The living dead(Dragon Fantasy)

Mark blev lite ställd över hennes ilska. Han ilsknade till han med. "Idiotisk?" fräste han tillbaka. "Jag hittade ett äpple, tänkte ta det då det visade sig vara en fälla!". Han lät henne dock ta hand om hans sår och suckade ut då det var ombundet.
"Tack" muttrade han och tog upp resten av örterna med sin andra hand, de skulle vara fina till middagen. Han la de på bänken och sjönk sedan ber på bädden.

Alex lyssnade på hans ord medans hon rumsterade om i köket och dukade snart fram och ställde en ljuvligt doftande köttgryta på bordet.
Hennes ilska hade slutat då hon visste att han var bra, men ja, hon tyckte att han borde sett sig för.
"Jag tog mig friheten att laga mat, varsågod." sa hon så milt hon förmådde som ursäkt för sitt uppträdande innan.

Mark tog sig till bordet då maten var klar och han började sakta äta, hans ilska hade försvunnit med även om han än var lite butter. "Tack" sa han tillslut och fortsatte äta. Han var hungrig och snart var hans skål tom.

Alex nickade, hon tänkte inte be om ursäkt för hennes uppträdande.
"Det finns mer." mumlade hon och åt sitt innan hon ställde sig upp för att diska resten under tystnad. Nu hade hon gjort det hon kunnat i stugan även om det gick sakta med hennes ben. Men hon haltade sig fram, så det gick.

Mark tog mer och fortsatte äta under tystnad. Trots att de nyss fräst åt varandra var det ändå trevligt att ha någon att prata med, även om det inte skulle vara så för alltid.
Tillslut lutade han sig mätt tillbaka. "Tack...Men du borde vila nu så ditt ben blir bra".

När Alex var klar med disken efter måltiden tillät hon sig själv att vila och hon var nu gråblek i ansiktet. Ingen visste hur ont hon hade och inte skulle hon erkänna det heller. Hon satte sig på en stol och la upp benet på en annan. Hon andades ansträngt innan hon såg på honom.
"Berätta något." bad hon mjukt.

Mark suckade då han såg hur blek hon var, vad hade han nyss sagt åt henne? Han satte sig på sin stol och lutade sig tillbaka.
"Som vadå?" undrade han sedan en aning förvirrat, berätta vad? Varför?

"Något, ditt liv, hur gammal du är, en berättelse, vad som helst." bad hon med smärtan skriven i ansiktet. Nu när hon vilade kom allt som ett slag, bara det inte blött igenom.

Mark fundetade en kort stund. "Jag är tjugofytra år gammal..." började han och la handen som var skadad på bordet. "En gång då jag var åtta år gammal så fiskade jag med min pappa...Jag var hur stolt som helst att jag lyckades dra upp en liten aborre...Jag visste inte då vad jag skulle göra nu...". Han log svagt, han hade varit så liten då

"Har du levt med båda dina föräldrar?" frågar hon mjukt för att hålla tankarna borta från benet. Hon log åt hans minne.
"Skulle inte ha något emot abborren just nu." skrattar hon lätt och ser ut. Det hade mörknat nu, dagarna blev allt kortare och kyligare.