Malfoy och Granger

Ooooohhhhh There u got McLaggen! (JAG GILLAR HONOM INTE)

Jätte bra kapitel kan du lägga ut imorgon också?

jätte bra! längtar till nästa kapitel!!!!1

Jättebra!

Oj. Hermione svärde (vid Merlins kalsoner) tom..

Japp! Jag började skriva i morse men sen så dog datorn, så jag var tvungen att skriva om, sen så var jag tvungen att stänga av datorn, men nu kommer det!

---

Kapitel 21

Draco

Jag satt i den stora mörka salen i vårat hus. Jag hade aldrig gillat den här salen. Massa människor satt runt det avlånga bordet och tittade nervöst runt omkring sig.
Till vänster om mig satt mamma och till höger om mig satt han, Lord Voldemort.
Det var bara några dagar sen han hade torterat mig. Det hade gjort mig ännu mer rädd för honom.
Han pratade på om något utan att någon annan sa ett pip.
Men jag hörde inget, även om jag ville. Det var omöjligt.
Efter ett tag ställde sig alla upp och gick ut ur salen.
"Kommer du Draco?" frågade mamma försiktigt.
"Nej, han ska stanna här. Jag vill prata med honom," svarade Voldemort.
Mamma såg nervös ut men nickade och gick ut.
Voldemort väntade på att dörren skulle stängas innan han började prata.
"Du borde lyssna bättre," sa han tillslut.
"Jag ser ingen mening att lyssna på något som ändå inte kommer hända. Ministeriet tror inte ens att du är tillbaka," svarade jag uppkäftigt.
Voldemort var tyst ett tag.
"Du vet vad som händer med din smutsskalle flickvän om du beter dig såhär mot mig, om inte..." började han.
"Om inte vadå?" frågade jag snabbt.
"Hermione må vara en smutsskalle men hon är en kvicktänkt och modig sådan. Om du skulle få henne att bli en del av dödsätarna..."
"ALDRIG!!" skrek jag och ställde mig upp från min stol.
Jag kollade argt in i hans röda ögon.
Jag började gå mot dörren, men halvvägs stannade jag.
Jag vände mig om och kollade på honom.
"Bara så du vet så kommer jag åka tillbaka till Hogwarts, till Hermione. Och om du startar ett nytt krig så kommer du inte lyckas, för det finns fler som är mot dig än som är för dig," sa jag trotsigt.
"Det spelar ingen roll, jag kan ändå inte dö. Sen så tror jag faktiskt inte Hermione vill att du kommer tillbaka," svarade han.
Jag kände hur mina ben började skaka.
"Varför tror du det?" frågade jag så det knappt hördes.
"Jag ska visa," svarade han.
Sen kände jag hur jag föll ihop och det kändes som att jag drömde men ändå inte.
Helt plötsligt var jag i biblioteket på Hogwarts.
Jag kollade ner på mina skor och sen kollade jag upp.
Det kändes som att någon slog till mig i magen samtidigt som jag fick en kallsup.
Framför mig stod Hermione och McLaggen och kysstes.
Jag ville skrika men inget slags ljud kom från min mun. Nu visste jag hur Hermione hade känt sig.
Jag vaknade upp i salen hemma igen, alldeles kallsvettig.
"Du ljuger," viskade jag medans jag låg kvar på golvet.
"Vad sa du?" frågade Voldemort och kollade elakt på mig.
Jag ställde mig upp och var 10 cm ifrån Voldemorts ansikte.
"Jag sa att du ljuger! Det där skulle aldrig hända!" skrek jag.
"Hur är du så säker på det?" frågade han.
"För, för att Hermione är inte lika dålig som jag är..." svarade jag och skämdes över mig själv.
"Hon verkar i alla fall inte sakna dig," sa Voldemort elakt.
Jag kollade surt på honom.
Och sen gick jag därifrån.

stackars Draco! men jätte bra kapitel!

Super!

Han verkar lite snällare lille voldie. Han torterar han inte. Ellerdödar hhonom

Jättebra!

Tror nog att Voldemort skulle ha typ dödat honom där ... Draco är faktiskt inte så modig! Annars var det ett superbra kapitel!