Medival Times [Öppet för alla]

Efter att hon rättat till kläderna, tagit på sig hättan igen och rättat till håret under den så gick hon lite mot köket dit mannen försvunnit och följde sedan efter Hannes. Djup nere i magen kände hon sig hungrig när hon hörde hur han börjat göra i ordning mat och hon slängde en blick genom fönstret också och tog något steg in för att se bättre hur det var med tiden. Hon suckade lite smått innan hon lade fram sin limpa på bordet också.

"När ni ändå är så snäll och bjuder på mat vore det oartigt att neka.." svarade hon med ett litet leende. När sedan Flitch nämne något om försökskanin höjde hon lite smått på ögonbrynet när han sedan gick ut tittade hon på sin ämnade soppskål. Han kanske hade någon som var sjuk där inne som han behövde ta hand om, vad det verkade som. Hon kliade sig lite i bakhuvudet innan hon också satte sig ned på sin ämnade stol. Hon log lite lätt mot den andra kvinnan men tänkte inte på sin hätta, utan lät den sitta på.

Hon böjde sig fram lite och luktade på soppan innan hon bröt sitt bröd i tre bitar, samt lade fram en bit åt Hannes. Den största hade hon kvar lade hon åt sidan, samtidigt som hon kom på sin oartighet. "Herr Flitch, här har ni en bit bröd också.. Till er och.. Rose." Hon hade ställt sig upp och gått fram till rummet där hon sett honom försvinna in, men stannade i dörröppningen när hon inte ville tränga sig på alltför mycket. Hon höll i brödet som var kvar, framräckt så han kunde ta det ifall han ville ha och dela med sig.

James suckade till åt Rose's hälsa, han visste inte helt varför han brydde sig så mycket. Han hörde hur någon var vi dörren, han reste sig och gick bort, han öppnade upp dörren på glänt och tittade sorgset ut, han öppnade upp lite mer och tog brödet. Han log brett och klappade henne på axeln.
''Tack, jag vill inte riktigt lämna henne så här, gå och ät du, jag kommer ut när hon blivit bättre.''
Han nickade till och log brett innan han åter igen stängde dörren.

Hanna tog skeden i väntan på att Tine skulle komma och sätta sig. Hon ser ner på de bara fötterna som höll på att tina upp i värmen, hon började återfå känseln i dem vilket ledde till att det stacks och killade i dem. Faktum var att värmen höll på att återvända till hela henne. Värmen från spisen var som himmelriket för henne. Tillslut började hon äta och tackade för brödet och soppan.
För Hanna var värmen och maten allt hon begärde, det var underbart. Visst skulle hon behöva en rejäl tvätt och avlusning, kläderna borde väl brännas för att inte löss och annan ohyra skulle sprida sig.
Men nu då hon ätit och hon kände värmen kom en enorm trötthet över henne och hon lägger huvudet mot bordskivan. Snart sover hon trots att detta inte var hennes mening, men något av liv började återvända till kvinnan.

(bara för ni sett mig inloggad behöver det inte betyda att jag har läst allt. jag har varit borta hos min pojkvän och rollet drog iväg rätt mycket. Snälla nästa gång dra inte iväg))

Hon hade inte vaknat när James hade kommit in första gången och lukten av maten hade gjort att hennes mage hade börjat jobba. Hennes läppar var så torra att de sprack upp och blod började sprida sig på de skära tunna läpparna men hon kved och vred lite på sig. Dock var febern fortfarande hög. Men när hon vaknade när hon hörde hans röst och hon öppnade sakta ögonen.
"vad hände?" Hon tog trasan och kände på pannan.
"Jag är så svag och varm" Hon försökte sätta sig upp och hon såg på skålen med mat som rök sakta. Magen gjorde sig påmind och hon såg upp på honom. blicken var frågande och bedjande på samma gång. Utsvulten var hon.

(Gick vi så långt? 0.0)

James gick tillbaka till sängkanten och satte sig medans han väntade på att Rose skulle vakna upp. Han reste sig och gick ut ur rummet en liten stund för att hämta en duk, han log till hans båda gäster när han gick förbi köket, han tog sig tillbaka in till Rose's rum och satte sig på sängkanten, han började torka bort blodet vid hennes läppar och suckade, han hörde att hon vaknade till och log brett medans han suckade till av lättnad, han tittade ner mot henne och strök sig i det korta håret, han höll upp ett finger för att be henne vänta medans han snabbt gick ut igen och hämtade en liten skål med vatten och en sked, han tog upp lite vatten i en sked och höll det framför henne.
''Du är bara förkyld lilla vän... Hoppas jag. Drick, det ät viktigare än att äta, du får mat snart.''
Han suckade till och förde skeden nära henne med en lätt skakig hand.

((jag tyckte det ja. 11 svar är rätt mycket))

Hon såg upp på honom och suckade och lutade sig frammåt och försiktigt drack vattnet från skeden och gnydde svagt.
"Men det är så varmt." Hon klagade lätt och kände på läpparna som sved och hon såg sedan brödet.
"Jag hörde de andra. Mår de bra nu?" Hon såg skeden och skakade på huvudet.
"måste jag dricka mer?"

(( Jag tolkade det som att din karaktär sov, men håller med om att vi kanske kunde ha avvaktat med ett eller två inlägg. Max 7-8 hade vi sagt tidigare. Ber om ursäkt för det Medi , trodde folk skulle avvakta efter min senaste post. ;o Bäst att hålla sig till det eller tänka max 5. Annars skenar det så lätt. ))

Tine hade åter satt sig vid bordet och började sakta äta av soppan, samt emellanåt doppade en bit bröd i den och åt av det också. Hon betraktade sin bordskamrat och satt mest tyst och tittade sedan på henne när hennes huvud lades mot bordsskivan och log lite svagt medan hon fortsatte äta utav soppan. Tine blickade sedan lite ut mot fönstret för att slänga ett öga på vad klockan var, innan hon åt färdigt.

I tystnad satt hon och betraktade Hannes, medan de orangeröda uttryckte visst grubblande innan hon blickade mot dörren dit Flitch försvunnit. Tine satte den sista biten av bröd mot läpparna och tuggade medan hon lutade ena armbågen mot bordet och vilade hakan i sin hand.

När Flitch lite snabbt kom ut och log, log hon lite halvhjärtat tillbaka innan hon blickade på den tomma soppskålen. Hon halvsuckade och flera tankar cirkulerade i hennes huvud. Flitch hade precis bett henne att byta jobb, samtidigt som det var det jobb hon enklast kunde få. Hon såg lite sammanbiten ut och blundade medan hon kliade sig i nacken innan hon suckade igen. Sedan satt hon kvar en stund för att bearbeta sina tankar medan hon vilade maten..

(Tolkade också som att din som i ett annat rum och att vi på så sätt inte rollade bort dig eller om dig då vi var i ett annat rum )

Hanna sov vidare allt tyngre då både mättnaden och värmen bidrog till att sömnen kom allt intensivare. Hon var van vid att sova i kalla gränder och på liknande ställen. Här var hon varm och trygg i den förvissningen om att de inte ville henne något ont. Hanna kanske inte fullt litade på dem ännu, men hon gjorde det så pass att hon vågade sov här och nu.

James log till lite av hennes omtanke för dom andra. Han nickade till och förde bort skeden med vattnet. Han tog upp soppan och höll upp lite åt henne.
''Ha kvar handuken på huvudet, den borde kyla lite.''
Han suckade till och såg bort mot dörren, han hörde hur hans båda gäster var i köket innan han åter vände sig till Rose, in ville inte vara ohövlig och han ville gärna prata lite med dem nya gästerna men sjuklingar gick alltid först. Han suckade lätt och bröt av en bit av brödet efter att han hade gett henne soppan.
''Det är viktigt att dricka, du kanske inte skulle ha ätit den där potatisen med skalet på, den kan ha haft lite jord på sig.''

Hon åt lite och hon höll handuken mot pannan. "Den var inte jordig." Hon såg på honom med sorgsna ögon och såg sedan mot fönstret.
"Du kan faktiskt gå till gästerna. Jag kan ta hand om mig själv."