PRS (Kim Potter&Trädkatten&Choppa)

Visst visst!

Gör det!

Alicia:
Jag satt på mitt rum och gick igenom franska läxan en gång till. En kall vind svepte igenom mitt fönster. Jag suckade och skulle precis stänga fönstret när något fångade min blick. Månen var blodröd. En ilning for genom min kropp. Jag skulle precis försöka glömma månens färg och återgå till läxan då jag plötsligt kände något ta tag i mina armar och ben, ta kontroll över min hjärna. Allt hände så snabbt att jag inte hann reagera. Mina ben rörde sig ut genom sovrumsdörren. Dem vandrade vidare ut genom ytterdörren. Jag försökte skrika, men skriket kvävdes halvvägs i halsen. Jag gick över gatan utan och en bil behövde tvärstanna för att inte köra över mig. Den röda månen glittrade över mig och jag började känna ett stick av oro när jag kände igen mig. Kärrgruvan. Jag svalde hårt när jag gick förbi biljettluckan, den ruttna dansbanan och korvkiosken. tänk att det här kusliga stället en gång i tiden varit full av människor, men nu är det bara jag... tänkte jag då jag plötsligt märkte att jag inte var ensam.
"Godkväll, mitt namn är Nicolaus", log han

Gör det :'3

Ines (trä

Jag vaknade med ett ryck. Jag låg i sängen iklädd min mörkblåa pyjamas. Jag hade just tänkt att sträcka mig efter matteboken för att plugga lite när jag plötsligt satte mig upp i sängen. Jag blev alldeles kall. Jag hade inte gjort något för att sätta mig upp, det var som om min kropp handlade av sig själv. Min kropp reste sig och vandrade ut ur rummet och ut ur huset.

Abril vaknade av att någon försiktigt smög ner ifrån den knarrande trappan. Det var antagligen hennes pappa som inte hade kunnat somna och gick ner för att ta en liten ”natt-fika” som han brukade. Abril var van vid att bli väckt mitt i natten av hennes pappa, egentligen så brukade hon vakna minst tre gånger om natten då hon var otroligt lätt väckt.
I vanliga fall så skulle Abril sakta falla tillbaks tills sömns igen, men nu så var det inget vanligt fall. För plötsligt reste sig Abril upp, eller inte Abril utan hennes kropp. Hennes kropp gick fram till dörren, la handen på handtaget och öppnade. Sedan gick hennes kropp sakta ut till hallen. Abrils kropp öppnade ytterdörren och så hörde man ett högt och tydligt knaaaaaar från dörren.
"Hallå?" ropade Abrils pappa inne från köket.
Varför ska allting knarra så högt i detta hus? Tänkte Abril surt för sig själv. Abrils kropp fortsatte ut ur huset och lämnade ytterdörren på vid gavel. Det gjorde förfärligt ont i Abrils fötter då hon gick ut på den grusiga gången barfota. Plötsligt hörde hon hennes pappas röst.
"Abril? Vad gör du här ute i mörkret?!" Hennes pappa stod antagligen i dörröppningen och stirrade förvånat på henne. Abril ville vända sig om och svara på hans fråga men hennes kropp lät henne inte. Istället så uttalade hennes mun dessa ord,
"Jag ska bara hämta min väska som jag glömde i garaget när vi ställde in cyklarna." Skulle jag? Undrade Abril, men något sa henne att hennes kropp skulle leda henne någon helt annanstans.
"I bara t-shirt och trosor?" frågade hennes pappa en aning förvånat.
"Ja, det går fort. Jag lovar!" Sa Abrils mun.
"Jaja." muttrade pappa och stängde till ytterdörren.
Abrils kropp verkade leda henne till något konstigt ställe som hon aldrig hade sett förut. Eller vänta, nu kom hon ihåg att hennes mamma hade berättat att det här var en gammal kärrgruva. Kärrgruvan såg ödslig ut och hon började känna sig ganska rädd. Plötsligt så stannade hennes kropp upp och så vred hon sakta upp sitt huvud. Och då plötsligt märkte Abril att månen var blodröd! Hon hade aldrig sett en sådan måne förut. Hon blev väldigt chockad och började sedan att titta sig runt omkring. Det var då som hon märkte att hon inte var ensam. Där stod en tjej med mörkbrunt vågigt hår och lugg. Hon hade stora blåa ögon och ett hjärtformat ansikte, hon var ganska söt.
Plötsligt så kom en man fram ur skuggorna och sa tydligt med ett leende på läpparna,
”Godkväll, mitt namn är Nicolaus”

((Förlåt om det blev lite lååångt xD))
Edit: Kan inte Choppa eller Fröken Operfekt skriva nuuu? c:

((Nä det blev jätte bra Trädkatten c:< Du skriver så... Beskrivande O:< Jag är så tråkig cxc

Isabelle Grip pratade i telefon med sin bästa vän, Emma.
"Men gud, jag orkar för fan inte att gå till skolan i morgon", sade hon. Innan Isabelle hann svara så kände hon att hennes ben gick upp ur sängen, och styrdes ut ur hennes rum.
Det där var inte jag, tänkte hon skrämt, det där var fan inte jag.
Hon hade fortfarande mobilen i handen, men hon tappade den och Emma sade:
"Issa? Issa, är du där?"
Isabelle försökte svara, men det gick inte. Hennes kropp styrde mot ytterdörren, och ner i trapphuset.
Lite senare märkte hon att hon kom till en glänta, och tre andra personer var där. En vuxen man tittade sig förvirrat omkring.
"Ni ska bara vara en!" utropade han.

((Kim Potter Du skriver ju jätte bra! c: Det är inte alls tråkigt! Btw, skriver du någon ff? (lite off topic, hehe) ))

Åh vad bra att Choppa har skrivit, vi ska bara vänta på Fröken Operfekt. :3