Jag har inget liv, är det okej om jag tar ditt? (PG)

Varsågod
Förresten, varför jag kollade vad det här var för något från början var för att titeln på ficen lät så... gripande ♥
Hur gör du för att komma på så lockande titlar? :d

Draco
Jag jämrar mig tyst där jag sitter i slytherins sällskapsrum. De andra har för länge sedan gett upp sina försök att kommunicera med mig då jag skyllt på ont i huvudet. Det är så jävla sjukt, jag har redan varit med om det här förut, innan jag kysste honom och allt blev upp och ner. Ändå gör det så ont, ont, ont nu. Det är som om jag har blivit beroende, hela min kropp skriker efter honom. Jag reser mig, går ut ur slytherins sällskapsrum, ut ur Hogwarts, in i Den förbjudna skogen och fram till vår kulle. Han sitter redan där, och det är något glasartat över hans blick. Mitt hjärta slår ett dubbelslag och jag sjunker försiktigt, försiktigt ner bredvid honom. Han stelnar till, flyttar sig demonstrativt en bit bort från mig. Men han reser sig inte, säger inte åt mig att försvinna.
– Hur hittade du hit, Malfoy? Säger han avvaktande. Jag ser sorgset på honom.
– Minns du ingenting? Osäkerheten tänds i hans blick.
- Nej, säger han kallt. Det minns jag fan inte, och jag hatar att jag inte minns för det måste vara något som gör att jag dras till dig nu… Han tystnar. Slår handen för munnen.
– Varför känns den här platsen så viktig för mig? Viskar han. Jag ler lite, böjer mig fram och kysser honom mjukt.
– Därför. Viskar jag.

Weyoweyoweyoweyyy ♥ Love it, good boy Draco ^^

Aww ♥ Bara Harry inte får damp nu... Exempel:
Draco: - Därför.
Harry: - Vad håller du på med! Usch!
Harry: springer iväg xD

Haha neeej säg inte sååå xc

Aww, vilket fint kapitel ♥ ♥ ♥
Dog lite där
Sen insåg jag att om jag dog så skulle jag ju inte kunna läsa mer av din underbara fanfic, vilket fick mig att bestämma mig för att jag ville uppstå :3Anne Potter thanks :3

JAG LIGGER FAKTISKT HÄR OCH GRÅTER :'0
(men till mitt försvar kan jag säga att jag inte är särskilt bra på att hantera mina röda dagar :#)
SÅ HIMLA BRAAAAAAAA ;_; ♥ ;_;
We Voldemärta och jag är känslomässigt instabila Men vi älskar denna fanfic ändå Nu måste jag gråta lite till Hejdå

Åhhhhh jaaaaaaaaaaaaaaa aaa aa a a a a a a a ;C Skitbra ;3;

Aww.

– Varför känns den här platsen så viktig för mig? Viskar han. Jag ler lite, böjer mig fram och kysser honom mjukt.– Därför. Viskar jag.

Oh my god, vilket fantastiskt och totally beautiful avslut, helt mållös :O love it ♥