The rich man's daughter(PRS)

Mona la armarna om sig själv medan de gick. Hon var uppskakad än, och förvirrad över Hilde. Hon ville väldigt gärna hem, hem och tvätta sig och bara gråta.
Då de såg slottet såg hon på Hilde. "Adjö...". Hon gick sedan in i slottet och rakt in i en tjänare som fångade upp henne och bar in henne.

Hilde la sig bara på mossan, hon låg raklång med händerna knäppta. Hon orkade inte kämpa mer utan väntade på döden med slutna ögon.
Hon hoppades att Mona förstått hennes vink om begravningen. Hilde skulle knappast få komma i vigd jord, hon var bödelns dotter och gjort flera brott utöver det. Snart så känner hon hur allt svartnar för hennes ögon, hon svimmade.

Mona svimmade av igen då hon kom in i slottet, hon togs till sitt rum och tvättades och togs hand om då hennes far störtade in och kramade hårt om henne med en kvävd snyftning.

En skugga kom över Hilde, det var inte en av männen från lägret, utan en annan. Han föll ner på knä vid henne och drog av en bit av sin tröja och band om hennes sår. "Så, det vore synd om ett så vackert ansikte behövde ruttna och dö" mumlade han.

Hilde ryckte till och såg omtöcknad upp på mannen. Vem var han? Och varför kunde hon inte bara få dö? Alla ville ändå se henne död. Hon vacker vad hade han sagt? Hon var inte det, hon var bödelns dotter och förtjänade att dö.

Mannen lyfte upp henne i sin famn och gick iväg tills han kom fram till en liten stuga. Han tog sig in och la henne på en bädd. "Så vad har du råkat ut för?" Undrade han.

Hilde stirrade på mannen, vad skulle hon säga? Hon kunde inte berätta vad hon hade gjort precis.
"Män." sa hon därför och pekade mot låret där hon blivit knivhuggen.
"Vem är du?" frågade hon, vad ville han?

Mannen log och tog fram hett vatten, trasor och en nål med,tråd. Han började rengöra och sy igen såret. "Mitt namn är Edward, tjuv och laglös". Han band till sist om igen. "Jag kunde inte lämna någon att dö bara".

Hilde bet ihop då han sydde benet för att inte skrika eller svimma. Det var då hon hörde hans namn eller snarare jobb som hon slappnade av märkbart.
"Hilde, utför det mesta folk inte vill göra och laglös." presenterar hon sig och tackar han var snäll.

Edmund satte sig på en stol. "Trevligt att råkas". Han drog handen genom sitt hår. "Vemvar flickan? Jag såg en flicka däe".

Mona hade fått mat och dryck till säg men hon var medvetslös än. Hon var också ensam nu få hon bara behövde vila.

Hilde låg i sängen med halvslutna ögon, hon hade förlorat mycket blod och behövde vila.
"En flicka jag kidnappade och lämna åter och nu är troligen hennes far, mannen jag skulle ge henne till samt männen i lägret ute efter mig." sa hon med en suck och hoppades att Mona hade det bra nu.