HP_Maja :*

(Skit i vem som glömde skriva tillbaka VI MÅSTE JU UGGLA ♥)

Hazel öppnade väskan med ett litet klick och såg på innehållet. Hon drog fram en flaska med vatten, en kniv hon också och två burkar utan etikett som Hazel inte visste vad där var i.
"Så... Varför får vi allt det här?", undrade Hazel.

"Ingen aning!", svarade Hazel entusiastiskt. "Men jag klagar inte." Hon öppnade locket på burken med salvan i. "Undrar vad det här är. Förmodligen dödligt gift eller läkande salva.."

"T-testa inte förrän det... Verkligen behövs..", stammade Hazel.
"Du... Dö inte, hördu. Jag skulle sakna dig."
Hon tittade bort.

"Jag skulle sakna dig med", sa Alison. "Gråter du?"

Hazel undrade i sitt stilla sinne varför Alison var så genomskådande. Hon andades in och torkade bort den enda lilla tår som letat sig ut.
"Nej", sa hon, och menade det.
Från och med nu var hon en annan. Någon som inte var feg. Någon som klarade av det här. Hazel sträckte fram handen mot Alison.
"Är vi... Vänner?"

Alison funderade på saken. Vänner var för svaga, vänner gjorde en svag.
"Ja, jag antar det", sa Alison. "Men om du dödar mig är vi inte det."

Hazel skrattade till trots att det egentligen inte alls var roligt.
"Om jag dödar dig lovar jag att du ska få döda mig", sa hon och hoppades att det inte lät alltför... Konstigt.

Allsin log.
"Tack."
"En minut kvar till insläpp", informerade rösten och Alison drog upp sin kniv.
"Dåså", sa hon. "Redo?"

Hazel svalde.
"Redo"
Sedan såg hon på Alison, som dragit upp sin kniv. Hazel gjorde detsamma.
"Vad tror du finns därute?"

"Trettio sekunder kvar", informerade rösten innan Alison hann svara. De drog båda lugnande andetag.
"Saker som inte vill annat än döda oss. Monster, gift. Ingen pratar någonsin om det, hur ska vi kunna veta? "