prs mellan Flismos och mig

Jag låste upp dörren till toan och gick bort en bit från skolan.
Jag kollade mig omkring och blundade.
Hur kunde en så snäll och snygg kille ens tänka sig att gå ut med Alina tänkte jag argt.
Jag vände tillbaka till skolan när jag krockade med Alex.
- Se dig för, fräste jag argt.

''Wow, se upp med humöret. Vill du veta varför jag inte sa nej rakt ut?'' säger Alex och lägger huvudet på sned.

- För att du gillar henne, skrek jag argt.
Jag kämpade mot tårarna.

''Nej det gör jag verkligen inte!'' säger jag förolämpat.
''Din pappas advokat är min pappa, om jag hade sagt nej hade det trasslat till både din pappas affärer och min pappas yrke, och jag känner Alina'' säger jag och rättar till min Ralp Lauren skjorta.

- Jag borde väl önska er lycka till på dejten, sa jag argt.
Jag kollade på honom.
- Jag kan inte ens fatta att jag trodde någon som du skulle gilla en sån som jag, sa jag besviket och vände mig om.
Jag blinkade bort tårarna.

''Jag kommer inte gå på någon jäkla dejt med din bonussyster'' säger jag irriterat och vänder på klacken och går snabbt förbi henne.

Jag skyndade efter honom.
- Alex förlåt mig, sa jag och grepp tag i hans arm.
Jag kollade på honom.

Jag kollar tvekande på henne.
''Eh, men det är lugnt' säger jag och ler.

Jag log.
- Ska vi gå och äta lunch? Frågade jag.

''Ja, det kan vi. Jag är ganska hungrig'' säger jag och ler.