The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

Mia kände sig och såg besviken ut över att han släppt henne. "Jag förstår, du behöver inte säga mer" sa hon och reste sig upp, drog åt sig sin väska. "Jag tror jag ska hem" mumlade hon och utan fler ord tog hon sig in i rummet, undevek att se på dem och tog sig sedan ut ur lägenheten ner på gatan.

Tristan suckade och kom upp på väldigt ostadiga ben. Han gick genom rummet och undvek att se på de andra och kom efter henne.
"Vad nu då? Vad är fel? Jag menade inte att du skulle gå." sa han och kom efter henne, han vinglade betänkligt.

Mia stannade upp och vände sig mot honom. Hon vinglade hon med och hade sina skor i ena handen då de hade hög klack. "Inget är fel, men jag är trött" sa hon kort och vände ryggen mot honom och gick ner. Med bara strumporna började hon gå längs gatan hem. Det var mörkt men hon brydde sig inte, hon bara kände sig tung.

"Okej." sa han tyst och följde med henne, han tänkte se till att hon kom hem tryggt och säkert. Det spelade ingen roll hur det var, han gjorde det till och med med Kevin. Han kunde betala taxi bara för att veta att han var säker.

Mia kände sig smått irriterad nu. Hon behövde inte följas med som en liten barnunge! Men hon blev bara irriterad för att hon var påverkad och för att hon var lite sårad. Tillslut nådde hon sin lägenhet och låste upp. "Hej då" muttrade hon och kom in och låste. Väl där sjönk hon ner i sin säng och somnade direkt.

"Hej då." sa han och gick hem, gick förbi Ann och Kevin som nu sov i varandras armar. Han la täcket över dem och tog sig sedan ut på balkongen, tände ännu en cigarett.
"Jävla jäntunge." fräste han ut i den svarta natten.

Mia sov hela dagen, sov ruset av sig. När hon väl vaknade mitt på dagen sov hon vidare och sov resten av dagen och hela natten. Men dagen efter var hon tvungen att vakna. Hon hade en sak i skolan idag och var tvungen att gå dit.
Hon duschade och klädde sig snabbt, men åt inget då hon inte än hade någon aptit efter rökkvällen.
Hon tog sig till skolan och hämtade några böcker och gick på sin ända lektion som mer var en föreläsning. När den väl var klar och hon skulle gå stoppade Mr White henne ute i korridoren. Hon var ensam. "Mia...Din vän lämnade in bandet till polisen ändå, jag har fått sparken" sa han kort.
Mia fnyste till. "Rätt åt dig". Hon vände ryggen åt honom. "Men, jag tänker få min hämnd". Hon fick ett hårt slag i bakhuvudet och allt svartnade.
Då hon vaknade upp var hon i ett mörkt rum, fastbunden vid en stol och med en hemsk huvudvärk. Framför henne stod Mr White och spelade in henne med sin telefon med ett stort flin. "Hälsa till din lilla vän Tristan, gullet" flinade han och filmade henne och kom fram. Han tog tag i hennes hår och ryckte upp henne så hon såg upp. "Tristan, du har fått mig att förlora mitt jobb, mitt allt, om du vill hitta Mia får du komma till skolans källare". Han stängde av filmen och skickade den sen till Tristans mobil.

Nästgående dag gick segt, de var alla i ett dagen-efter-mående och orkade inte mycket. Tristan skickade Ann och Kevin hem i varsin taxi och betalade så att de båda skulle komma innanför dörren, tryggt och säkert.
Dagen gick utan några särskilda händelser, han drack hinkar med vatten för att få bort gårdagen, få bort Mia.
Nästa dag då han fick meddelandet satt han i parken, han såg på det och svor till. Han hade helt glömt sin faders ord, sen hade han ändå inte försökt fått ur henne något. Snabbt tar han sig till skolan och ner i källaren.

Mr White flinade något galet. Han smekte Mias kind och sa "Snart kommer din pojkvän och ska försöka rädda dig" flinade han. Han drog fram en kniv från ett bord och väntade tills Tristan kom.
"Så du är här...".Han satte kniven mot Mias hals. Hon såg skrämt men stadigt på Tristan. Hon hade blivit hotad förut, dock aldrig såhär. "Tristan gå...Det är inte värt det...".

"Vad vill du ha?" frågar Tristan och bleknar då han ser på Mia. Nu visste han verkligen att hon betydde något för honom, att han inte ville se henne död. Han visste inte vad han skulle ta sig till, han kunde inte be om sin faders hjälp här.