PRS

Jag vinkade åt Linus och gick sedan mot skolan, jag orkade inte vänta på bussen så jag bestämde mig för att gå. Min mobil började surra och jag tog upp den, det var Rudy. Jag svarade tankfullt och hörde hur han sprang omkring.
"Hon har svimmat, Mimmi har svimmat" skrek han förfärat. Jag rynkade på ögonbrynen.
"Men vad gör hon i dojon, hon skulle ju vara hemma från skolan för att hon var sjuk" suckade jag och började gå mot dojon istället.
"Va?" frågade Rudy och jag hörde hur han stannade upp.
"Ja, hon skickade ett sms om det till mig förut." sa jag och gick med snabba steg mot dojon.
"Men.. Vad gör hon då här?" frågade han och jag stönade.
"Inte vet jag, Mimmi är Mimmi" suckade jag och började jogga lite.
"Jag kommer i alla fall till dojon om några minuter" sa jag och la på. Jag sprang mot dojon och det tog ungefär fem minuter.

När jag kommit fram så satt Mimmi på soffan med ett glas vatten i handen. Hon såg blek ut och Rudy satt bakom sitt skrivbord och pratade med hennes mamma. Jag satte mig bredvid Mimmi och när Rudy la på grimaserade hon.
"Mimmi, det var väldigt oansvarigt av dig att komma hit till dojon utan att ha ätit eller druckit något. Och du är sjuk" sa han och tittade allvarligt på henne.
"Men chilla" suckade hon. Jag skakade på huvudet och vred henne mot mig.
"Mimmi, det kunde ha gått väldigt illa, du ramlade ihop mitt på golvet, du kunde ha brutit något" sa jag och hon skakade bara på huvudet.
"Men jag mår bra. Förresten, Rosie, så ska du vara i skolan" tillade hon. Jag himlade med ögonen och tittade på henne.
"Tror du jag skulle ha struntat i att du svimmat och suttit i skolan i fem timmar istället?" frågade jag och hon ryckte på axlarna.
"Jag tycker i alla fall att vi ska åka till sjukhuset och se om du har gjort dig illa, du sa ju att du var yr" sa Rudy och vi vände oss båda mot honom. Mimmi stönade.
"Måste jag?" frågade hon och Rudy ryckte på axlarna.
"Det var bara ett förslag, din mamma får avgöra vi ni ska göra. Förresten är hon på väg hit." sa han och Mimmi suckade och la sig ner i soffan med en duns.

Jag ryckte till när min mamma kom in i kontoret.
"Herregud, kan jag inte låta dig vara ensam hemma i några minuter?" frågade hon kallt och gick fram mot mig.
"Jag har en tävling att trä..."
"Tyst, hur mår du?" frågade hon bara.
"Jag mår fint, jag behöver inte åka till sjukhuset" sa jag kort, jag orkade verkligen inte få något gipsat nu.
"Vi får se vad vi gör, jag ska prata med din pappa så får vi komma överens." sa hon och tog upp sin mobil. Hon gick ut från kontoret och var strax tillbaka. "Vi kommer ta en snabb undersökning" sa hon och tittade på mig.
"Mamma jag behöver det inte" stönade jag och hon skakade på huvudet.
"Kom nu." sa hon och när jag väl ställde mig upp kände jag hur yr jag var. Jag var på väg att snubbla ner i soffan igen men min mamma tog tag i min arm.
"Bilen är strax utanför, kom." sa hon och lät mig stödja mig på henne.
"Hej då" sa jag enkelt till Rosie och Rudy medan vi gick mot bilen. Min mamma hjälpte mig in i baksätet och körde mot sjukhuset.

Jag suckade åt henne hur kan man vara så naiv? Jag menar, visst, det är inte hennes fel men kan hon inte bara gå med på att åka till sjukhuset? Fattar hon inte att vidblir oroliga? Jag himlade med ögonen och vinkade hejdå till Rudy medan jag började gå mot skolan.
Det tog inte så värst lång tid eftersom skolan ligger ganska nära centrum. Seaford är en väldigt liten stad. Men när jag väl kom fram till skolan så hade lektionerna redan börjat. Jag var tvungen att gå till rektorns sekreterare och berätta varför jag var sen. Hon tittade uttråkat på mig och skrev ner det på ett papper.
"Visst visst jag ger detta till rektorn" sa hon och vek ihop det. "Men du kommer behöva en vuxen som skriver på det här pappret." sa hon och gav det till mig. Det var en liten blankett där det stod att Rosies förmyndare skulle skriva på och skriva ner vad som fick henne (mig) att bli sen. Jag nickade lydigt och stoppade ner det i väskan.
"Men kila iväg till lektionen nu" sa hon och jag gick iväg mot mitt skåp. Jag la in väskan i skåpet och tog fram min historiebok. Klockan var runt nio och vår första rast skulle vara om först en halvtimme. Jag gick snabbt mot klassrummet och knackade på.
"Kom in" hördes det inifrån. Jag öppnade försiktigt dörren och steg in.
"Förlåt för att jag kom försent, Mrs Jones" sa jag och hon tittade på mig och sedan på klockan.
"Och vad, Miss Mary Rose, är anledningen till det?" frågade hon och tittade irriterat på mig.
"Mimmi blev allvarligt skadad och var tvungen att åka till sjukhuset." sa jag tyst och hon nickade.
"Som du säkert redan vet så måste din mamma eller pappa skriva på ett intyg om att det är sant" sa hon och jag nickade. "Nåväl, gjort är gjort, sätt dig nu ner och skriv femhundra ord om hur respektlöst det är att strunta i en lektion." sa hon och gav mig ett papper. Jag gick tyst och satte mig vid min bänk och började skriva.

-

Jag gick snabbt ut ur klassrummet och skyndade mig mot mitt skåp. Lektionen hade varit sååå jobbig. Mrs Jones hade klagat på mig hela tiden... Jag såg verkligen fram emot att sätta mig med killarna och äta en äcklig macka som Marge, mattanten, hade gjort iordning.
När jag kommit fram till kafeterian och tagit min macka så såg jag mig om i matsalen. Nördarnas bord, sportbordet, de populäras bord... Och så vårt. Det passade egentligen inte in på någon av de kategorierna. Leo och Mateo var coola, de skulle nog passa in på de populäras bord. Dylan var smart och skulle lätt kunna sätta sig hos nördarna. Mimmi passar vid sportbordet... Men jag då? Jag passar nog inte in vid något av de. Förutom vårt bord, då. Jag satte mig i alla fall bredvid Mateo och delade min macka.
"Så, vad hände med Mimmi?" frågade Leo och jag vände mig mot honom.
"Hon slog i huvudet när hon tränade" svarade jag och de tittade oförstående på mig.
"Men varför var hon i dojon då?" frågade Dylan och jag ryckte på axlarna. Hon var sjuk och sedan stack hon väl dit. Hon sa något om att hon måste träna" suckade jag och de andra nickade förstående.
"Jaha... Typiskt Mimmi" suckade Dylan.
"Ska du ha den där?" frågade Mateo och pekade på min halva av mackan. Jag skakade på huvudet och sköt tallriken mot honom.

Han åt den på mindre än trettio sekunder. Vi alla stirrade på honom medan han smaskade med munnen öppen.
"Det där är sjukt äckligt" muttrade jag och han smaskade i mitt öra.
"Vad bra" sa han och flinade. Jag himlade med ögonen.
"Okej, men i alla fall, Rosie, kan jag prata med dig?" frågade Leo och pekade mot dörren. Jag tittade förvånat på honom men nickade.
"Visst" sa jag och reste mig upp. Jag gick ut med honom och vi ställde oss vid en av skolans väggar.
"Så, vad ville du prata om?" frågade jag och la armarna i kors för att försöka värma mig, det var ganska kallt.
"Jo.. Eh" suckade han och gick närmare mig. Han såg sig omkring och konstaterade att ingen var i närheten. Jag såg mig förvirrat omkring. Tänkte han berätta något? Om att han var tillsammans med någon? Med Grace? Varför? Han hatar mig!
Medans mina tankar skenade iväg så lutade han sig mot väggen med händerna i fickorna. Jag tittade på honom och log för mig själv. Han är verkligen snygg. Och antagligen upptagen, påminde jag mig själv.
"Varför ser du så ledsen ut?" frågade han och jag skakade på huvudet.
"Inget" sa jag bara och han nickade. "Men vad ville du då?" frågade jag och han drog ett djupt andetag.
"Du vet... Ehm, på badhuset?" frågade han och jag tänkte på när han och Mateo hade kastat mig i vattnet. Jag skrattade tyst och nickade.
"Ja, hur ska jag kunna glömma det?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Men inte direkt när vi badade utan..." började han men han tystnade snabbt när några gick förbi oss. Jag rynkade på ögonbrynen och tittade på honom med en oförstående blick.
"Men nä-" började jag och kom sedan på att vi faktiskt hade kysst varandra. Jag stirrade ner på mina fötter, herre gud. Fy vad pinsamt det här är.
"Ja, du vet" sa han och jag nickade. "Jo, det jag tänkte frågade var... Vad är vi?"
"Vad vi är? Vänner?" frågade jag och tittade upp.
"Ja.. Eller.." sa han och tittade menande på mig.
"Alltså..." mumlade jag och tittade ner i marken igen.
Frågade Leo om vi skulle vara tillsammans? Inte bara Leo och Mary Rose, utan Leo och Rosie.
"Du, förlåt, du kanske inte... Liksom, känner så?" frågade han och jag visste inte vad jag skulle säga.
Jag ville bara skrika Såklart jag gör, din idiot!, men det skulle bara vara konstigt. Fan, vad ska jag göra?

Jag fick panik och såg mig omkring.
"Öh, titta! En fågel!" skrek jag och han höjde ena ögonbrynet.
"Rosie, det finns många fåglar här i Californien..." suckade han och tittade på mig. Jag stönade och vände mig mot honom.
"Jag vet, det är bara... Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara" sa jag tyst och han log uppmuntrande mot mig.
"Så låt mig börja. Jag gillar dig Rosie, verkligen" sa han och jag fnissade.
"Jag gillar dig med. Men, just nu kanske det inte passar så bra att ha någon pojkvän" suckade jag och han nickade.
"Nej, dina föräldrar.. Ja, ni har en liten familjekris." sa han och jag nickade.
"Men... När allt har lugnat ner sig så kanske vi kan.."
"Ja... Alltså, då kan vi.."
"Gå på dejt heter det" sa Erik plötsligt och kom fram från ingenstans. Han hade ett belåtet flin på läpparna och jag stirrade på honom.
"Var fan kom du ifrån?" frågade Leo upprört. Han ryckte på axlarna.
"Nä, jag hörde ert lilla snack och tänkte att jag skulle hjälpa er på traven lite." sa han och stoppade händerna i fickorna. "Jag vet att ni gillar varandra. Man står inte och kladdar på varandra på badhuset annars" sa han lugnt och jag spärrade upp ögonen.
"Nu du!" muttrade jag och gick mot honom. Leo tog tag i min midja.
"Kom igen Rosie." suckade han och Erik flinade. Jag skakade av mig hans armar, men ångra mig genast. Det var ändå ganska mysigt... Men nu är det försent.
"Hur kan du tjuvlyssna på oss sådär? Jag trodde vi var vänner!" utbrast jag. Men Leo, som antagligen fattade att vi inte skulle få Erik att hålla tyst, körde en annan taktik.
"Du är kär i Mimmi, eller hur?" frågade han och Erik blev tyst. Han skakade snabbt på huvudet.
"Ha! Du tvekade!" sa jag och log hånfullt. "Mimmi plus Erik lika me-"
"Men håll käften! Jag ska inte säga något om ert lilla snack" sa han och gick därifrån med en generad min. Jag flinade och gick efter honom.
"Så, hänger ni med in i kafeterian igen, killar?" frågade jag och de nickade tyst medan de kastade elaka blickar mot varandra.

Jag gick tillbaka till vårt bord och satte mig ner, med killarna på var sida om mig.
"Så vad gjorde ni då? Trekant kanske?" flinade Mateo och Dylan slog till honom på armen.
"Men Téo!" utbrast han förskräckt och jag flinade.
"Mm, visst, i dina drömmar" svarade jag. Han lipade åt mig och återvände till att äta upp sin mat, som han antagligen tagit från Leos bricka medan vi var utanför. Erik satt tyst och åt av sitt äpple. Varför åt alltid Erik och Mimmi äpplen? Är det något speciellt med det eller? Tänkte jag medan jag tog en tugga av mitt päron.

~

Jag reste mig och hamnade bredvid Leo som rest sig han också.
"Jaså, du ska också ha biologi?" frågade jag och han nickade. Mateo tittade på oss och sedan på Erik och Milton. De flinade allihop.
"Vad?" frågade Leo och tittade surt på de och tog ett steg från mig. Mateo ryckte på axlarna.
"Inget, jag ska ha matte med Erik" sa han och vi nickade. De gick bort mot klassrummet och vinkade mot några tjejer som stod och fnissade. De gick nog i sjuan, för ingen i samma årskurs som Mateo (åttan) skulle le mot honom. De vet hur himla jobbig han är. Dylan reste sig också och samlade ihop alla brickor och balanserade med de bort till "disken". Sedan följde han med mig och Leo.
"Jag går på kemin nu, vi ses väl i dojon efter skolan?" frågade han.
"Japp" sa Leo och gick in i klassrummet men väntade i dörren på mig.
"Nja, jag vet inte, jag måste kolla hur det är med Mimmi." sa jag och han nickade.
"Visst" sa han och gick mot kemin. Jag vände mig om och gick mot Leo.
"Så vad ska vi ha i biologin?" frågade jag och han pekade på tavlan. Fan i helvete. Vi skulle dissekera grodor. Jag tror jag spyr.
Antagligen såg Leo det, för han flinade åt mig.
"Vadå, klarar inte prinsessan det? Är det för snuskigt för dig?" frågade han retsamt.
"Nej! Jag gillar bara inte att leka med döda inälvor." sa jag till mitt försvar. Tur att Mimmi inte är här, hon skulle skratta åt mig... Tänkte jag medan jag gick in och satte mig bredvid min labbpartner, Kenny.





(Vet du vad en trekant är? Antagligen inte. Ett tips, googla det inte.)