Lovegood?

19.
Jag hade tråkigt. Ingen var där, förutom Ron. Men han var inte särskilt pratsam. Han bara mumlade om Malfoy hela tiden. Jag suckade. Varför ligga här när man inte ens har ont? I och ju för sig, det var fortfarande blod på mina armar, men det gjorde ju inte ont!
Madame Pomfrey kom in.
"Ni kan gå nu" sa hon surt.
Mitt hjärta tog ett glatt skutt. Äntligen! Jag reste mig snabbt upp, utan resultat. Jag var fortfarande för svag för att springa. Jag gick långsamt mot utgången med Ron bredvid mig.
På vägen mötte vi Hermione. Hon såg inte ut att vara glad.
"Vad är det?" frågade jag henne.
"Harry och Malfoy bråkar" sa hon.
"Men det har de väl alltid gjort?" sa Ron.
"Jo" sa Hermione. "Men det här är på väg att bli som med er."
"Å nej!" sa jag och jag och Ron sprang efter Hermione till Harry och Malfoy.

"Herregud!" stönade jag.
Jag och Ron hade just lossat Harry och Malfoy från varandra. De tittade fortfarande ilsket på varandra. Malfoy imiterade hans uppfattning av Harrys försvarsattacker (alltså överdrivet fånigt) och alla Slytherinare skrattade åt honom. Harry blev mottagen som en hjälte av alla Gryffindorare. Så fort han var i närheten av de kom de fram och (typ) hyllade honom. Det var ganska irriterande. Tur att jag inte var med i sällskapsrummet.
"Vad är det med alla här egentligen?" frågade Hermione.
"Vet inte" sa jag.
Jag började tänka på olika lösningar. Lösningar... BOKEN! Jag hade glömt boken! Jag sa ett snabbt hejdå till Hermione och sprang upp till Ravenclaws sällskapsrum. Jag drog fram boken ur min koffert och började skriva.

Vet du vad SECTUSEMPRA är för trollformel?

Inget svar. Jag suckade. Den visste tydligen inte. Nej, vänta, det kom fram något!

Ja.

Vad är det för någon? skrev jag ivrigt.

Från Halvblodsprinsen.

meeeer nu annars dör jag

♥

Lööööv it♥♥

20.
Halvblodsprinsen... Vem var det? Jag förstod ingenting.

Vem är det? skrev jag.

Den du allra minst misstänker svarade boken.

Jag förstod ännu mindre. Den jag allra minst misstänker, det är ju ganska många. Det var inte en särskilt tydlig ledtråd. Men jag bestämde mig för att inte fråga om mer. Jag reste min upp och sprang för att träffa Simon i biblioteket. Jag hade lovat honom att göra läxan tillsammans med honom.

"Du Simon" sa jag. "Var Hogwarts verkligen som du tänkt dig?"
"Nej" svarade han. "Jag trodde att det skulle vara mera bra saker, men det finns inte så många snälla här."
"Jag håller med" sa jag och vi fortsatte plugga.
Jag såg Ginny borta vid några bokhyllor. Hon såg ut att vara bekymrad. Jag sa ett snabbt "jag kommer strax" till Simon och sprang fram till henne.
"Vad är det?" sa jag till henne.
"Det är..." började hon.
"Malfoy?" sa jag.
Hon nickade.
"Han har hotat mig" sa hon. "Hotat med att göra den där trollformlen på mig. Han är ett år äldre, jag kommer aldrig att klara det!"
"Varför skulle han..." började jag, men kom sen på att de hade varit fiender i alla tider.
"Och om..." fortsatte Ginny. "Om jag smiter undan, gör han det på Harry."
"Den falska idioten!" vrålade jag över hela biblioteket.
"Shh!" sa madame Pince strängt till mig.
"Bla, bla, bla!" sa jag och låtsades inte höra. "Ginny, vi ska gå till Dumbledore. Nu."

Förlåt om det här blev tråkigt, men min hjärna har torkat ut just idag!

Skriv mer

meeeer nu annars så dör jag

21.
Jag och Ginny var hos Dumbledore. Vi hade inte berättat om Malfoy än, men vi skulle. Dumbledore verkade veta att något ont var i närheten. Han verkade redan veta att vi skulle komma, för att han stod vid dörren när vi kom. Han vände sig mot oss.
"Vad har hänt nu?" sa han till oss.
"Jo..." började Ginny. "Malfoy hotar elever, bland annat mig."
"Vad har han sagt?" frågade Dumbledore, inte argt utan snarare nyfiket.
"Han skulle använda en besvärjelse" sa Ginny. "En som får kroppen att spruta blod."
"Visst var det fler av din familj som råkat ut för den?" sa Dumbledore.
"Ja, Ron och Harry" sa Ginny. "Fast Harry..."
"Räknar vi till er familj" sa Dumbledore enkelt. "Du ska inte vara orolig. Mr Malfoy kan inte skada dig mycket. Han kan bara försöka."
"Vad menar ni?" sa jag, också mera nyfiket än något annat.
"En ung trollkarl som Malfoy" började Dumbledore. "Kan inte skada på allvar. Båda hans föräldrar är dödsätare, och jag anar att han också kommer att bli det, men han själv är inte ond. Han försöker, men kan inte."
Det där lät så konstigt att jag och Ginny inte fattade någonting. Vi tittade på varandra, sa ett snabbt adjö till Dumbledore och gick. Vi var halvägs när jag kom på en sak.
"Ginny, vänta här" sa jag och sprang tillbaka till Dumbledores kontor.
"Vad är det, Irma?" dsa han älskvärt när jag kom in igen.
"Vet du vem Halvblodsprinsen är?" sa jag, innan jag kom på mig.
Tänk om det var en person som jag inte skulle veta att han existerade?
"O, ja" sa Dumbledore.
"Vem?" sa jag nyfiket.
"Det kan jag inte berätta nu" sa Dumbledore. "Men du kommer att få veta."
Som tur var frågade han aldrig vart jag hört namnet Halvblodsprinsen, så jag sa adjö igen och sprang till Ginny.
"Vad var det?" frågade hon.
"Ingenting" sa jag snabbt.
Inte ens Ginny skulle få veta det här. Inte Ron, inte Harry, inte Hermione, inte Simon, ingen. Någonsin.

Sorry att jag inte skrev igår, men ingen kommenterade, så det gick inte!

Åhhhhh hur kan man vara så bra!!! Du är bäst bäst bäst bäst bäst... Love din story den är helt amazing!!!!!!!!!!!!!!!!♥

22.
Påsklov. Om en vecka. McGonagall höll redan på att samla in namn på vilka som skulle stanna. Ginny och jag skulle åka hem, men de andra skulle stanna. Det var orättvist, enligt mig. Visserligen var mrs Weasley jättesnäll, men Hogwarts var ju alltid så fint! Jag tittade längtansfullt på listan när jag gick förbi den, men jag hade inte tid att stirra på den nu. Jag måste ta reda på mer om Halvblodsprinsen. Det är bara att göra som en äkta Ravenclaware - Gå till biblioteket! Jag började springa mot biblioteket.

Inget där, inget någonstans! Jag sjönk ner i en fåtölj. Det fanns inget om Halvblodsprinsen. Jag visste att det egentligen var meningslöst att leta efter honom, det hade ju ingen betydelse, men den där besvärjelsen kanske är farlig! Kanske och kanske, den är farlig, men ännu farligare! Jag fortsatte leta. Klockan var egentligen över utegångsförbudet, så jag måste hela tiden gömma mig för madame Pince, som vankade runt i biblioteket hela tiden. Jag sökte igenom hyllorna. Där var en gammal släktforskning. Jag visste att det skulle vara meningslöst att titta i den, men jag gjorde det i alla fall.
Mina ögon förstorades till det dubbla. Vad var det som stod där? Förnamnet var för svårt att läsa men:

----- Prins, halvblod

Jag forskade mer. Hon hade gift sig med någon som hette... SNAPE!!! Och under detta stod det:

Severus Snape

Var Snape kanske Halvblodsprinsen? Han var halvblod, och hans mamma hette Prins i efternamn som ogift, men det skulle också kunna vara hans mamma som var Halvblodsprinsen. Jag stängde igen boken försiktigt och lade undan den ljudlöst, för att gå mot sällskapsrummet. Då stoppaeds jag av någon.
"Ute på nattvandring?" sa mr Filchs elaka röst.

meeeer snälla annars så dör jag av längtan