Alice Dawn och den där Sirius Black

Jättebra!!!

Hej vänner! Hoppas att ni har det bra så här en vanlig måndag ^^ Hur som helst kommer jag nu att påbörja år två för Alice och resten av gänget. Det här året kommer jag inte ha något sommarlovskapitel, vi får se om jag har det senare, det vet jag inte än.... Jag kommer också att byta ut mina talstreck (-) mot såna här "". Känns bättre och som att man går mer flyt då. men som alltid: Enjoy ^^

Kapitel 15, Sirius

Sirius hade äntligen blivit av med sina föräldrar och kommit på tåget. Det hade varit underbart att se det mörkröda loket igen och veta att han snart var på väg hem. Ja, Hogwarts hade redan blivit hans hem. Grimmaldiaplan 12 blev allt mindre och mindre hemma för honom. Han trivdes så mycket bättre på Hogwarts med sina vänner. Där var han omtyckt av många vilket han inte var hemma. Inte sedan hans föräldrar fick reda på att han hamnat i Gryffindor i alla fall. Hans bror Regulus stod i alla fall ut med honom och de två hade umgåtts ganska mycket under lovet. Sedan hade han hälsat på James några gånger också. Det hade varit det bästa med hela lovet, att hälsa på James. En gång hade Peter och Remus också varit där. Det hade varit en fantastisk helg. Och på tal om fantastiska saker så fick Sirius nu syn på James och Remus en bit bort i gången. Han gav ifrån sig en hög vissling och de båda vände sig om och vinkade ivrigt mot honom.
"Hej Sirius!" Utbrast James.
"Hej James! Och hej Remus!" Sa han och vände sig till sin andra vän.
"Hej Black, "Log Remus.
"Har ni hittat någon kupé?"
"Nej inte än, vi får fortsätta bakåt," sa Remus och började släpa med sig sin koffert bort i gången. De två andra bestämde sig för att det var en bra idé att följa efter. De gick förbi kupé efter kupé men alla var upptagna. Efter ett tag kikade Sirius in i en kupé och fick se Alice och hennes vän Patricia. Hon hade blivit längre oh det svarta håret nådde henne halvvägs ner över ryggen nu. Först såg hon honom inte, hon häll på att få upp sin uggla på bagagehyllan, men sedan vände hon sig och fick syn på honom. Han log och nickade och fick ett nästan obefintligt leende tillbaka. Sedan vände hon sig bort igen och tog upp ett skissblock. Sirius hann inte se vad det var hon skissade på för just då ropade Remus att han hade hittat en kupé. Den var bara två steg bort från där han var nu och uppenbarligen satt Peter Pettigrew där. Han skyndade sig att släpa sina saker till kupén och när alla hade kommit in blev det någon form av gruppkram. Alla var väldigt glada att se varandra och snart bubblade kupén av prat och skratt och alla ville veta vad de andra hade haft för sig på lovet. Alla verkade ha haft helt okej lov men alla var också väldigt glada över att vara på väg tillbaka till Hogwarts. Sedan l övergick samtalet till vad de trodde att de skulle få lära sig i år. Remus ville som alltid lära sig mer om allt. Peter såg fram emot att få lära sig mer om olika magiska väsen i försvar mot svartkonster och James och han själv såg mest fram emot att få möjlighet att vara med i quidditchlaget samt att kunna utföra nya bus mot snorgärsen Severus. Inget av dessa var visserligen ett skolämne men det var det som de såg mest fram emot. Självklart vardet roligt med de olika ämnena också (med undantag för trollkonsthistoria) och bäst var nog försvar mot svartkonster. I alla fall enligt Sirius. Tätt efter det kom förvandlingskonst trots att McGonagall kunde vara väldigt sträng.
Samtalet fortsatte under hela resan med endast ett litet avbrott då vagnen kom. Alla blev då ivriga att köpa något att tugga på och efter det var samtalet lite tystare i några minuter innan det satte fart igen. Ett tag satt Remus och försökte läsa också men det gick inget vidare då de tre andra tyst kom överens om att på något sätt få honom att lägga ner boken. Till sist gav han upp och var med i samtalet igen.
När de väl var framme vid stationen skulle de inte åka båt den här gången. De skulle åka i vagnar som drogs av sig själva. En mycket spännande upplevelse. De hamnade i samma vagn som Alice och Patricia. De båda flickorna sa inte så mycket men verkade båda ha haft bra lov de med. Sedan var de äntligen framme och Sirius kände det som att han nästan skulle spricka av glädje när han återigen stod innanför portarna till Hogwarts.

Yay så grymt bra!!!!

JÄTTEBRA!♥

SUPERBRA!!!!

GRYYYM!!!

Jättejättebra!

Jättebra!

Oj oj, tiden sprang ifrån mig igen..... måste verkligen springa ikapp den snart. Nåja. Hoppas att ni har det bra och får en bra vecka.

Kapitel 16, Alice

Dagens sista lektion var precis avslutad och alla eleverna tog sig, ganska jordiga, tillbaka till slottet. De hade precis haft örtlära och påbörjat ett projekt med Mandragoror. Dagens lektion hade alltså gått ut på att plantera om de små varelserna. Men bara för att de var små betydde det inte att de var lugna, ärligt talat så var de ganska vilda. Hon och Patricia hade fått kämpa ganska mycket med sin planta och den hade försökt bita dem båda. Tack och lov utan större framgång...
"Var örtlära verkligen så här ansträngande förra året?" Frågade Patricia och borstade bort lite jord från ärmen.
"Det var det säkert, det är bara det att vi har haft lov," konstaterade Alice sakligt och började gå upp för alla oändliga trappor.
"Hmm, nåja. Det är underbart att vara tillbaka men en sak jag inte har saknat är alla läxor. Vi har redan fått läxor i alla ämnen Vi har haft! Vi ska skriva en hel fot om jättekriget och läsa typ 20 sidor om besoarer och typ 10 sidor om Mandragoror," utbrast Patricia och suckade djupt.
"Du glömde att vi ska skriva några rader om Mandragororna också," anmärkte Alice och flinade. Patricia himlade med ögonen men flinade hon också.
Väl inne i uppehållsrummet upptäckte flickorna att det var lite mer folk där än väntat. Alla de nya förstaårseleverna hade satt sig i soffgruppen och ett gäng fjärdeårselever hade ockuperat deras favoritbord.
"Ska vi vänta eller helt enkelt bara gå till biblioteket?" frågade Alice när de tog sig fram till sovsalstrappan.
"Jag röstar för biblioteket, men jag tänker byta skjorta innan vi går dit. Ärmarna är fortfarande jordiga," svarade Patricia och slängde väskan på sängen. Alice såg på sig själv och upptäckte att även hon var i stort behov av att byta skjorta. Sagt och gjort bytte de båda om och sedan bar det av ner för trapporna igen. När de kom fram till biblioteket var det som motsatsen till deras uppehållsrum. Tyst och lugnt och inte en människa i sikte.
"Skönt, då kanske man kan få något gjort," mumlade Alice. "Jag tänker försöka hitta någon bok om det där jättekriget," fortsatte hon.
"Mm, visst. Jag börjar nog med örtläran."
"Okej. Se till att ingen förhäxat mina saker är du snäll," sa Alice och lämnade sin vän vid bordet i hopp om att hon hade hört det sista. Hon gick in mellan hyllorna och fick leta ett tag innan hon hittade vad hon sökte. Det var en tjock bok, inbunden i rött läder med snirkliga bokstäver på bokryggen. Hon sträckte upp handen och försökte dra ut den. Den rörde sig inte en milimeter. Hon försökte igen. Den rörde sig inte mer den här gången. Nu tog hon i med båda händerna, men fortfarande satt boken som limmad i hyllan. Hon gav ifrån sig en frustrerad suck och backade bak från hyllan. Där stod hon i några sekunder innan hon drog sin trollstav. Hon riktade den mot boken och sa "Wingardium Leviosa!" Boken stod precis lika stilla som innan. Då hörde hon något som lät som en blandning mellan en fnysning och ett fniss från hyllan bakom sig. Hon snurrade runt och hann precis se hur någon sköt tillbaka en bok i hyllan så att det hål som uppenbarligen varit där täcktes för. Hon hade en stark misstanke om vem eller vilka som förhäxat boken. Hon började gå mot änden av hyllan och när hon rundade den hörde hon fyra par fötter avlägsna sig. Hon suckade och insåg att det inte var någon idé att följa efter dem. De hade redan ett försprång och hon behövde inte förirra sig ännu längre in bland hyllorna. Istället vände hon tillbaka till bordet där Patricia satt. Hon höll på att skriva något på ett pergament. Antagligen något om vildsinta Mandragoror. När Alice kom fram till bordet såg hon upp från pergamentet och såg ganska frågande ut.
"Hittade du ingen bok?"
"Jo."
"Är det en osynlig bok?" Undrade Patricia och höjde ena ögonbrynet.
"Nej. Jag fick inte med mig den. Någon hade förhäxat fast den i hyllan," Alice lade en extra betoning på ordet någon.
"Åh. Ska vi hämnas?"
"Inte nu. Jag har redan förlorat för mycket viktig tid," muttrade Alice och tog upp sin trolldryckskonstbok. "Men förr eller senare ska jag hämnas." Fortsatte hon och slog upp rätt sida.

OMR JÄTTEMEGABÄST!