Rollspel för flera

Jag gick ut ur stallet och molnen blev svarta och lila blixtar far ner. "Den onda makten har blivit starkare!" sa jag.

"Jaha, ska vi börja diska då?" frågade hon Kyran och väntade inte på ett svar.
Hon ställde sig vid diskbänken och började diska. Hon fyllde diskhon med vatten och började diska fat efter fat.

"Ja", sa jag. "Vi borde verkligen gå härifrån. Jaga bort de onda."

"Javisst." Kyran skyndade sig att plocka upp en disktrasa för att hjälpa sin syster med disken. Plötsligt blev molnen utanför fönstret svarta och lila blixtar avtecknade sig mot himlen. Kyran hoppade förskrämt till.
"Vad var det där?" frågade han och tittade storögt på sin syster, då han precis som många andra småsyskon fortfarande trodde att hans storasyster hade svar på allt.

Jag sprang ut på gården och sköt upp en grön blixt mot himlen. Jag ansträngde mig så att svetten rann. "Spring in!" skrek jag. "De tänker döda oss! Men jag kan kontrollera det. SÄg till så många ni kan att komma hi!" sa jag argt. Den gröna blixten gjorde så att hela himlen blev grön. Jag tog det lungt och gjorde så att det kom en sköld runt barnhemmet.

Jag sprang ut i skogen för att se vad som gick på. Jag smög mig mig bakom träd.

De små verkade tycka jag var trygg, för de klamrade sig fast vid mig medan jag höll på att springa in. Till slut var jag tvungen att stanna och säga att Soy hade det under kontroll och att dem skulle vara lugna. Men de sprang in som ett par galningar. Jag gick efter dem och tittade sedan ut genom fönstret. Hoppas Soy klarar det, hoppas Soy klarar det.

"Det var..." Myrna föröskte komma på något vettigt att säga till sin lillebror men kom inte alls på något. Hon sprang fram till fönstret för att kolla vad som egentligen hände. Där såg hon Soy som trollade fram gröna blixtar upp i himlen. Hon kunde ana några mörka moln men snart nog var hela himlen grön. Han hade gjort en stor sköld runt hela barnhemmet.
Hon öppnade fönstret och frågade "Vad hände egentligen?"

Kyran följde efter sin syster fram till fönstret och försökte hålla sig så lugn som möjligt. Han visste att om han blev rädd skulle demonerna komma fram, och då skulle allting antagligen bara bli värre än det redan var.
"Jag är inte rädd", mumlade han lågt för sig själv. "Jag är inte rädd, jag är inte rädd."

Jag såg hur molnen började bli mörka igen och hur skölden få sprickor. Jag fokuserade och skölden blev hel igen och jag gjorde så att alla blixtar blev vatten. Jag såg hur onda varelser försökte komma in.