Tredje Världskriget

Nike drar efter andan och ställer sig upp. Hon drar ifrån gardinerna och öppnar fönstret för att se ut över staden. Den var vacker såhär i månskenet som gav det hela en mystisk glans. Hon suckade djupt, men vad skulle hon göra?

Mannen verkar bli trött på henne och han går sin väg. Akhitis bara fötter börja frysa och hon bestämmer sig för att gå tillbaka till rummet.

<<Förlåt att det blev så kort *-*>>

Nike sitter på fönsterkarmen med ena benet utanför andra inne i rummet och ser frånvarande ut. Hennes hållning är uppgiven och trött som att hon mer än gärna hade gett upp nu.

Akhiti närmar sig rummet. Hon öppnar dörren försiktigt då hon tror att Nike fortfarande sover.
När hon istället ser henne vid fönstret bryter hon den kusliga tystnaden och säger:
"Nästa gång, vrid dig inte så mycket i sömnen."

Nike rycker till och ser på henne.
"Gjorde jag?" säger hon frånvarande.
"Förlåt." får hon fram och hoppar ner på golvet nu med blicken åter vakande.
"Det är inte precis så jag kan få för det. Inte mitt fel att de drog upp massa jävla saker ur min skalle." sa hon surt och slog igen fönstret med en smäll.
"Var tog du vägen då?" frågar hon.

Akhiti höll upp paketet med cigaretterna innan hon kastar den i hyllan. Hon lägger sig på sängen och stänger ögonen. Henne huvud värker likt det gjort mycket på sistånde.
Hon stönar lågt av smärtan och kramar sin lilla nalle.

Nike ser på henne och nallen, flickan är inte så tuff som hon vill verka.
"Du borde inte röka så mycket." påpekar hon som i förbifarten och går till sin säng men drar först ihop gardinerna. Hon hör flickans stönande men frågar inte vad det är, det angår henne inte, istället lägger hon sig åter på sängen men med ögonen öppna.

"Och du borde inte bry dig!" Fräser hon. Hennes huvud värker och hon känner sig plötsligt väldigt kall. Hon sätter på musik med en knapptryckning på väggen så det spelas lugn musik. Sedan kryper hon ner under täcket.

Nike svär åt henne men då hon sätter på musik kliver hon ur sängen och går ut ur rummet. Musiken gjorde henne olustig, och hon orkar inte med flickan. Då hon kommer ut i korridoren ser hon sig om, var kunde man ta vägen? Hon går ut, det är kyligt men trädgården är vacker i månskenet. Hon kunde likagärna vara här då hon ändå inte kunde sova.

Hon vrider sig. Huvudet blir värre och värre.
Hon rullar av sängen och allt blir svart. Hon sommar inte.
Akhiti svimmade.