Prs(Elinthemagicwitch)

Lei trodde honom inte en sekund, men lät det vara. "Ska vi gå?" sa hon lättsamt. Hon satte en hand på hans axel och tryckte sig upp på fötter. Hon började gå lite vingligt men blev stadigare väldigt snart.

" Vart ska vi?, sa han osäkert.

Han stängde luckan och tittade förvirrat på Lei

"Skeppet! För tänk om folk faktiskt blir torterade där, då måste vi ju rädda dem!" Lei lät som om allt var helt uppenbart. Hon log mot Texas. "Kom!"

" Lei! stanna här! du lovade att vila idag, sa Texas.

Han reste sig upp och tog tag i hennes arm.

"Men!" protesterade Lei. Hon suckade. "Okej då. Men vi kan väl åtminstone se oss omkring lite? Snälla?"

" Jag låter inte dig gå till det där skeppet sådär..snygg, du kan råka illa ut, sa han allvarligt.

Han reste sig upp.

Lei rodnade vid hans ord men himlade med ögonen för att dölja det. "Jaja. Men vi kan väl gå till den där puben i alla fall? Det var så mysigt där! Jag kommer inte riktigt inte hur vi kom hit dock..."

" Jag bar hit dig, sa han tyst.

Han reste sig upp.

" Okej då, vi går till puben, sa han.

Han hade kvar några guldmynt i byxan.
Han hade fortfarande ingen tröja, den var ju fortfarande hemma hos läkaren. Jag huttrade.

"Hm" sa Lei med ett axelryck. Hon log och tog hans hand. "Ja, vi går till puben!" Lei praktiskt taget drog honom efter sig. Hon såg bakåt på honom och lade först nu märke till att han inte hade någon tröja. Hon rynkade lite på näsan och trädde av den tjocka kappan. "Du får den!" sa hon bestämt.

Dem började gå mot puben. Lei gav honom sin kappa.

" Åh tack, sa han och tog genast på sig den. Den värmde bra.

Han log mot henne och knäppte igen kappan.