Accio vänskap!!!

Väldigt spännande kapitel.

41.
"Voldemort har upptäckt en sak hos dig" sa Dumbledore.
"Jag läste något i biblioteket" sa Jessica. "Det stod något om en magisk kraft..."
"Och den är Voldemort rädd för" sa Dumbledore. "Han tror att du är tillräckligt stark för att besegra honom. Som tur är så är han redan besegrad."
"Av Harry" sa Jessica.
"Ja" sa Dumbledore. "Men jag vill öva en sak med dig. Det är det vi ska öva på de här kvällarna."
"Vad då?" sa Jessica.
"Jag ska lära dig hur man kan besegra Voldemort."
Jessica reste sig upp.
"Det k-kan jag inte" sa Jessica. "Så bra på magi är jag inte."
"För det första" sa Dumbledore. "Det är du visst. Och för det andra: Det är med list du ska besegra honom."

Jessica gick från Dumbledores kontor en timme senare. Hon var glad. Dumbledore hade lärt henne hur man kan besegra en person som Voldemort. Inte bara med list, utan med kärlek. Jessica hade inte riktigt förstått då, men Dumbledore hade förklarat.
"Svartalf!"
Dörren öppnades och Jessica låtsades som vanligt att hon inte märkte de viskande rösterna. Hon lade sig i sängen och tänkte att imorgon, var det jul.

Juldagen. Jessica vaknade och fann en hel hög med paket vid sängkanten. Hon gapade. Så många paket? Hon kastade en besvärjelse på Harrys paket så det flög iväg till honom och slet sen upp paketen. Det första var från Pansy. Hon gav en lapp där det stod "God jul, din skitkorv!". Hon skrattade tyst. Det andra var från Hermione. Hon hade gett... Ett eget exemplar av Hogwarts Historia! Nu var det mamma och pappas present. Det var ett mobilskal. Jessica log. Hon kunde ju inte använda mobilen här! Nu kom Harrys. Jessica öppnade försiktigt. Hon vågade inte titta. Var det inte en...
Det var en uggla. En alldeles egen uggla! Det var ett kort också:
God jul, min bäste vän. Harry.
Hon log och kände att hon rodnade. Här var Rons. Det var en mugglartidning. Tyvärr en vuxentidning. På var det en lapp där det stod "Förlåt" på. Nu fanns det inget som kunde få Jessica sorgsen. Eller kanske nu.

Skriv mer

42.
Det var ju självklart att Hilda och Pansy skulle förstöra hennes lycka. De hade tagit ugglan och skadat hennes vinge. Jessica hade den med sig. Hon skulle gå till Hagrid med henne. Jessica grät. Hennes fina uggla! Hon skulle döpa den till Lycka, för det var vad den hade gett henne. Lycka.

Hagrid skulle ha Lycka hos honom ett tag. Jessica sprang för att leta efter Harry.
"Hej Harry!" nästan skrek hon när hon såg honom.
"Hej!" skrek han tillbaka.
"Tack för ugglan!" sa Jessica. "Det var exakt vad jag ville ha!"
"Hur kunde du veta..." sa Harry.
"Vem som helst gillar väl quidditch" sa Jessica och skrattade.
De gick mot frukosten hand i hand.
"Vet du" sa Jessica. "Hilda och Pansy skadade vingen på ugglan. Hagrid ska bota henne."
"Nej!" sa Harry. "Den som var så fin!"
"Jag vet" sa Jessica. "Den ska få heta Lycka. För det var vad hon gav mig."
Harry log.
"Ni är ihop, ni är ihop!" skrek någon som ick förbi men de lätsades inte om det.
"Det var en sak jag ville fråga dig" sa Harry plötsligt.
"Vad då?"
"Vill du bli ihop med mig?"

Lite kort jag vet!

Skriv mer

meeeeeeer nu snälla

43.
Jessica stannade till. Glasögonen for på sned, för hon stannade så hastigt. Hon rättade till de.
"Vet du Harry" sa hon efter en stund. "Jag skulle gärna vilja men för det första tror jag att vi är lite för unga och för det andra kommer inte det gå bra för mig då."
"Varför då?" sa Harry. "Jag kanske kan hjälpa."
"Och vad håller ni på med?"
Snape kom fram till de.
"Ska inte ni äta jul-frukost med de andra?"
"Jovisst" sa Jessica. "Kan du lämna oss ifred, professorn eller vad man nu ska kalla dig för. För någon professor är du väl knappast."
Snape brusade upp.
"Jag gillar inte din ton, Xendra" sa han. "10 poängs avdrag! Och det gäller dig med, mr Potter!"
Och han gick. Jessica vände sig mot Harry.
"Nej, du kan inte hjälpa mig" sa hon. "Jag menar... de där två."
Draco och Pansy kom.
"Var är Crabbe och Goyle?" sa Harry snabbt. "Har du inte med dina följeslagare, Malfoy?"
"Sluta" viskade Jessica men Harry slutade inte.
"Och du, Parkinson" sa han. "Du hoppas väl på att få Draco att tycka som du, så att ni kan ge er på oss?"
Då hände samma sak som det brukar göra. Draco gick fram och slog båda. Harrys gasögon for av och Draco slängde iväg de.
"Ha det så kul!" ropade han. "Jag hörde allt ni sa!"
Harry gnuggade sig i ögonen.
"Jag hjälper dig" sa Jessica snabbt. "Vänta här!"
Hon sprang och hämtade glasögonen. De var tyvärr avbrutna på mitten.
"Ockulus reparo" sa hon och gav de till Harry.
"Tack" sa han och log. "Vet du vad, jag vet en lösning."
"På vad då?" sa Jessica.
"Det vi pratade om" sa Harry och tittade sig oroligt omkring. "Vi har det som hemlighet. Vad säger du?"
"Eh... Ja!" sa Jessica och en tung sten lyftes just från hennes hjärta.
"Vet du" sa Harry. "Jag trodde aldrig att jag skulle falla för en från Slytherin."
"Jag förstår" sa Jessica. "Men det här du vet, vi berättar väl inte ens för Ron och Hermione?"
"Nej" sa Harry. "Inte ens de."

meeeeer nu snälla

Skriv mer

44.
Frukosten var fantastisk. Till Jessicas stora nöje var det inte så många där. Men tyvärr alla från hennes årskurs i Slytherin. Annars var det Hermione och Ron, en ravenclaware som hon trodde hette Cho, Terry Boot från Ravenclaw, Hannah Abbot, Justin Finch-Fletchey och en Hufflepuffare som Jessica aldrig hade träffat. Harry och hon slog sig ner brevid Hermione.
"Tack för boken, Hermione!" sa Jessica.
"Ingen orsak" mumlade hon. "Tack för din bok."
"Varsågod!" sa Jessica glatt och hon och Harry började diskutera allt möjligt.
Efter en stund såg Ron misstänkssam ut.
"Vad ni är hemlighetsfulla då" sa han och tittade på de.
"Lägg av, Ron" sa Jessica. "Har du också börjat tro på det?"
"Nej, självklart inte" sa han. "Men man vet ju aldrig... Föressten, Jessica, madame Pince bad mig ge dig den här."
Skeeters bok... Jessica tog den och tittade igenom.
Usch fy vad Skeeter skrev! Hör bara: Flickan är rent ut sagt galen i böcker... Hon skryter med sin trollkonst... Låtsas att hon är utsatt för mobbning... Dumbledores gullegris...
Jessica slängde undan boken.
"Fy fan" sa hon. Det var inte ofta hon svor så alla ryggade till. "Vilken tur för Draco, då har han någon som håller med honom!"
Och hon lämnade salen.