Forever (SV)

Super!
Självklart får du tagga mig i en ny!

Okej, jag vet att det har gått lång tid sedan jag skrev senast, ibland tappar jag bara lusten ett tag, vilket har hänt ganska ofta på senaste tiden... Men, jag ska försöka bättra mig nu.



Kapitel 14; James perspektiv

Jag hoppas verkligen att det var en bra idé att berätta för Lily om vår hemlighet, hon är ju trots att en av oss nu förtiden och jag hoppas att hon förblir det för resten av våra liv, att vi får ett bra liv, två eller flera barn och ännu fler barnbarn. Jag älskar henne så mycket.
Hon sitter i mitt knä i den bästa röda fåtöljen i sällskapsrummet, precis vid brasan. Jag kysser henne lätt i nacken. Hon fnittrar till och vänder sig om för att kyssa mig på munnen.
- Jag älskar dig. Mumlar jag lågt så bara hon hör.
- Och jag dig, ler hon. Sedan drar hon sitt huvud bakåt och stryker det röda håret ur ansiktet.
- Har du gjort läxorna? Säger hon lite strängt med en skämtsam glimt i ögonen. Jag skakar långsamt på huvudet och ser lite skamsen ut på skoj.
- Ska jag hjälpa dig? frågar hon mjukt. Jag ler lite men blir sedan allvarlig och skakar på huvudet.
- Fullmåne i kväll, påminner jag henne och hennes leende blir med ens spänt.
- Är han okej? frågar hon oroligt.
- Han är van, suckar jag, visst han tycker att det är jobbigt men han kan handera det, jag nickar bort mot Remus som sitter lite längre bort i sällskapsrummer och hjälper Peter med en uppsats till örtläran. Plötsligt tittar han upp mot mig och möter min blick.
- Det är dags, viskar jag till Lily, hon tittar först skräckslaget på mig och sedan på Remus.
-Shhh, lugnar jag henne. Vi håller till i spökande stugan, det är ingen risk att någon blir skadad. Hon hoppar ner från mitt knä och jag reser mig upp. Jag böjer mig ner, tar hennes huvud mellan mina händer och kysser henne. Efter någon som skulle ha kunnat vara flera timmar, minuter eller sekunder.
- Vi ses imorgon, säger jag och går mot Sirius som precis kommit från en straffkommendering och står precis innanför porträtthålet dit Remus och Peter också har anslutit.
- Måste ni göra så jämt? Säger Sirius och nickar mot Lily som har satt sig ner i fåtöljer där vi nyss satt och håller på att ta upp några läxböcker från skolväskan, han gör en kräkmin och Lily tittar upp mot honom och lipar glatt mot honom.
- Ska vi sticka då? Säger jag och ignorerar Sirius.
- Visst, säger Remus, han ser lite blek ut men ändå beslutsam.

När vi kommit fram till spökande stugan börjar vi kedja fast Remus i en av väggarna med kedjorna som vi satte dit för flera år sedan. Genom ett av fönsterna ser jag fullmånen sakta gå upp mot den stjärnklara natten.
- Det har börjat, varnar jag och börjar tänka på min animagusform och känner hur min kropp börjar ändra form. När jag tittar upp igen ser jag Sirius svarta hundform på andra sidan rummet och Peter som en liten råtta som kilar över golvet från Remus som också börjar förändras. Jag hör hans plågsamma skrik och plågas tillsammans. Sirius gnyr lite och jag förstår honom men vi måste stå upp och vara där för vår vän när han som nu, mest behöver det.


Jag vet inte om det var så bra men jag tyckte att det kunde vara en intressant sak att läsa om.
Hoppas att ni fortfarande vill läsa även om det kanske dröjer lite mellan kapitlen.
Kom gärna med förslag!
♥

Det var jätte bra. Jag har ett förslag. Ska jag skicka en uggla?

Gör gärna det!

Jag tror att jag har skickat nu

Super!