Amnesia and revenge

Samantha hade faktiskt riktigt trevligt och njöt av konversationen. Hon gillade att prata med honom då han inte förolämpade henne. Hon märkte inte ens vart de var på väg utan bara skrattade åt hans skämt och tog kramade om hans arm.
Då såg hon sig om och märkte vart de var och bleknade. "Kom, vi måste hem nu" mumlade hon lågt och vände genast om med honom. Hon hade varnats för den här delen, här var det där tjuvar och banditer höll mer, och hon och Cale var vida kända i staden så nog skulle någon vilja passa på.

Cale nickade när han såg en man som flinade äckligt med blicken åt Samanthas håll. Cale sänkte huvudet och de vände om.

Samantha ryste till då hon kände mannens blick och snabbt gick. Men strax kände hon en hand bakifrån på sig och vände sig snabbt om, det var mannen. Han luktade alkhol."Nämen är det inte fina lilla fröken?" flinade han.

Cales blick mörknade och han kände hur han stelnade. Han förde en arm om Samanthas midja, drog henne närmre. "Hejdå." sade han med låg men säker röst. Mannen, som var tillräckligt full för att inte förstå hotet flinade bara.

Samantha lutade sig mot Cale och försökte skynda sig men mannen var snart efter dem igen. Han tog tag om Samanthas arm och drog henne intill sig. "Jag tror jag lånar henne ett tag".

Cale var rädd, det var han. Han hade ju aldrig upplevt något sådant här förr (som han mindes), och var osäker på vad han borde göra. Men när mannen drog åt sig Samantha var det som om allt föll på plats. Cale visste precis vad han gjorde när han drog Samantha ifrån mannen, tog ett fast tag om mannens arm. Och vred om. Mannen vrålade av smärta när det knakade till, och Cale drog loss hans arm. Han sa inget, kastade bara bort armen, lät mannen falla ihop och lade en hand över Samanthas rygg. "Gå." sade han lågt och började själv gå.

Samantha försökte dra sig loss men mannen bara skrattade hest och la händerna om hennes midja. "Släpp mig!" sa hon men han struntade i henne. Då kom Cale. Mannen släppte henne och hon hon hörde knacket då armen revs bort. Hon bleknade och följde snabbt med då han började gå. "Tack" mumlade hon men verkade uppskakad, dels av mannen och dels av Cale som slitit av hans arm.

Cale ryckte på axlarna. Han hade just dragit av någons arm. Och han ångrade det inte. Tanken fick honom att må illa, men det fick han svälja, det var ju trots allt han själv som valt att slita av mannens arm. "Gjorde han dig illa?" frågade Cale lågt.

Samantha såg bakåt mot mannen som kved och blödde, andra hade kommit ut och hjälpte honom. "Nej" sa hon sedan darrigt till Cale. "Han bara rörde mig....".

Cale nickade, nöjd över svaret och knuffade sedan Samantha lätt. "Snabbare." muttrade han.