PRS(Dragon Fantasy)

"Jag tänker inte tvinga mig på dig" upprepade Stefan. Dock visste han att hans far inte skulle ge sig. Och Stefan orkade inte med honom. Så han skulle på ett sätt bara vilja få det undanstökat...Men han kunde inte tvinga sg på någon.

"Tack" fick hon fram, hon visste inte vad hon skulle säga, det tacket kändes fånigt. Hon bet sig i läppen ett säkert tecken på att hon var osäker. Men hans fars ord hängde över henne så hon gick fram till honom och satte sig försiktigt på sängen hon med.

Stefan såg på henne då hon satte sig vid honom. "Nej jag ska tacka dig, du har fått mig att inse att jag inte kan leva såhär" mumlade han. "Men...Tror du jag kan hitta någon som verkligen tycker om mig? Inte någon som är ute efter pengar".

Hon såg på honom, tvekande, "Kanske, men många kommer vara te efter pengar och titel, inte sant?" sa hon och funderade. "Men du är stilig." mumlade hon med bortvänt ansikte och rodnande kinder och "Och om du är vänlig som nu så kanske......." mumlade hon åter fram. Sedan såg hon på honom, "Men du måste ut och träffa folk, träffa kvinnor." sa hon.

Stefan suckade djupt, det svar han varit rädd för..."Stilig?" upprepade han sedan och såg på henne då hon vände bort ansiktet. "Du är väldigt vacker själv" log han och satte försiktigt handen under hennes haka och vred tillbaka hennes ansikte. "Och jag måste försöka komma ut mer" mumlade han sedan suckandes och släppte hennes haka.
Han la sig ner rakt över sängen och såg upp i taket.

Ina skakade på huvudet, han borde inte säga så, hon kanske var lite vacker, såg okej ut men det var inget han skulle säga om han inte skulle ha henne i säng.
"Din far skulle inte ha något emot det." log hon halvt och mötte hans blick för ett kort ögonblick då han la sig på sängen.
"Gå inte tillbaka till gamla minnen, man mår inte bra." sa hon och undrade om hon skulle glömma bort sitt liv.

Stefan la armarna under huvudet och blundade lätt. "Jag vet". Han var sedan tyst ett tag men plötsligt kom det låga snarkningar från honom. Han ahde somnat utan att lägga sig ordentligt.

Ina sa inget utan tog försiktigt av honom skorna och la honom ordentligt. Hon bäddade ner honom i sängen som hon brukade göra med sin fader då han levat. Han var mer berusad än han var nykter och hade tillslut gått ner i sjön. Han hade slagits, det var därför hon reagerat så starkt på slagen av Stefan och hans fader.
Sedan satte hon sig på sin egen bädd och såg med dyster blick ut genom fönstret försjunken i tankar.

Stefan mumlade något i sömnen då hon fick ner honom i sängen och vred lite på sig då hon var klar och tystnade. Han sov lugnt ett tag innan han återigen mumlade. "Daniella..." mumlade han oroligt och vred runt så han hade sitt sovande ansikte mot Ina. Han mumlade en del ohörbara saker. "Ina" mumlade han sedan till och vred på sig igen.

Ina lyssnade på hans ord, Daniella hade hon förstått var den andra kvinnan men varför nämnde han henne? Det gjorde henne orolig, hon kom dock inte fram till honom. Hon visste inte knappt vad hon skulle göra mer än att det vore helt fel om han fick känslor för henne om hon fick det för honom.