Rollspel för snigelklubben

Lydia ser blygt neråt, men svarar inte. Hon vill inte hånas av hennes dåliga matematik.
"Jag går ut", mumlar hon, och lämnar salen.
När hon kommer ner stoppas hon av mrs Smith, en kvinna som hela tiden vill hitta ett sätt att straffa barnen på. Lydia sväljer hårt.

Elli ser dörren öppnar och känner en kall vind blåsa förbi henne.
Hon vänder sig snabbt om.
"Vem där?" ropar hon.
Hon får inget svar, men tycker sig höra en svag väsning från hörnet där garderoben står.
Många skulle nog bli rädda men Elli blir det sannerligen inte. Hon smyger fram till garderoben och slänger upp dörren.

Jag satt i klassrummet och skrev ner svaren på talen i boken.

"Lydia! Du vet att ni inte får gå ut på eftermiddagarna!" utbrister mrs Smith (hon kommer från England och föredrar titeln "mrs" .
Lydia nickar snabbt, även om hon inte minns någon sådan regel. Men hon lämnar rummet och går bort mot sovsalen igen för att inte ställa till med mer trubbel.
Matematikboken ligger fortfarande uppslagen. Lydia tittar ner i den. Anette verkar visst ha rättat felen. Hon slänger sig ner på sängen och försöker kolla vad som var fel.
Det går väl någon timme innan mrs Smith talar om i megafonen att det är lunch. Lydia stänger läxboken, lägger den i hennes låda och skyndar sig ner innan hon kommer för sent.

Alicia:
Jag sätter mig på sängen och börjar rätta svenska läxan.
" Åhhhhh."
Suckar jag när jag ser hur många fel jag har. När jag äntligen är klar så sätter jag mig i sängen och sätter på mig min pyjamas. Jag vet att klockan bara är sex men jag tycker om att sitta i mys kläder men plötsligt kommer jag ihåg att jag måste springa 2 varv runt banan. Jag suckar och byter om regnet piskar men jag börjar ändå att springa.

(vänta hänger inte med var är vi??)

Jag satte mig och tog fram ite godis från mitt hemliga godisgömma

(Klockan är sex, i övrigt är det väl inte så mycket)

(ok)

-hallå är det någon annan än jag här??

Lydia kämpar med sina gymnastikskor. Hon och Alicia ska springa. Hon gissar att Alicia redan är där, för hennes skor är borta.
Det regnar fortfarande. Det är ganska ljust, eftersom det är vår. Lydia föredrar hösten. Den är lite lugnare, och så tycker hon om alla oranga löv. Hennes favoritfärg är orange.
När hon till sist får på sig skorna går hon ut i regnet. Det slår genast mot hennes ansikte, och vagt därborta ser hon Alicia, som verkar jogga på i normal takt. Lydia andas in den fuktiga vårluften. Två varv är inte mycket. Två kilometer.

-nähä
jag tittade på klockan och sa för mig själv
-NEJ, jag glömde att vi har no nu