~Prs Med Remus Granger~

"Hej!" Säger Sirius James och jag samtidigt så att Remus och Jenn hoppar till. Vattnet hamnar överallt."Vi kommer visst olägligt... Vi kommer tillbaka senare" säger jag och blinkar till Jenn. Vi går tillbaka till slottet.

Vi skrattar när de har gått därifrån. Remus hade blivit lite blöt i håret så att det låg lite platt på huvudet.
"Alltid kommer något och stör", säger jag skämtsamt medan vi skrattade tog upp skorna och gick barfota upp till slottet, vi var för lata och skrattade för mycket för att ta på oss dem.

(Hm... Nu!!! Så ska det hända nåt hemskt!!!!)

Vi gick där bland alla korridorer och skrattade åt en mängd olika saker. Men när vi precis skulle svänga in i ett hörn såg jag något underligt. En gestalt i svart skepnad gick fram och tillbaka vi en vägg. Jag fattade inget förens jag såg det. Det dök upp en dörr.

(Yey och i ärligheternas namn... VAD ÄR DETTTT!!!)

Remus gör mig sällskap till HuffelPuffs dörr.
"Hejdå tack för idag"säger jag.
"Desamma", sägerhan kysser mig snabbt på kinden säger hejdå och går. Jag börjar rodna samtidigt som jag går in.

Jag följer efter och hinner precis ta in en fot innan dörren stängs helt. Sirius hade fattat vinken och tagit fram sin trollstav. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren.
Den gnisslade förfärligt! Besökaren vände sig om. Den hade mask på sig så man såg inte ansiktet.

(odifrhjfk jag vet! typ)

Jag sitter i en av de gula fåtöljerna. Alicia hade inte kommit än.
"Hej, var är Alice?" frågade Amos."
"Vet inte", svarar jag.

"Crucio!" Skrek besökaren.
Jag föll ihop. Det gjorde så ont!! Jag skrek!
Mörkret omslöt mig. Det sista jag hörde var att Sirius skrek "LAMSLÅ!!!"

Jag började bli orolig. Hon hade ju gått in innan mig. Några minuter senare kom Professor Sprout in.
"Miss OrJones var vänlig att följa med mig", sa hon. Jag reste mig oroligt upp och följde med henne ut.
Några minuter senare så förde hon in mig i sjkhusflygeln. Där stod Marodörerna och i en säng låg en människa.
"Ta det lugnt", sa Professor Sprout medan jag gick till sängen. där låg Alice...

"Alice?" En röst."Hallå?" Viskar jag."Du behöver inte vara rädd!" Den är avslappnad."Vad vill du?" Säger jag."Jag vill varna dig!" Säger rösten, nu med en lite desperat röst. "För vad?" Nästan skriker jag.

"Alice?" Säger röst kvävd av tårar. Jag anstränger för att säga det."Ja?"

"Ja?" frågar Alice ansträngt.
En tår droppar nedför min kind.
"Oh Gud! Du lever!" utbrister jag. "Jag var så orolig!" fortsätter jag. Egentligen var det pinsamt att gråta inför Marodörerna, framför allt Remus. Men Remus tar bara min hand och jag slappnar av lite.