(ORP) Demonernas krig

Annie:
"Jag har inte tid med gissningar", säger jag och granskar honom.

- Så synd! sa Jem kallt.
- Så...Samlade du hela truppen för att gå på picknick eller?

Annie:
Min blick smalnar och jag har lust att klippa till främlingen.
"Nej", svarar jag kort.
"Varför iakttog du oss?", frågar jag igen och känner hur mitt tålamod sjunker.

Tawny:

Jag blir förvånad av den plötsliga kramen, kramar försiktigt tillbaka innan jag lossar på mitt grepp.
"Det är dit jag är på väg." säger jag, ler lätt. Plötsligt sjunker mitt samvete. Är hon god? Eller ond?
Jag skulle ju kunna dra nytta av det oavsett vad, men jag ville inte svika henne efter att ha skonat hennes liv.

- Hm! Jem rynkade lätt på näsan.
- Varför skulle jag berätta det för dig? Log han roat.

Alice

Jag betraktar killen (Jem).
"Vad heter du?" frågar jag.

Annie:
"Annars kan jag ju alltid tvinga dig", säger jag, eller rent av fräser.
Jag hör hur Alex suckar irriterat men jag bryr mig inte. Killen framför mig ska berätta, varken han vill eller inte.

Jem såg på den andra tjejen. Han log och lade huvudet på sned.
- Där har vi någon som kan innebörden av hyfs! sa han.
- Vi kan väl säga att jag heter....hm...Jhon. Själv?

Alice

"'Vi kan väl säga'? I så fall kan vi väl säga att jag heter Jane", svarar jag.

Annie:
Jag blängde på honom.
"Elinor", ljög jag.
"Nu när vi förväxlat våra namn så kan du väl berätta för mig, varför i hela friden stod du och iakttog oss", morrade jag.
"Men ni heter väl in-"började Alex men jag stampade honom hårt på foten så han tystnade.