Monster High School 2

Eh... Som jag sade är jag en vampyr och om jag inte dricker detta kommer jag att brinna av solljuset. Även om solen går ner ska jag dricka det annars blir effekten inte lika stark imorgon och jag skulle å brännmärken. Inte så kul. Sade jag med ett flin.

Métima
Métima satt tyst och betraktade dem. Värst vad den här kupén blev populär.
Säkert för att jag kom hit. Tänkte han skämtsamt. Han lyssnade på deras samtal. Tydligen var flickan som kommit in en vampyr. När han trodde det skulle finnas intressanta personer på den här nya skolan hade han verkligen haft rätt.

~Isolde

Jag la undan boken och vände mig mot Metima.
" Jag tror aldrig du sa vad du är för något" sa jag och log mot honom.

"Jag kan kontrollera eld." Sade Métima och knäppte med fingrarna så att en liten gnista for upp i luften. "Det är min pappa också, en eldande, eller elddemon. Jag föredrar eldande. Mamma visste inget, men efter jag nästan råkade bränna ner min skola var pappa tvungen att berätta." han skrattade lite som om han såg tillbaka på ett minne. "En ganska otäck chock. Jag vet inte hur han höll det ifrån henne i femton år."

~Isolde

" Coolt" sa jag och log mot honom.

Avena såg ner på Vidar som började att väsa och slingra sig mot dörren.
"Ska vi gå?" säger hon mjukt och låter ormen slingra sig upp längst hennes arm.
"Så du har hittat vänner säger du?" fortsätter hon då hon öppnar dörren och barfota tar sig genom korridoren. Avena hade också märkt av dem, ormarna. Men hon hade också märkt att det var något annorlunda med dem. Men vad det än var för djur så skulle de komma överens det visste hon. Troll, djur och natur hörde samman.
Tillslut finner hon rätt kupedörr och öppnar den för att finna en kupe full med varelser.
"Hej" sa hon med ett bländande leende mot dem alla och klev in. Hon var varm och frimodig till sinnes och nyfiken på dem alla särskilt kvinnan med det vackra ormhåret.
"Måste säga att ditt hår är helt underbart vackert." ler hon mot henne och ser på de vackra ormarna.
"Vidar var nyfiken på dem och undrar om han får hälsa." ler hon och nickar mot sin tama huggorm som slingrar sig längst hennes arm.

~Isolde

" Såklart han får hälsa men dom kan bara lite arga och gå till attack" sa jag och log mot tjejen.
Mina ormar kollade på den andra ormen.

~Rosie

Jag tittar runt mig på alla varelser som nu sitter inne i kupén.

Jag studerar varje varelse ingående medans jag bildar ljusmagi med händerna.
Jag ser någon ny komma in med en orm slingrandes runt hennes arm, (mycket ormar.)
Min hand är nu helt täckt av skinande ljus och jag rör försiktigt i ett litet föremål på min väska och det täcks snabbt av guld/gult ljus. Jag ler.

Chi~
Jag hör flickans röst men jag svarar inte. Jag vill inte skrämma henne, men ändå inte göra mig synlig heller. Inte än iallafall.

Jag vänder långsamt huvudet mot fönstret och tittar ut på himlen. Den är klarblå, och molnen är stora och fluffiga. Undrar om de saknar mig?