Prs med AuroraAlexius

Aurora kollade på honom och efter han hade gått bröt hon ihop och började gråta.
" Jag har precis skickat iväg den ända personen som bry sig om mig" grät hon och skakade av gråt.

Will gick med långa steg genom korridoren. Han tänkte inte gå tillbaka till Stora salen, han behövde vara själv ett tag. Så han tänkte vänta ut resten av lunchen i sin sovsal innan han hade trollformellära tillsammans med Ravenclaw.
Han förstod inte varför Aurora påverkade honom så mycket. För bara två dagar sen hade hon varit de där dryga och uppkäftiga tjejen i Slytherin som han ogillade, och nu... ja, nu visste han inte riktigt. Hon var som en annan person. Han gillade det, förutom att hon verkade må mycket sämre än vanligt.
Han suckade och slängde sig ner på sin säng när han kom in i sovsalen. Han kunde inte få bilden av den gråtande Aurora ur sina tankar. Han ångrade nästan att han hade lämnat henne.

Aurora skakade av gråt och rev i sitt hår.
" Jag är korkad Eric har rätt jag är korkad" grät hon och knuffade undan madam Pomfrey och sprang snabbt ut från sjukhusflygen och sprang genom slottet.

När lunchen var slut tvingade Will sig upp ur sängen och iväg till trollformelläran. Han hade egentligen ingen lust att gå, men han kände sig tvungen. Dessutom orkade han samtidigt inte stanna själv med sina tankar längre. Han behövde sina vänner. Han hoppades att de kunde hjälpa honom att skingra tankarna på Aurora. Om inte annat så kanske lektionen skulle vara så pass intressant att han blev fokuserad på den. Han skrattade nästan högt åt sig själv åt den tanken. Inte en chans att lektionen skulle vara så intressant.

Aurora sprang genom korridoren med tårarna rinnandes ner för kinderna.
" Will Will" skrek hon gråtandes och snubblade till och faller framlänges och skrek till.
Aurora kröp ihop på golvet och grät.
" Will Will" grät hon och försökte resa sig upp men kom inte upp.

Will svängde runt ett hörn och hörde plötsligt hur någon ropade hans namn. Denne någon lät väldigt förtvivlad. Han skyndade på stegen och när han svängde runt nästa hörn såg han hur Aurora låg mitt i korridoren och grät.
"Helvete", mumlade han chockat och sprang fram till henne. Han sjönk ner på knä bredvid henne och la en hand på hennes axel. Hela hon skakade.
"Aurora?" frågade han försiktigt. "Vad gör du här? Du borde vara i sjukhusflygeln"

Aurora kollar gråtande på Will.
"Förlåt att jag blev så kall och skickade iväg dig" grät hon och grät mot honom.

Will hyschade henne och strök henne över håret.
"Det är okej", mumlade han. "Jag förstår"
Han höll om henne och fortsatte att stryka henne över håret och ner över ryggen. Hon verkade helt förstörd. Han beslutade sig för att ta med henne tillbaka till sjukhusflygeln. Han la en arm under hennes knäveck, och den andra om hennes rygg och lyfte sedan lätt upp henne.
"Jag tar dig tillbaka till sjukhusflygeln", upplyste han henne när han började gå. Han skulle antagligen komma försent till sin lektion nu, men det spelade ingen roll.

Aurora grät mot hans hals och skakade i hela kroppen.
" Du är den ända personen som verkligen bry sig om mig" grät hon.

Will skakade på huvudet. "Det tror jag inte på", sa han bestämt. "Dina vänner då? Celine och Mimmi?"
Han såg ner på hennes rödgråtna ansikte. Trots allt var hon ändå söt, och Will tog ett fastare tag om henne.
"De undrar säkert vart du är", fortsatte han. "Om du vill så kan jag leta rätt på dem åt dig?"