Sista chansen

(( Guess who's back och drar upp gamla roll? Jag är lyckad nog att inte vänta en månad på att dra upp det här åtminstone! EN DAG TILL GODO HAH! ))

Azalea är ärligt talat inte specifikt medveten om vad han säger, hon har redan förstått att de ska hålla ihop. Fast hon är mindre intresserad av det. Ja, ja, klassisk skräckfilmsteknik. Håll ihop, splittra inte upp gruppen. Och så vidare, och så vidare. Fast brukligen så har folk i skräckfilm en mer betydelsefull relation än "totala främlingar som utfört brott", ah... underbart. Oavsett så har Azalea stängt av, dessutom skulle det fortfarande vara hyfsat intressant att se vad som hände om man faktiskt försvann.
"Lättare att vara i par om man är jämnt antal", hon flinar och lämnar rummet utan vidare eftertanke. Hon har även gjort ett allmänt bra förarbete för att ingen ska bry sig. Vilket gör att om hon inte försvinner så kan hon klara sig själv... underbart positiv tanke med tanke på att hon inte vet hur försvinnandet fungerar än.

(Japp, tänker dra upp det här rollet också! Har suttit och läst igenom det idag, och älskar det verkligen, så tänker göra ett försök till för att se till att det inte dör helt )

Odd ser häpet efter Azalea när hon utan vidare lämnar köket. Själv. Trots vad han precis sagt. Hon har självklart rätt att det skulle vara lättare om de var jämna par, och ingen av de andra är nog särskilt sugna på att bli fast med henne, men han tänker inte låta någon mer dö. Oavsett hur dryga de är.
"Men för i helvete...", muttrar han och ger de andra en menande blick, innan han vänder sig mot dörren.
"Azalea!" ropar han efter henne. "Ditt jävla pucko, vill du dö eller?"
Det kanske inte var det smidigaste att säga, men hon gjorde honom bara så obeskrivligt arg. Men hur dryg hon än var så ville han inte att hon skulle dö.Jo, det villl jag visste, sa en liten del av honom. Hon kunde gott gå och dö om hon skulle vara sån. Men den vettigaste delen av honom visste att han inte kunde hålla på att önska livet ur folk - oavsett hur gärna han ville strypa henne. De var tvungna att hålla ihop.

(Mwa...mwaahahahha... I know this was months ago men, men XD)

Azalea stannar upp och ett leende sprider sig över hennes läppar. Det här var hysteriskt, hon tvingar sig själv till att inte skratta högt. Det här var otroligt intressant. Hur länge har de känt till varandra? Kanske max en eller två timmar? De har inte känt varandra tillräckligt länge för att börjar bry sig. Han vet knappt vem hon är, de vet inte ens vad hon har gjort för att hamna där. Fast Azalea kan inte hindra det tysta fnittret som lyckas smita ut.

Så hon dyker självklart upp i dörrhålet igen med ett väldigt inställsamt leende fast hon har en elak glimt i ögonen.
"Awwe, du behöver inte låtsas som att du bryr dig, sötnos", sa hon glatt. "Dessutom kommer ni gullungar säkert ha mycket roligare utan en gammal dam som mig, ellerhur? Ta-ta!" Denna gången vinkade hon innan hon gled iväg igen. Den här gången visste hon dessutom att de inte skulle bry sig alls den här gången. Azalea var ju så, så hjärtlös när hon tänker mer på att klara sig själv på egen hand istället för att släpa runt på gnällspikar.

(Yup, I'm back. Woo-hoo...! *awkward silence*)

Julie betraktade den äldre kvinnan och skrattade till när hon faktiskt påminde henne om en av hennes många skyddslingar. Småbarnen hon försökt ta hand om och lära upp dem så att de kunde överleva själva i en orättvis värld. Varje gång de inte fick som de ville gick de iväg, låtsas vara oberörda samtidigt som deras blod kokade av ilska. Hela den här situationen var så bekant att hon nästan spann av lycka.
Hon skulle fördra att ha Odd för sig själv, men hon var tvungen att minnas att så fort hon kom ut ur fängelset så skulle hon lätt, lätt, hitta människor could fuck her senseless. Att få av Odd byxorna var knappast prio nummer ett.
Hon skakade lätt på huvudet åt sig själv och bestämde sig sedan för att ge med sig. Så som hon till slut brukade göra. Ibland var fred bättre än krig, även om hennes själ alltid föredrog kriget; mestadels för att hon nästan alltid kom ut som segraren.
Hon hann ikapp Azalea lite nonchalant och log mot henne. "Så... Vad hade du tänkt göra? Vad gör vi härnäst?"

(Woho! People are back! Let's do this!)

Odd bara stirrade efter Azalea med öppen mun, för häpen för att få fram ett ljud. Förbannade idiot. Hon hade uppenbarligen en dödslängtan, och i så fall tänkte han inte stoppa henne. Fine för honom ifall hon ville dö. Inte som om han brydde sig. Det försökte han övertyga sig själv i alla fall. Han hade aldrig varit särskilt kallblodig av sig.
Innan han hann säga något mer hade Julie sprungit iväg efter Azalea. Han morrade irriterat till och drog en hand genom håret. Sedan tog han ett djupt andetag och motstod impulsen att skrika något efter den instabila och otroligt irriterande kvinnan. Istället klämde han fram ett flin och vände sig mot tvillingarna.
"Jahapp, verkar som om det blir vi tre för stunden då", sa han och gav dem båda en blick. "Betyder det att jag också måste färga håret blått för att passa in?"
Han tog tag i en slinga av sitt egna rödbruna hår och höll upp det med pekfingret och tummen. Han flinade till ett av sina vanliga sneda flin. Han kändes sig redan lite bättre till mods när han fick skämta.

(Intresserade av att fortsätta? Selma..., Aia, AlexZz, AuroraAlexius)

Frej skrattade till åt Odd och kom fram till honom.
"Om du vill så, eller vad säger du?" han kastade en road blick åt Frejas håll.
"Om han vill? Får han bestämma sådant? Nej, jag tycker han borde ta en dusch, byta om och färga håret." Frej skrattade och rörde vid Odds hår, det var lent och mjukt, men blått var en fin färg. Freja kom fram till dem och drog handen genom Odds hår.
"Vi har färg i vårt rum." log hon stort mot honom. Om han tyckt att hon var osäker och blyg innan var detta något helt annat. Hon var en helt annan tillsammans med sin bror den hon inte klarade sig utan. Tiden i fängelset utan honom hade varit hemsk nog.
"Så lilla busunge vill du gå med i team blå?" skämtade Frej och rufsade om i mannens hår och Freja tog Odds hand. För tillfället glömsk av vad som var överhängande över som döden. Fast döden hade de väl alla lekt med? Just nu kunde de leva i lyx ha allt de ville så om det än varade i en halvtimme innan allvaret började igen så skulle de göra det.
De kom in i deras rum och då släppte de honom.
"Behöver du hjälp i duschen eller?" sa de skämtsamt i kör åt Odd så att de kunde färga hans hår sedan.

(( Yay, sorry about being a month late to the party! ))

Azalea saktar inte in när flickungen kommer ikapp henne men himlar med ögonen relativt dramatiskt när hon tilltalar henne. Varför kan de inte bara inse att hon inte har något intresse i att forma någon sorts relation med dem?
"Oh, tror du jag har en plan? Wow, det var en stor komplimang... mestadels tyckte jag det var så väldigt idiotiskt att behöva lita på varandra två timmar in..." Azalea har sedan länge insett att hon inte har den faktiska förmågan att behöva ens tänka på en annan människa för tillfället. "... så var så snäll och gå och lek med de andra istället för att jag behöver störa mig på dig", hon tycks inte bry sig om att få ett svar när Azalea knappt vridit på huvudet på att tilltala sin förföljare och har inte förändrat sitt tempo.