje vrå och varje hörn. Inte ett spår av sin bästa vän. Clark var inte där heller. Det kändes inte rätt. Hon svängde runt. Det kändes som det fanns skuggor över allt, som om de jagade henne.
Dörren till uppehållsrummet öppnades med en smäll och musiken tystnade. Det var Clark. Med någon knappt vid medvetande i sin famn. Sam.
”Jag hittade henne såhär, hjälp! Någon hjälp!” skrek han. Sam gav upp ett högt kvidande. Försiktigt lade Clark ner henne på marken.
”Dani… det var…” viskade Sam svagt. Dani skyndade sig fram till sin bästa vän och sjönk ner vid sidan av hennes nu medvetslösa kropp. Då fångade något hennes blick. Blod, hela Sams tröja var kletig av djuprött blod. Dani såg revorna i den.
Det var som om något med klor hade rivit henne.

Ojoj, vad har hänt nu?
1. Finns det något annat på skolan? Kommentera vad ni tror!
2. Luke, vad har hänt med honom? Hur är känslorna?
3. Vad tror ni har hänt med Sam?

Japp, det var det för idag, börjar skriva nästa så snart jag kan! Kommentera, gilla & dela så syns vi ♥

1. Jag tror att någon annan kanske är en varulv...
2. Han tyckte väl om Dani och fattade inte riktigt varför hon inte tyckte om honom tillbaka.
3. Blivit överfallen av en varulv så klart!

Och såklart jättebra!!!