PRS(fashion7)

Valeria nickade utan att släppa Nash med blicken. Han hade börjat vakna.

Mina kom fram till Nash säng och såg spänt på honom. Hon var lättad att han levde. Då han vaknade till log hon mjukt. "Jag är glad att du är vaken" mumlade hon ooch såg sedan mot boken hon lämnat på nattduksbordet, var den till henne?

Nash nickade lätt, knappt märkbart mot boken och sedan mot Mina. Valeria kom fram till honom och utan förvarning skvätte hon sprit i såret. "AJ HELVETE!" utbrast Nash och knep ihop ögonen.

Mina märkte den lätta nickningen och tog upp boken. Hon skulle precis säga något då Valeria kom och höll på med spriten. Hon tog sig upp. "Ta hand om honom" mumlade hon till Valeria och gick sedan ut ur sjukhussalen.

(Gör ett till hopp xD)

Det hade gått några dagar, Mina hade mest läst i boken hon fått utav Nash eller varit ute på skyttebanan. Nu i byn började det viskas om främlingen i slottet som aldrig missade. Men hon brydde sig inte. Hon hade också gått och sett till Nash några gånger men aldrig stannat länge.
Nu satt hon i sitt rum med dörren lätt på glänt och skrev på ett papper. Hon hade fått det som vana att skriva vad hon varit med om, så hon inte skulle glömma.

Nash hade börjat umgås mer med Valeria de senaste dagarna, och vägrade också numera att bära sina vanliga kläder. Istället bar han uppknäppta bomullsskjortor, de gjorde inte lika ont på ryggen. Denna dag gick han runt i tränningssalarna för att se hur hans arme gjorde ifrån sig i närstrid. Det var kul på det sätt att han kunde både undervisar och själv träna med sina soldater. Just då stred han mot en äldre och lite erfarnare man. De var båda rätt svettiga eder mycket ansträngning, och för första gången på länge log Nash faktiskt. Att fäktas var en av de sysselstningar han mest njöt av.

Mina skrev klart och tog sig sedan upp från sitt skrivbord. Hon hade kollat igenom tidigare papper, det hade stått mycket om Aiden, hon hade inte berättat för någon hur han sårat henne, men hon skulle nog inte berätta heller.
Hon tog sig ut ur sitt rum och gick i korridorerna då ljud av strid fångade hennes öron. Hon gick in till sjukhussalen och fick syn på Nash och en man som stod och slogs.

(sjukhussalen??)

Nash parerade och anföll, parerade två gånger och anföll tre, parerade och anföll. Så höll det på rätt länge, till Nash började skratta. Ett mullrigt, faderlikt skratt som ekade trevligt i salen. Inte många fick nöjet att höra kungen skratta, han sades vara en bitter man. Han var inte bitter, han tyckte bara det var onödigt att skratta eller le om saken inte uppskattades tillräckligt.

(Förlåt tänkte fel xD)

Mina såg på medan de slogs och hon lyssnade på Nashs skratt, hon hade aldrig hört honom skratta förut. Hon tog sig in i salen och slog sig ner på en stol och fortsatte titta på. Hon log lite svagt och undrade vem som skulle vinna, det var jämt.

(Kanske någon lord/fiende till Nash får höra talas om Mina och försöker kidnappa/ta henne?)

(Okej haah xD)

Nash vann tillslut, men det hade varit väldigt jämt. "Du är väldigt duktig!" konstaterade han efter matchen. Mannen flinade och nickade kort, "Jag arbetar för kungen. Han har alltid de bästa tränarna." sade han lättsamt. Nash nickade med allvarlig min men med glimten i ögat så han svarade mannen; "Ja, men ni verkar få på tok för lite betalt. Jag tror jag ska ta ett snack med honom."
Mannen skrattade och försvann iväg åt ett annat håll medan Nash gick och satte sig vid Mina. Han tog sin skjort och torkade bort en del av svetten. "Hur länge har du varit här?" pustade han.

(Nja... Jag vet inte... Kan inte nåt annat hända?)

(Tja det behövs inte...Var bara en ide xD Men typ något som gör att deras relation går framåt? Mina har ju varit intresserad av Aiden och Nash mest av Valeria xD)

Mina log större då Nash vann, hon hade tittat på hela tiden och funderat vem som skulle vinna. Båda var starka och vältränade. Hon såg upp igen då han satte sig vid henne.
"En stund" log hon mot honom och lutade sig tillbaka. "Det var en fin match, väldigt jämt, men ni vann".