The Beauty and the Womanizer

"Ja, jag fyllde nyss tjugofem" sa Jack och band om hennes ben med ett annat tygstycke. Sen tvättade han sitt sår i axeln och band om det med, det var lite djupare, men inte så farligt.
"Oja, jag trivs" log han sedan. Han visste egentligen inget bättre, han hade varit fattig där han bott förut. "Vi har det bra här, bra mat, fina rum, visserligen måste man slåss ibland, och kanske roa någon". Men han gillade att roa folk, han njöt av det.

Senida nickar och tackar då han var färdig. Det hela lät bra, med maten, rummen men sen? Slåss och roa folk, hon kunde knappast göra varken det ena eller det andra. Men det var så, ladyn ägde henne och hon skulle följa hennes order nu, inte moderns.
"Jag kommer inte klara det." fick hon fram och ställde sig prövande upp. Att någon ens ville ha henne var oförståeligt för henne.

Jack log mot henne. "Du kommer göra det, du är tvungen" sa han sen. Om man misskötte sig mycket blev man straffad, han själv hade aldrig blivit det, han hade alltid charmat sig ur det.
"VIll du följa med och äta?" undrade han sen och började gå mot matsalen.

"Tror du inte jag vet det och jag kommer försöka?" fräser hon till och det glimmar till av ilska i de olikfärgade ögonen. Den första reaktionen från henne och den var överaskande även för henne. Hon gjorde stora ögon och mumlade fram ett förlåt och följde tyst efter honom till matsalen.

Jack såg förvånat på henne men sa inget nu utan fortsatte bara gå. Då de kom fram till matsalen fick de varsin skål med soppa och Jack log charmerande mot kvinnan som gett de dem. Hon rodnade lätt och fortsatte servera.

Sinadra märkte utbytet av leenden och åter blixtrade hennes ögon till varför visste hon inte, men det gick inte att undgå att se alla som såg efter honom. Något verkade fara inom henne hota att explodera ut. Hon satte sig på en plats vid bordet åt sin soppa och kände en nedgrävd ilska skölja genom henne.

Jack märkte inte Senida utan åt sin soppa samtidigt som han höll ögonen på kvinnan. Han log mot henne varje gång hon såg mot dem och hon log tillbaka varje gång.
Tillslut var han klar och då hon märkte det gick hon tyst ut till korridoren. Jack gick efter.

Senida såg efter dem och hennes blick mörknade, men hon åt upp sin soppa och gick ut på borrgården som hon fått order. Hon blev visad till en knivstation där hon gång på gång och med ilska kastade dem mot en tavla.

Jack och kvinnan tog sig till hennes rum och timmen som följde blev väldigt trevlig för honom. Efter ytterligare någon timma kom Jack ut på borggården igen och fortsatte träna.

Känslorna rasade inom Senida och hon visste inte var hon skulle ta vägen då knivarna tog slut och hela hon darrade för att hålla sin kontroll.