Prs (Elinthemagicwitch)

"Är inte du typ rik?"
Undrar Isna och går mot köket för att koka lite soppa.

Isabella suckar.

" Mina föräldrar är väl det...fast jag känner mig fänslad. Jag trivs liksom inte i mitt liv, sa hon tyst

Hon ger Isabella soppan.

"Tja, du är alltid välkommen hit om du inte berättar att jag bor här!" Försöker hon då Isa inte gillar att se någon ledsen. Även om det är folk som vill bränna henne på bål...

Isabella log.

" Åh tack! självklart så kommer jag inte berätta vart du bor! Jag tycker så synd om dig, sa Isabella.

Isna rycket på axlarna.

"Gör inte det." Säger hon kort. Sedan tar hon soppa själv och sätter sig på en stol.

Isabella började äta av soppan. Nu insåg hon hur hungrig hon faktiskt var.

" Men jag blir så arg...ditt fina långa hår..dem bara..skar..bort det, sa Isabella frustrerat

Nu vaknade Isna till liv igen.

"Assa jag vet, dem bara skar av det!!" Utropade hon och var nu mer än aktiv i samtalet.

" Jag blev riktigt ledsen när jag såg dig..jag kände sånt medlidande. Det var ju såå långt, sa Isabella

Hon åt lite av soppan.

"Ja eller hur, och det bara försvann, liksom som magi! Det är dem som är barn till djävulen!"

Utbrast hon och drack upp sin soppa.

Isabella släppte ut sitt långa, blonda hår.

Hon tog upp en vass sten från marken.

" Jag ska skära av mitt också!, sa hon